En rätt och värnlös änka

Luk. 18: 1-8 Det är en förunderlig liknelse, Jesus kommer fram med här. Han

tecknar en bild aven enkel, hjälp- lös kristen individ, som i sin kamp

mot en mäktig motståndare icke kan vinna seger i egen kraft, utan tyr sig till en som kan hjälpa. Så länge vi som kristna icke förstår,

att vi har en överlägsen motstån- dare, en motståndare, som vi inte

kan övervinna i egen kraft, är vi dömda till att bli besegrade. Men det underbara är, att vi har rätt gentemot den motståndaren. Vi måste emellertid gå till den, som

kan hjälpa oss till denna rätt. Je- sus framställer för oss i denna

vackra bild, en kristens förhållan- de till Gud. En änka är ju en

kvinna, som har förlorat sin för- sörjare. Hon är ensam. För mig är

detta den underbaraste liknelse, som finns i Bibeln, och den kan

hjälpa dig att få precis det du be- höver. Det finns icke en enda sak,

som Gud inte kan hjälpa dig med. Och icke nog med att han kan hjälpa dig, men du har rätt till hjälp. Först måste du dock uppge all den hjälp du söker utan Gud. Du måste nämligen bildligt talat bli änka. I 1 Tim. 5: 3-5 säger Paulus: En rätt värnlös änka, som sitter ensam, hon har sitt hopp

i Gud och håller ut i bön och åkal- lan natt och dag. Hon är alltså

beroende av Gud. Gud säger i 2 Mos. 22: 22: Änkor och faderlösa skolen i icke behandla illa. Gud har sålunda ansvar för dem som

är änkor. Han är änkors försör- Jare.

Nu skall vi se hur det är med dig, som gärna vill ha något av

Gud. En församling, som vill upp- leva förunderliga ting av Gud måste vara änka. Alla de andra försörjarna måste dö. Den som vill möta Gud måste bli som kvinnan

vid Sykarsbrunnen. Jesus uppen- barade för henne, att hon hade

haft fem män. Det kan hända, att du har lika många män, andligt talat. Du vill så gärna ha något av Gud, men på samma gång vill du också ha något av dina försörjare här nere. Då du kommer till mö- tet, så kommer du icke allena, ty

du har dina försörjare med dig. En

sådan försörjare heter Sunt För- nuft, och honom går du arm i arm

med. Du har äktat honom, och när du kommer till mötena så har du Sunt Förnuft med dig. Då Gud börjar göra något för dem, som är verkliga änkor, protesterar Sunt

Förnuft, och du får näring av ho- nom varje dag. Vid sidan av detta

vill du ha något från Gud. Men

Gud blandar sig aldrig i ditt äk- tenskap förrän Sunt Förnuft är

död. Jag vill gärna citera något som Paulus säger i Rom. 7: 2-3: Så är ju en gift kvinna genom lag

bunden vid sin man, så länge den- ne lever. Men om mannen dör, då

är hon löst från den lag som band henne vid mannen. Alltså, om hon giver sig åt en annan man, medan hennes man lever, så kallas hon

äktenskapsbryterska. Men om man- nen dör, då är hon fri ifrån lagen,

så att hon icke är äktenskapsbry- terska, om hon giver sig åt en an- nan man. Du vill så gärna ha

dessa äkta män med dig i Guds verk, men du vill också, att Jesus skall vara med dig. Det bör dock bli klart för dig, att Jesus in te

blandar sig in i ditt andliga äkten- skap. Han väntar tills den man du

är bunden vid är död. Sedan har du rätt, att äkta en annan man. Vet du vem den mannen är? Jo, det är Jesus! Halleluja! Det sägs om

Orpa och Rut i Gamla Testamen- tet, att de blev änkor. Noomi, de- ras svärmoder, hade under vistel- sen i Moab också blivt änka. Då

fick hon höra goda rykten om att Gud hade sett till sitt folk och

gästade landet igen, och hon be- slöt sig därför, att återvända till

sitt hemland. Orpa och Rut ville också följa med. Då de kommit ett stycke på vägen stannade N 00-

mi, och hon sade till sina sonhust- rur: Vänden om mina döttrar.

