De tio jungfrurna

Bibeln säger, att de var förstån- diga och tog ett extra förråd av

olja i sina käril tillika med lam- porna. De förståndiga hade ett

extra förråd av olja, och när de gick ut för att möta brudgummen, tog de både sina lampor och käril med. De blevo alla sömniga och somnade när brudgummen dröjde.

Med vid midnattstiden ljöd ett an- skri: Se brudgummen kommer!

Gån ut och möten honom. Bibeln säger, att alla stodo upp och redde till sina lampor. De oförstå~diga sade då till de förståndiga: Given oss av eder olja, ty våra lampor

slockna. Men de förståndiga sva- rade och sade: Nej, den skulle

ingalunda räcka till för både oss och eder. Gån hellre bort till dem som sälja och köpen åt eder. Men när de gingo bort för att köpa kom

brudgummen, och de som voro re- do gingo in med honom till bröl- lopet, och dörren stängdes igen.

Omsider kommo ock de andra

jungfrurna och sade: Herre, her- re, låt upp för oss. Men hade sva- rade och sade: Sannerligen säger

jag eder: Jag känner eder icke. - Vaken fördenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden. - Min vän, du kommer inte att få veta dagen eller stunden, men TIDEN. Jungfrurna var alla kristna. Om

alla dessa tio jungfrur stod fram- för dig, skulle du inte kunna se

skillnad på dem. Du skulle inte kunna skilja på de förståndiga och de oförståndiga. Bibeln säger; att de alla var jungfrur. De finns dem, som försöker förklara för oss, att de oförståndiga jungfrurna inte var frälsta. Hade de varit ofrälsta skulle de aldrig ha kallats jungfrur och de skulle heller inte gått ut för

att möta brudgummen. En syn- dare väntar inte på Jesu andra till- kommelse. När ropet ljöd, stod alla jungfrurna upp för att gå brud- gummen till mötes. Någon kanske

säger: Måhända hade de aldrig upplevt dopet i den helige Ande? Jo, de var andedöpta. Oljan är en bild på den helige Ande. De sade:

Våra lampor slockna. Aven des- sa hade en gång haft olja i sina

lampor. De var frälsta och döpta i Anden. Varför blev de utestängda från bröllopssalen ? Uppenbarelseboken 2: 2 berättar för oss, om människor som befann

sig i samma tillstånd som de oför- ståndiga jungfrurna. De hade ar- betat, och de hatade synden. De

hade prövat dem, som sade sig vara

apostlar men inte var det, och ha- de funnit dem vara lögnare. Lik- väl hade de övergivit sin första

kärlek. Det finns många, som lever ett

rättfärdigt liv. Du kan vara med- lem i en församling. Du hatar

synd. Du ger ditt tionde. Du är

söndagsskollärare och flitigt enga- gerad. Du står inte ut med hyck- leri. Men Jesus har ändå något

emot dig. Du har övergivit din första kärlek. Jesus säger till dig: Betänk då varifrån du har fallit,

och bättra dig, och gör åter så- dana gärningar, som du gjorde un- der din första tid. Varom icke, så

skall jag komma över dig och skall flytta din ljusstake från dess plats, så framt du icke gör bättring. Dessa människor hade upplevt frälsningen och dopet i den helige Ande, men frälsningsfröjden och Guds kärlek fanns inte längre i deras liv. Det finns många, som ser ut som kristna. Du kan se ut som en jungfru. Pastorn kan inte se, att du har förlorat den heliga glöden. Men låt mig tala om för dig, att då Guds basun skall ljuda

kommer det att bli en stor skils- mässa. Då skall vi få se, vilka kristna som hade sina lampor och

käril fyllda med olja. Några kom- mer att stå framför Herren och

säga: Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar? Jesus sade: ~’ Jag har aldrig känt eder; gån bort

ifrån mig, i ogärningsmän. Orsa- ken till, att han sade detta var, att

de hade övergivit sin första kärlek och sina första gärningar. Jag tror, att han talade till pingstvänner - eftersom de är de enda som kastar ut onda andar och botar sjuka i J esu namn. Det finns tusentals pingsttroende, som kommer att bli kvar, sittande på en kyrkbänk, när

basunen ljuder. Jag tror, att vi le- ver i midnattstid nu.

