Petrus' liv

Vi skall i fortsättningen följa

Petri liv i stora drag. Det sorg- liga inträffade, att han k’Om att

förneka sin Herre och Mästare. I de flesta fall, då syndafall sker, k’Ommer det nog ej brådstörtat,

utan s& sm&ningom har ett and- ligt försvagat tillstånd inträtt.

Det har liksom blivit trappsteg nedåt. J ag skall nämna, som det synes oss, sex bidragande orsaker till Petri fall.

För det första. I Luk. 22:24 ta- las om att en tvist uppstod mellan

Jesu lär-jungar, vilken av dem, som skulle räknas för den störste. Det är märkligt, att denna tvist förekom sista aftonen de var samlade före Jesu död. Nu, när stunden närmade sig, att Jesus skulle utgiva sig själv för världens

frälsning, sysslade man med såda- na bagateller. Det står ej att Pet- rus delwg i tvisten, men det är

svårt att tro, att han ej gjorde så. Petrus brukade vara snar att ta till

orda vid andra tillfällen. Av Js- su tilltal till Petrus i vers 31 kan

man med fullt fog dra den slut- satsen. Jesus säger hans namn två

gånger: Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld,

för att kunna sålla eder såsom ve- te, men jag har bett för dig, att

din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder. Så står det i J oh. 13 :4-17 att Jesus slog vatten i bäcken och begynte två lärjungarnas fötter. När Jesus

kom till Petrus, protesterade den- ne till att börja med. Jesus säger

då i vers 8: Om jag icke tvår dig, så har du ingen del av mig, och vidare i vers 14: Har nu jag, eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så ären ock I pliktiga att två varandras fötter. Jesus ville med denna handling visa dem hur de borde i ödmjukhet tjäna varandra. I stället förekom tvist om rang och värdighet. Att

stora tankar rörde sig i Petri hjär- ta var ett steg nedåt.

För det andra. I Luk. 22:33 finner vi en annan orsak till Petri

fall. Han var självsäker. Han sa- de: Herre, jag är redo att med

dig både gå i fängelse ‘Och gå i döden. Då han skrev sitt första brev, senare i sitt liv, var han ej längre så självsäker. Då räknade han med, att Guds makt skulle bevara, 1 Petr. 1 :5. För det tredje. Petrus somnade i

Getsemane. När J esus och lär- jungarna kOlm till Getsemane

lämnade Jesus först åtta av dem och tog med sig Petrus, Jakob och Johannes längre fram. Judas hade ju redan lämnat lärjungaskaran. J esus säger då särskil t till dessa tre: Min själ är djupt bedrövad, ända till döds, stannen kvar här och vaken, Så gick han ett stycke längre bort och bad. När Jesus

kom tillbaka, fann han de tre lär- jungarna, s’Ovande. J esus väcker

dem, och går åter bort och beder. Han kommer igen till dem, och då hade de åny’O somnat. Då lät han dem vara och gick ändå bort och

bad.För tredje gången kommer Je- sus tillbaka till lärjungarna och

finner dem alltjämt sovande,

Matt. 26 :36. Då det talas i skri f- ten om att vara vakande, menas

det på flera ställen att vaka i and- lig bemärkelse t. ex. i Rom. 13 :11

och 1 Tess. 5:7-8. Men för Guds

verks framgångs skull, får vi ock- så ibland försaka den lekamliga

sömnen. Jesus har i detta fall läm- nat oss ett gott föredöme, Luk 6: 12. Förr i tiden hade vi ofta böne- nätter i församlingarna. Detta fö- rek’Ommer i mindre utsträckning

nu. J ag minns, att i en församling

jag tjänade som föreståndare, ha- de vi en tid en bönen att varje

månad. Så gott som hela försam- lingen var med och bad. Vi bad

i regel till klockan fyra på mor- gonen. En broder sade till mig un- der denna tid: J ag har lagt märke

till en sak, det har skett någon- ting efter varenda bönenatt.

För det fjärde. Petrus tog till

köttsliga vapen. När de nu kom- mer till Getsemane, de, som var

utsända av översteprästerna, för att gripa Jesus, kommer Petrus

upp yrvaken och finner Jesus va- ra i fara. Han tar då till svärdet

och hugger av örat på Malkus,

översteprästens tjänare. Det ha- de gått illa för Petrus, om ej

Jesus hade varit med och helat

Malkus. De vapen vi skall an- vända i den andliga striden, är

ej av köttslig art, 2 Kor. 10:3. Vi har Andens svärd enl. Ef. 6:17. Det finns verksamheter, som är ödelagda, därför att medlemmar

använt köttsliga vapen mot va- randra.

För det femte. Nu, när Jesus var gripen och fördes bört, följde Petrus efter på avstånd. Att följa

Jesus på avstånd är ej den lyck- liga ställningen. Det är alltid ett

tecken på avfällighet. För det sjätte. Petrus satte sig bland världsmänniskorna inne på översteprästens gård. När Jesus bad för sina lärjungar enL Joh. 17:15, sade han: Jag beder icke att du skall taga dem bort ur världen, utan att du skall bevara dem från det onda. Vi får arbeta här i världen tillsammans med ofrälsta, men vi kan ej trivas på de ogudaktigas tillställningar, med deras gyckel. Under en av mina pridikoresor kom jag till ett hem,

SOom jag gästat flera gånger tidiga- re. Hustrun i hemmet var denna

gång djupt bedrövad. Hennes man

höll på att bli avfälling. Jag frå- gade henne hur han kommit i

denna ställning. Då svarade hon:

När jag gick till våra bönemö- ten, gick han till våra ofrälsta

släktingar och blev sittande hos dem. I 1 Kor. 10:27 heter det

att om någOon, som icke är troen- de, bjuder oss till sig, får vi gå.

Men då bör vi gå tid i den av- sikten att bli till välsignelse, att

vara salt. Forts.