Varför skullen I gå med mig? Kan väl jag ännu en gång få söner i mitt liv, vilka kunna bliva män åt eder? Noomi förstod att hon icke hade något att erbjuda dessa unga kvinnor. Rut och Orpa stannade och tänkte efter, och för Orpa

framstod det som alldeles menings- löst, att följa Noomi längre. Hon

kysste därför Noomi och Rut till avsked, och vände så tillbaka till

sitt land. Rut stod allena kvar till- sammans med sin svärmoder. Då

säger Noomi: Vänd och du till- baka och följ din svägerska. Men

Rut hade fattat sitt beslut och väg- rade att överge sin svärmoder.

Noomi framhåller ytterligare, att hon icke har något att erbjuda henne. Då utbrister Rut: Sök icke intala mig att övergiva dig och vända tillbaka från dig. Ty dit du går vill och jag gå, och där du stannar vill ock jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör vill ock j~g

dö, och där vill jag bliva begra- ven. Herren straffe mig nu och

framgent, om något annat än dö- den kommer att skilja mig från

dig. Detta är en vacker bild på den, som bestämt sig för att följa evangeliet oavsett hur det går. I Ruts boks andra kapitel kan vi läsa om att Noomi talar med Rut om sin rika släkting Boas. Noomi säger att hon önskar leda Rut i förbindelse med denna man.

Halleluja! Det är när du helt be- slutar dig i ditt hjärta: Jag vill

följa evangeliet, oavsett huru det

än går. Då börjar evangeliet up- penbara den rike mannen för dig.

Och evangeliet säger: J ag vill leda dig i förbindelse med den rike mannen. Du kan läsa vidare

om Rut hur hon genom en förun- derlig ledning kom in på den rike

mannen Boas åker. Rut var fattig, och de fattiga hade på den tiden förmånen att få plocka upp de

kornax som blivit kvar efter korn- bärgningen. Skördefolket hade na- turligtvis tagit det mesta med sig,

men det fanns ett ax här och ett där. Inte var det väl så mycket att

plocka upp, men det var dock nå- got. Så fick skördemännen syn på

den fattiga kvinnan, som samlade ax efter dem. Vad kunde det vara för en ung kvinna? Skall vi kanske driva bort henne? Men Boas kom, och även han undrade vem Rut var. Skördemännen talade om att hon hade följt dem hela dagen och undrade om de skulle driva bort henne. Boas förbjöd dem göra det.

Skördefolket fick i stället i upp- drag att lämna kvar något utöver

det vanliga. Medan Rut gick och plockade, märkte hon plötsligt att det fanns överraskande mycket kvarlämnat. 0, så mycket som skördemännen lämnat! Vad kan det bero på. Jag minns

när jag kom in på den rike man- nens åker. Först fick jag några ax.

Predikanten undrade vad det var för en, som hade kommit med i sammankomsten. Någon menade

att det var bäst att visa bort främ- lingen, men så kom Boas, och han

sa: Nej, visa icke bort honom. Ge honom något extra i stället. Jag

satt där så hungrig, och helt plöts- ligt överraskades jag av välsignel- ser, som den rike mannen medde- lade mig.

Boas var emellertid inte nöjd med att Rut endast skulle få litet här och litet där. Läser du vidare i sammanhanget, så ser du att hon hamnade ända in i kornboden. Hon fick sex skäppor korn, men icke heller det var Boas nöjd med. Han ville ha henne till äkta, och slutligen utvalde han henne till sin brud. Rut fick Boas till äkta man och därjämte hela åkern, samt kornboden. Ja, hon fick allt det som var hans. Halleluja! Så är det att vara änka, verklig änka.

