Rakt på sak

Till Filadelfia dess Föreståndare bröder. Frid.

Församlingen,

och Aldste- Först vill jag uppriktigt tacka

Er alla för den godhet och vän- liglhet, som jag fått röna i för- samlingen under dessa år jag till- hört där. Men eftersom jag nu

för en längre tid inte kunnat be- söka mötena, känner jag det vara

min plikt att begära mitt utträde ur Filadelfia-församlingen, men dock inte ur Guds Församling, som somliga mena, ty om Den är

det skrivet att vi hava kom- mit. .. till en högtidsskara och

församling av förstfödda söner som äro uppskriv na i himmelen, och till en Domare som är ALLAS Gud. J a, till GUDS HUS, som ju är den LEVANDE GUDENS FöRSAMLING. Som är uppbyggt med LEVANDE STENAR genom ANDEN, icke

i köttet som dödar: inte att för- akta medlemskap i en lokalför- samiing, för ordningens skull må- hända, men vi finner väl ingen- stans i Nya Testamentet att det

fördes någon matrikel över med- lemmarna, eller hur? För min del

så mötte Gud mej med både hel- brägdagörelse till min kropp och

dop i Den Helige Ande, utan att det var den minsta fråga om intagande i någon församling, och

bevarade mig i Andens gemen- skap med dem, som var inne på

samma väg - Korsets väg, Hal- leluja! Och på den VAGEN vill

jag, genom Guds nåd, vandra den sista sträckan. Det är inte långt kvar. En längre tid, som vi väl alla

känner till, så har en försoffning- ens och världslikställighetens ande

fått en fruktansvärd makt med Guds folk - och där den, utan att bestraffas och utdrivas, får ta väldet i församlingen, där blir Guds Helige Ande driven på

flykten, det behövs inte så myc- ket för att BEDRöVA GUDS

ANDE, varmed vi blivit beseg- lade till förlossningen dag.

J ag vill bekänna för Er brö- der; Många, många gånger har jag gått hem från mötena i Fila- delfi a med sorg i mitt hjärta som

inte går att beskriva, tills jag inte längre kunde fortsätta att gå dit, av fruktan för att komma in i ett skede i mitt andliga liv där jag inte längre kunde förnimma Guds Andes maning, detta är främsta orsaken varför jag slutat besöka mötena. Det blev mig så tungt under en tid att jag suckade till Gud att Han skulle sända mig bort ifrån Jönköping, men Han gjorde inte

det. Men Han leder den enfal- dige rätt. Välsignat vare Hans

Namn! I stället har Han nu börjat

TANDA EN ELD mitt i Jönkö- pings Stad! … Har vi inte bedit

därom? Har inte Ni, Bröder, all- varligt bedit att Gud skulle tända

Sin Eld? Vi har väl inte ställt fram några villkor för Honom som är allas Domare och allas Gud, på vilket sätt eller på vad plats Han skulle komma? Har vi kanske samma inställning som det avfälliga Judafolket, vilka säger: Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel, över vilka Herren uttalar sin dom för skrymtaktig gudstjänst?

Skulle vi lika gladligt hälsa bö- nesvar från Herren om Han bör- jade frälsa syndare och döpa i

Helig Ande och eld och uppen- bara Ordets Sanningar i Stats- kyrkan. eller i någon annan kyrka

eller församling? Eller har vi till den grad blivit fö·rblindade att vi

tror att Gud är allenast (Judar- nas Gud) Pingstvännernas, då är

det på tid att vakna upp, om inte

Filadelfia-församlingen i Jönkö- ping allaredan har försuttit sin

tid. Denna Församling som genom Guds försorg och som svar på bön fick sig öppnad möteslokaler

både på Öster och ute i Gräsha- gen för denna enda. orsaks skull,

att Evangelii Ord skulle gå ut till de uusentals människor som bo på dessa områden. I åratal ha dessa platser stått stängda, och församlingen har betalt hyran för desamma, men nu är tillfällena förbi, DE KOMMER ALDRIG MER! Varför gråter Ni inte över detta medan det är tid att gråta? Medan det än är tid att omvända sig?

Men nu har Gud verkligen bör- jat på ett sätt som vi förstår för- aktas och fördömes av dem som

i första hand borde hälsa väckel- sens eld med taoksamhet, men

som i stället, utan att fråga San- ningens Ande, tar en inställning

till väckelsen som är ytterst farlig för dem själva såväl som för alla som låter sig övertalas av dem. Varför bedömer Ni den som vore den en villfarelse? Intet som strider mot Guds ord kan tillvitas dessa bröder, som Gud frigjort

och sänder ut med detta frigöran- de Evangelium som vi alla läng- tar efter. Vi kan ju själva var

och en, tänka oss tillbaka till den tid, när Herren började utgjuta sin Ande över längtande själar.

Vilket förakt, vilket hån och för- smädelse fick vi inte utstå från de

olika samfunden som Gud i sin nåd dl’og oss ut ifrån. Menade inte de, att de hade Guds Ande? Att Guds välsignelse var ibland dem? Jo, för all del, men för oss som längtade efter mer fanns det intet rum. Om någon blev kallad Splittrare så var det väl vi, som inte kunde uthärda det ytliga, världsväsendet och avsaknanden av Guds Andes kraft i dessa sammanhang. Så kom vi ut, Halleluja! Ni känner väl alla till det? Här står

vi nu igen. . . Den SISTA BE- SöKELSEN. .. UPPV AKN AN- DET .. Ropet: SE BRUDGUM- MEN! STA UPP tillred Din

Lampa! Men denna gång kommer nog kallelsen att ske hastigt, ty Han står för dörren. Har vi tid att hysa avund och förakt för

vad Han själv utför i dessa da- gar? Varför inte släppa Honom

in? Släppa hela Hans Kärleksflod in och Han skall frälsa, Han skall lösa de arma människorna i vår stad och i vårt land. Ske alltså i Jesu Namn! Fridshälsningar .

En syster.