Midnattsropet - Du vår Herre kom!

Det är val i Sverige och medborgarna uppmanas att gå till valurnorna. Ska den kristna församlingen engagera sig partipolitiskt? Den frågan har ställts under åren i kristna sammanhang och leder till något av en intressekonflikt. Bibeln undervisar om olika riken. Dels lyfter den fram världens nationer, eller världens riken. Det står inte specifikt om det eller det landet utan det sammanfattas i ord om världens riken. Vart leder dessa riken? Vad har de för slutmål?

1,7 miljoner på cirka 51 år.

Över 90 döda foster varje dag.

En i varje längdmeter av en fotbollsplan – varje dag, dag efter dag, år efter år, i 51 år.

Samtidigt säger samma kloka beslutsfattare som vill döda foster – att det föds för få barn i Sverige. Man bekymrar sig över den låga nativiteten och talar om behovet av fler barn. Men de foster som nu dödas – de barn som aldrig får födas – räknas inte med.

För vilken gång i ordningen visste han inte, men nu var det dags igen. Amos gav sig av till sina fikonträd för att se hur nära skörd de var. Mullbärsfikonen dignade på sykomorens kraftiga grenar och knotiga stam. Denna Amos tillsyn var viktig och avgörande, då mognadsprocessen var av största betydelse inför den stundande skörd som han såg fram emot. Mullbärsfikonen var hans försörjning och levebröd, och han följde och nyttjade nogsamt de gamla och kända arbetsmetoder som var rådande.

Ett nytt besök i Uppenbarelseboken, del 7

Jag har varit kristen sedan jag var liten, och har hört evangelium presenteras på hundratals sätt. Olika bilder, historier, dramaturgi och berättartekniker; men alltid samma evangelium. Uppenbarelseboken 12 är helt klart ett av dessa unika sätt att berätta världens mest fantastiska historia på. En kvinna, ett barn, en drake, en ärkeängel – det är mytologi, himmelskt drama, historia och framtid i ett. Detta blir den längsta av artiklarna i denna serie – hittills. Men jag hoppas att ämnet kan intressera dig lika mycket som det har fascinerat mig.

Från Bibelns blad läser vi om händelser som förändrat vår tillvaro i tiden. Inkarnationerna är sådana företeelser. Kommer nya sådana att inträffa igen? Absolut! Dopet i helig Ande är en sådan.

Vi läser från 1 Moseboken 2:21-23:

Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen. När han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. Och Herren Gud byggde en kvinna av revbenet som han tagit från mannen och förde fram henne till honom. Då sade mannen: ”Äntligen! Hon är ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon ska heta kvinna, för av man är hon tagen.”

[Läs mer]

Apropå valtider. En fråga som ständigt blommar upp är huruvida en kristen ska rösta eller ej. Bibeln säger vare sig “du skall rösta” eller “du skall inte rösta”, och det är inte så konstigt. Begreppet allmän rösträtt var ju – bortsett från en tidig variant i antikens Grekland – inte påkommet då Bibeln skrevs.

Vad Bibeln däremot ständigt lyfter fram är vår nya identitet i Kristus – och mot detta tror jag att vi som Jesu lärjungar gång på gång behöver pröva oss.

Denna predikan av Arne Imsen hölls under Maranataväckelsens begynnande år. Med tanke på den katastrofala utveckling vi möter inom kyrka och samhälle idag är undervisningen både aktuell och angelägen att lyfta fram i Midnattsropet. Den finns även publicerad som ljudfil på Youtube på en sida som heter: Evangelisk sang og tale, under rubriken: Den urettferdige dommer

Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas. Han sade: »I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa. I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: ‘Skaffa mig rätt av min motpart.’ Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: ‘Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa; likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.’» Och Herren tillade: »Hören vad den orättfärdige domaren här säger. Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem? Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?» (Lukas evangelium 18:1-8)

[Läs mer]

En avundsjuk och ursinnig överstepräst. Vi läser om honom i Apostlagärningarna 5. Då han såg hur människor uppskattade och sökte sig närmare Petrus och apostlarna, väcktes inom honom ren och skär svartsjuka. Hur skulle detta nu hanteras. Han rådgjorde med sina anhängare: Vi burar in dem! Inte på grund av att de gör gott därute bland folk på gatorna, det kan ju få motsatt effekt då de trots allt är så omtyckta. Nej, vi burar in dem för Namnet! Ja så gör vi. Vi förbjuder dem att tala om Jesus. Vi åberopar det religiösa inslaget.

Ett av Gamla testamentets starkaste uttryck för Guds utgivande kärlek finner vi i profeten Hoseas liv.

Gud gav Hosea en kallelse som måste ha varit svår att förstå. Han skulle gifta sig med Gomer, en kvinna som var känd för sin otrohet.

Detta är början av Herrens ord genom Hosea. Herren sade till honom: ”Gå och skaffa dig en otrogen hustru och barn till en otrogen hustru, för landet har varit otroget och övergett Herren.” Då gick han bort och tog Gomer, Diblajims dotter, till hustru och hon blev havande och födde en son åt honom (Hos 1:2-3).

[Läs mer]

Jag vill berätta om hur jag fann dopets väg.

Jag och min mamma pratade mycket om vad Bibeln säger, bland annat om dopet. Jag fick också undervisning om dopet av några bröder som vi hade bibelkunskap tillsammans med.

En morgon vaknade jag med en stark tanke: Jag vill döpa mig. Jag pratade med mamma om det och berättade även för Zebastian. Eftersom tanken kom under vintern väntade vi till sommaren. När sommaren kom blev jag döpt av broder Berno vid en strand i Mälaren. Nu vill jag leva för Jesus och följa honom vart han än leder mig.

Varje dag påminns vi om hur trasig vår värld är. Om hur lidande och ondska hand i hand leder mänskligheten allt djupare i en nedåtgående spiral av hopplöshet. Finns det något hopp? Finns det någon framtid? I 1 Moseboken 6 läser vi om hur ondskan på jorden hade växt så till den grad att det inte längre fanns något hopp för den dåvarande världen. Om den epoken i mänsklighetens historia finns det mycket att säga. Vi kan läsa om hur Guds söner steg ned till människornas döttrar, om hur våldsverkarna levde på jorden. Framför allt förstår vi, när vi läser, att det var en punkt i historien då något hade mättats och behövde återställas.