En annan andlig försörjare he- ter Kritik. Många har tagit Kritik

till äkta man. Då Gud går fram i mötena så viskar Kritik i ditt öra: Vi går nu. Så går du och din

äkta man Kritik ut. Det är för- övrigt det bästa för hela mötet.

Skall du få något av Gud, då mås- te du låta den äkta mannen dö.

Låt honom dö fullständigt. Det är inte så lätt att döda honom. Jag

7 har tagit livet av många sådana äkta män. J ag minns särskilt ett möte hemma i Norge. En kvinna hade placerat sig nere vid dörren.

J ag kom ned till henne och frå- gade om hon var frälst. Jadå,

svarade hon, men icke så som du är frälst. Hur är ni frälst då? frågade jag. Då knöt hon näven i ansiktet på mig och sparkade efter mig. I sin ilska sprang hon ut. Jag bad Gud, att han skulle följa med henne och leda henne tillbaka, och efter en stund kom hon in igen med båda händerna i vädret. Gud

hade träffat henne med evange- liets revolver. Hon föll på knä och

ropade sårad : Bed för mig! K vinnan blev härligt frälst, men hon hade en äkta man, som först måste dö. Det är underbart när Gud får möta en själ. Gud frågar icke efter hur begåvad du är. Han frågar efter tron. Gud frågar icke

efter vackra kyrkor, förnäma pip- orglar eller efter pastorer, som

kan predika punkt för punkt efter utkast. Det var en pastor, som frågade mig om jag använde mig av utkast. N ej! svarade jag, jag brukar inkast. Det kan inte bli några utkast om det inte blir

inkast. Men allt kan ske då vi fin- ner tron, och det är den Jesus frå- gar efter. Tron är icke något mys- tiskt. Det är lydnad. Jesus frågar

icke efter hur många medlemmar

vi har i församlingen. Han efter- lyser icke talets gåva. Han söker

tron, ty den sätter sig i förbindelse med Gud. Vi kan med rätta säga,

att de som är verkliga änkor i an- den, de har icke så mycket av den- na världen, men de har mycket

gott i sitt hjärta, och de hämtar sin kraft från Gud. Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, men Jesus framhåller att det endast var en av dem som profeten blev sänd till. Det var änkan i Sarepta, och då Elia kom till henne var hon ute och samlade ihop ved, för att hon sedan skulle kunna baka det sista brödet till sig och sin son, ty mjölet i krukan var

nästan helt slut. Då bjuder profe- ten änkan att hon skall gå hem

och iordningsställa en kaka åt honom först. Ankan ställdes på ett

väldigt prov. Skulle hon låta den- ne okände man få sitt före sig

själv och sin egen son, Hon pro- testerade icke, ty hon märkte att

hon hade en gudsman framför sig. Hon lät profeten få en kaka först.

Gör som kvinnan min vän. Ute- lämna det du har till Jesus, så

skall det icke fattas dig något. Sätt din hela och fulla tillit till honom allena. Ankan gick hem till sitt

hus, och hon tog fram mjölkru- kan för att baka. Hon stoppade

sin hand ned i krukan, och fyllde

den med mjöl. Nej, så förun- derligt, det tar visst icke slut. Det

är samma hur mycket jag tar. Det finns i alla fall lika mycket kvar. Den som är en verklig änka har satt sin lit fullt och fast till Gud allena, och samråder icke med kött och blod. Den diskuterar icke, och

11 frågar icke efter vad det är för mening med det Gud bjuder.

Många frågar: Tror du det kom- mer att lyckas? Genast är köttet

där och förkunnar: Det måste du nog konferera med någon om

först. Långt därifrån! Tron kon- fererar icke. Den handlar efter det

som Gud har sagt. Därför heter det om Abraham att han var lydig

då han blev kallad. Lydnaden be- stod i att han gick. Tron står icke

stilla och konfererar.