Församlingar vi ej bör tillhöra (Ur T. B. Barratt: De kristne menigheter)

Församlingar vi ej kan sluta oss

till.

Låt oss göra ett sammandrag av de tankar vi här har framhållit.

1. Man inbjöd aldrig en icke troende till medlemskap i församlingen — icke med vett och vilja. Av de andra dristade sig ingen att närma sig dem, men folket höll dem i stor ära. Apg. 5:13. Därför var det ock utanför stadsporten, som Jesus utstod sitt lidande, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket. Låtom oss alltså gå ut till honom utanför lägret och bära hans smälek. Hebr. 13:12-13 På många platser tar de kristna samfunden in medlemmar om de bara har god karaktär eller står sig gott ekonomiskt eller har goda förbindelser i övrigt. De första kristna krävde personlig tro på Jesus och upplevd frälsning första. Församlingar som öppnar sina dörrar för icke troende människor — som medlemmar av församlingen — som tillåter icke troende att blanda sig i församlingens angelägenheter och styra dessa, såsom är fallet inom statskyrkan och den romersk-katolske kyrkan, och i de förvärldsligade fria samfunden, kan du icke tillhöra som medlem och bevara det ljus Herren har gett dig. Du bör givetsvis icke ansluta dig till dem! Guds ord förbjuder det bestämt. (2. Kor. 6:15

7. 2. Församlingar som har barndop, kan man icke ansluta sig till. Man bör ej heller tillhöra dem, antingen man som lutheranerna döper små barn för att de skall bli Guds barn, eller som metodisterna, som döper dem därför att de är Guds barn. De första kristna församlingarna visste icke något om spädbarnsdopet, och vi måste följa i deras spår. De första församlingarna använde endast nersänkningsdop. Bestänkning eller överösninng med vatten är sådeles inget korrekt dop. Paulus säger: I haven ju med honom blivit begravna i dopet. I haven ock i dopet blivit uppväckta med honom, genom tron på Guds kraft, han som uppväckte honom från de döda. Kol. IS

3. Vi bör icke ansluta oss til och tillhöra församlingar, som har ett obibliskt system. Man visste inget om påvedöme, biskopssäte, årskonferanser eller generalkonferanser, synoder eller landsråd med bestämmanderätt över de lokala förförsamlingarna. Varje församling var oberoende och hade självbestämmanderätt över sina inre angelägenheter. Den ena församlingen kunde söka råd av en annan, som den insåg kompetent till att vägleda och hjälpa. Apg. 15:1,2. Under de första församlingarnas tid var apostlarnas beslut avgörande för alla församlingarna, då dessa var inspirerade av den helige Ande, Apg. 15:28, och även i våra dagar skall apostlarnas bestämmelser gälla såsom församlingens grundlag. Något nytt tilllägg till Bibeln godkännes icke.

4. De församlingar som stänger för den helige Andes fria verksamhet och förkastar Andens dop med tungotal och nådegåvor, bör man icke tillhöra eller sluta sig till, eftersom de står i direkt strid mot Guds ord och den helige Andes verksamhet. Matt. 3:11, Apg. 2:4, 1. Kor. 14:39, 40.

s. Vi kan heller icke tillhöra församlingar eller ansluta oss till sådana, som utnyttjar världsliga medel för att främja Guds verk. Pastor Percy G. Parker berättar huruledes en baptistpastor tvingades lämna sin plats som föreståndare för församlingen därför att diakonerna ville använda söndagsskolsalen för världslig underhållning. De ville ha dans, kortspel, bridge, biljard, skjutbanor, spåkvinnor, teater, konserter med möjlighet till att röka och dylikt. Pastorn uttalade: Församlingarna måste vakna och göra sig fria från alla sådana snaror. Här hemma i Norge begagnar man sig fortfarande av basarer för att få medel till Guds sak. Man har icke gått så långt som i Amerika men Anden är ofta densamma.

En annan babtistkyrka, berättar Parker, motstod med kraft den inträngande modernismen.

Dr T. T. Shields var pastor i den bekanta Jarvis Street Church i Toronto. För några år sedan fanns där en stark grupp modernister i församlingen. Dessa ofrälsta män ville gärna kontrollera församlingen. Bland dem var det sex, som var milionärer, och de menade att pengar var makt och rätt. Inför Gud var ingen av delarna nödvändig. Fyra gånger begärde dessa milionärer att ett församlingsmöte skulle utlysas, och de begärde att pastorn skulle förflyttas. De förlorade alla gångerna. Sista gången begärde församlingen att de skulle gå ifrån församlingen, och milionärerna med alla sina anhängare tvingades gå. Modernismen blev utrensad av församlingen, och sedan har det varit ständig väckelse i dr Shields församling. Det var det rätta sättet att behandla saken på.

Församlingar utan församlingstukt, där det kanske endast är den världsliga överheten, som ingriper bestraffande när den borgeliga lagen har blivit övertrampad, är icke platsen för frigjorda själar att vara.

6. Varje församling som öppnar sina dörrar för någon form av modernism är en dömd församling, och ingen kristen bör kunna stanna kvar som medlem där.

Församlingar som tillåter sina medlemmar gå på teater, bruka eller sälja tobak eller starka drycker, eller uppträda omoraliskt eller orättfärdigt i affärslivet, eller på annat sätt, kan omöjligen bli ett andligt hem för härliggjorda själär:

7. Det är heller icke sunt att ansluta sig till sådana som är vacklande i sin förkunnelse med hänsyn till de bibliska sanningarna. Då man öppnar för medlemskap för både dem som döper barn och dem som icke döper barn, utan använder de troendes dop, då ger man rum för strid och splittring i själva församlingen, om man förstås icke vill ge avkall på sin överbevisning i dessa viktig spörsmål. Det samma gäller andra spörsmål av betydelse i Guds ord.