Nådegåvornas stora betydelse

Men varen ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största. 1 Kor. 12:31 a.

Bibeln talar om nio andliga nå- degåvor. Den talar även om nå- degåvor, som är de största, men

den säger ingenting om de små nådegåvorna, helt enkelt därför,

att det inte finns några små nå- degåvor. Ty alla nio nådegåvorna

är stora och betydelsefulla och kan brukas till oanad välsignelse,

där de får vara i verksamhet un- der Andens ledning.

Men efter som Guds ord talar

om de nådegåvor som är de störs- ta, förstår vi, att det även

finns sådana som inte tillhör de

allra största. En av dem är tungo- talets nådegåva. Att denna nåde- gåva dock är mycket betydelse- full, förstår vi eftersom Paulus

tackade Gud, för att han talade i tungor mer än de andra. Andå var Paulus bärare även av de största nådegåvorna. I den tionde

versen av det förut citerade ka- pitlet, läser vi, att bäraren av

nämnda gåvor talar tungomål på olika sätt. Att genom tungotal uppbygga sig själv enligt 1 Kor. 14:4 är ett mycket värdefullt sätt att bruka denna nådegåva. Jag är personligen mycket tacksam för all uppbyggelse jag fått genom

att få stilla mig inför Herrens an- sikte och tala i tungor. Det är

inte populärt i vår tid, att vara

tungotalare, men det är uppbygg- ligt för den andliga människan.

Det är en tillgång av stora mått. Halleluja! Ett annat sätt där denna gåva kan bli till rik välsignelse läser vi

om i 1 Kor. 14: 13, där vi upp- manas att bedja om uttydning,

varigenom även andra, än den

som talar i tungor, bliver upp- byggda. J ag kommer ihåg ett

tillfälle, när jag var nyfrälst. Jag hade en del problem att brottas med och djävulen låg efter mig

förskräckligt. Så kom jag, anfäk- tad av tvivel, till ett församlings- möte. En border började tala i

tungor varefter han uttydde. Det budskap han då fick frambära var direkt till mig, och jag kände mig genast som en fågel vilken hade varit innestängd, men nu utsläppt i frihet.

När tungotalets och uttydning- ens gåvor får kombinera varand- ra i våra väckelsemöten, brukar

en förlossningens och frigörelsens ande vila över mötena. Många har därigenom blivit frälsta och uppbyggda. I Apg. 2 möter vi ett tredje sätt där tungotalets nådegåva är värdefull. Där beskriver Guds ord, hur de nyandedöpta genom tungotal fick tala direkt till många olika landsmän om Guds väldiga gärningar. Många av de tretusen männikorna, som blev frälsta och döpta · denna dag, blev

naturligtvis väckta genom tungo- talarnas budskap på deras eget

språk. Men även för den, som är frälst, kan gåvan på detta sätt bliva till hjälp och uppbyggelse. J ag har läst om en missionär på ett mörkt hednafält, som vid ett tillfälle kom i svåra tvivel och anfäktelser. Så kom han till ett

möte, där en av de infödda krist- na började tala i tungor. Utan

att vederbörande själv visste det, talade han ren svenska. Detta budskap innehöll ett trösterikt och förlösande meddelande till

missionären. Gud talad till ho- nom direkt på hans eget moders- mål.

Av dessa små antydningar för- står vi åtminstone till en del, hur värdefull tungotalets gå va är. Och ändå säger Guds ord, att vi

skall vara ivriga att undfå de nå- degåvor, som äro de största. Det

finns större nådegåvor än tungo- målstalandet, hur värdefull den

än må vara. Dit hör förutom

profetians gåva, gåvorna att ut- föra kraftgärningar och att göra

de sjuka helbrägda. Det finns sju- ka i tusental som längtar efter

full hälsa. Det finns många besat- ta av onda andar, som skulle bli

jublande glada över befriselse. Gåvorna som behövs, för att

kunna hjälpa de plågade männi- skorna, finns hos Gud. Men var

är bärarna av dessa gåvor? Va- ren ivriga att undfå dem, säger

Herren. Men var är ivern? Om någon av oss skulle få veta, att en miljonskatt vore nedgrävd på vår tomt och vi skulle bli ägare till denna skatt, om vi bara sökte rätt på den, tror jag, vi skulle gripas aven enorm iver för att

få tag på skatten. Vi skulle ut- nyttja all vår fritid till att gräva

och åter gräva. I vår iver skulle vi säkert gräva sönder de fina gräsmattorna och de prunkande blomsterrabatterna. Det gällde ju en miljonskatt och ingenting

skulle hindra oss att söka och fin- na den.

Här gäller det dock oändligt mycket mer än en miljonskatt. Här är fråga om att få de största av de andliga nådegåvorna, som kan bli ·Lill oanad hjälp och be

fri els e för sjuka och lidande män- niskor. Följden skulle bli en ge- nomgripande andlig väckelse, där

skaror skulle räddas för Jesus och himlen. Men var är ivern? Ivern som

gör, att vi offrar vår fritid i all- varlig och uthållig bön om denna

viktiga sak, till dess att bönesva- ret kommer. Ivern som gör, att vi helgar oss så att ingeting får stå hindrande i vägen i våra liv. l vern som gör, att vi är villiga

att dö bort från världen och villi- ga att bära den smälek som alltid

följer den som vill tjäna Herren helutgivet. Varen ivriga! Amen!