Den sista stora väckelsen

Ur Maran Ata-bladet

Översatt av Britta Imsen

Elden, som vi har väntat på, har nu kommit. Våra böner är hörda. Gud har än en gång givit oss bönesvar . Guds renande och luttrande eld brinner. Den är

igenkänd och omdiskuterad. Obe- segrad bryter den sig väg varhelst

det finns brännbart material. Frusna hjärtan blir upptinade av

eldens värme och Guds flamman- de låga når till det innersta av

våra hjärtan, till och med i den hemliga skräpkammaren. Det

sprakar och gnistorna far om- kring medan själviskhetens, bitter- hetens, avundsjukans, vantrons

och förtalets skräphögar brinner upp. När elden griper oss blir det dödsångest. Vårt livsverk brinner, vår prestige, vår ära, ja allt. Vi

famlar brända och sargade i tom- het, ända till den sårmärkta han- den rör vid oss och för oss in i

nya arbetsuppgifter som nya lutt- rade människor.

Då får vi se Guds nåd, dess storhet och oändlighet. Då är vi redo att göra allt för Gud. Då känner vi oss som ormar och icke som mäniskor. Vi undrar i ångest om Gud av detta sönderbrutna, förfelade och odugliga material, som vi representerar, verkligen kan göra någonting nytt. Vi lär oss att gråta över oss själva och

vårt folk . Våra tomma Halleluja- rop försvinner, när den Evige vi- sar oss världens nöd. Vi väntar

stilla tills Mästaren säger sitt: Gå. Då reser vi oss maktlösa och tar det första steget i tro.

I det ögonblicket blir vi lösta

från vår begränsning och upple- ver väckelsen.

Vi vandrar i Anden burna av tro. Vi tänker tro, talar tro och handlar i tro utan att ta hänsyn till våra känslor. Vi tar emot

övernaturliga gåvor, får nya up- penbarelser, som sätter oss i stånd

att bli effektiva själavinnare. Vi tror och får se skaror vid korset. Vi talar ut med varandra till och med om vår synd och våra felsteg. Vi bekänner icke andras synder, men desto mer våra egna.

Åter och åter får vi uppleva lju- sets segrar och brödragemenska- pens glädje.

Sådan är väckelsen - den sista

• stora väckelsen. Den kommer till oss som en hälsning i denna ångestfyllda och hopplösa tid. Med kaos och världskatastrofer i hälarna kan vi alla, som möter den mitt i vårt intensiva själa··

vinnarearbete, krossade och grip- na bara säga: Tack Gud, att jag

fick nåd att öppna mig för väc- kelsen.

Vi kan inte säga när väckelsen började. Vi kan bara tacka Gud

för att den har kommit. Väckel- sen kommer inte på grund av nå- gons förtjänst, den är helt bero- ende av Guds nåd emot oss. Vi

lever i en tid, då världen skälver

av fruktan för kommande kata- strofer. Mörkrets skuggor sänker

sig över jorden och människosläk- tet går i ångest för atombomber

och andra fruktansvärda, djävuls- ka vapen. Ja, till och med veten- skapsmännen, som arbetar med dessa förfärliga ödeIäggelsevapen, är förskräckta. De har framkallat

krafter, som ser ut att bli männi- skosläktets ruin. Politikerna ger

oss inte heller någon ljus fram- tidssyn.

Kven här i Norden lever vi i

fruktan för vad som skall kom- ma. Vi förstår att nästa krig inte

kommer att gå oss förbi. Vi, som läser Bibeln, ser hur Guds underbara profetior går i uppfyllelse. Fikonträdet knoppas, ty judarna vänder åter tillbaka till sitt land. Staten Israel har bli .. vit upprättad och dess flagga med Davidsstjärnan vajar över

Palestinas berg och dalar. Åtskil- ligt har hänt i Palestina och mera

kommer att ske när Jerusalem är helt i judarnas händer - då är hedningarnas tid förbi. Vi ser också hur det rör på sig

i Oster och vi vet, att konungar- na från Ostern skall komma dra- gande mot Europa på den väg,

som Gud öppnar för dem. Vi ser hur allt drar ihop sig till en ohygglig världskatastrof, och vi förstår att tiden hastar. Snart kommer Konungen på himmelens

skyar för att hämta hem sin vän- tande brud till den stora bröllops- salen.

Tiden är kort. Men just nu har

vi stora möjligheter att vinna tu- sentals själar för Gud. Vi skall

inte sitta stilla och slöa i religiös maklighet. Vi måste inviga oss åt Gud och tjäna honom helt. VÄCKELSEN HAR KOMMIT

• DEN SISTA VÄCKELSEN!