De tio jungfrurna blev alla söm- niga och somnade, och detta är

tillståndet i församlingen idag. Du vet att detta är sanning. Vi håller på med döda program och ritualer. Vi sover. I stället för att gå till mötet och låta Gud få sin väg med oss, och låta den helige

Ande verka fritt, tills han fått ut- föra vad han vill, börjar vi med

tre sånger och tar sedan upp off- ret. Sedan följer en bön aven eller

annan, som vi önskar att framhål- la, och så blir det en predikan. Vi

samlar oss runt altaret (om detta finns kvar i församlingen) i ett par tre minuter, eftersom det inte är

nöd i våra hjärtan efter att få upp- leva något från Gud.

Gån in i hans portar med tack- sägelse och i hans gårdar med lov.

Bibeln säger icke: Gån in i mitt hus med skrävel, knorr, klagan och förvirring, men den säger:

Gån in i hans portar med tacksä- gelse och i hans gårdar med lov.

Gud hjälpe oss, att leva i lovpris- ningens atmosfär fyllda av hans andes olja. Det finns dem, som inte tycker om detta, men jag tror, att

detta är riktigt ändå. Jag kan min- nas en tid, då vi besökte pingst- kristna, som redan innan vi kom

innanför dörren kunde säga: Å, broder Coe, jag har funnit något

rikt i Ordet. Tror du inte, att Je- sus kommer snart nu! Låt mig läsa

något för dig. - Så öppnade de

sin bibel och började läsa. Vi kun- de sitta ner och tala om Jesus, och

när man lämnade huset, kände man sig buren av Guds kraft. Hjärtat var så fyllt så man måste ropa: Halleluja, ära vare Gud. När vi i dag går på besök till en kristen eller en predikant möter vi: Har du hört vad de säger om

broder den och den? De har ute- slutit honom ur församlingen på

grund av otrohet. Den ena skval- lerhistorien efter den andra serve- ras, och du är allt annat än upp- byggd, när du lämnar huset. Det

finns en sak, som skadar försam-

. lingen idag mer än någonting an- nat, och det är förtal och skvaller.

Dessa ting, säger Guds ord, är lika

allvarliga synder som olydna~, äk- tenskapsbrott och andra synder. Vi

skall vara föredömen för världen.

Därför måste vi avstå från all kri- tik och misstänksamhet. Vi skall

vandra i Anden och andens frukt skall dagligen uppenbaras i våra liv. J ag gick till ett möte en dag. Där kom ett budskap i Anden. En av

ledarna sade: Låt oss vara för- siktiga bröder ty vi befinna oss i

en offentlig lokal. Ledaren under- lät att uttyda budskapet för att

inte stöta någon. Så mycket av oss och så lite av Gud.

Det finns så mycket av anseen- de till personer. Vi arrangerar pro- gram så fina, att det blir omöjligt

för Gud att verka som han vill i våra sammankomster. Gud hjälpeoss till att ha pingstelden i vår mitt. Vi måste ha olja. J ag mår illa av alla former och ritualer. Jag blir rent av sjuk av

att se folk leka kristendom. Vi so- ver precis som de tio jungfrurna.

Våra andliga ögon är tyngda av sömnaktighet. Det är svårare a~t bedja idag än det någonsin har varit. För endast några få år sedan kunde du gå ned på dina knän, och på mindre än två minuter bad du

i Anden. Om du vill komma ige- nom i bönen idag, måste du gå in

i din kammare och bli kvar där,

tills du har drivit tillbaka onds- kans andernakter i himlarymder- na. Många kristna idag har varit

så hårt engagerade i arbetet för Gud, att de har glömt att älska honom. J ag kan minnas tider i min egen verksamhet, när jag har varit så upptagen med att bedja för andra, tala med syndare och studera, att jag inte fått tid att läsa Bibeln som jag skulle. Jag glömde att själv vara ensam med Gud i bön. När jag sedan skulle träda fram och predika, var det så litet smörjelse

över mitt budskap, att folket kun- de sitta oberört. Själv kunde jag

inte förstå var felet låg. En d~g fann jag plötsligt, att Jack Coe var lik en av de oförståndiga

jungfrurna. Jag hade gudaktighe- tens sken. Jag hade börjat i Anden

och slutat i köttet. - Du kan va- ra tungotalare och du kan resa runt

i församlingarna och ropa, du kan ge ditt tionde, men om du låter

den helige Andes smörjelse försvin- na från ditt liv, blir du inte med,

när Jesus hämtar hem sin bru,d. Han hämtar dessa, som hava sina käril fyllda med olja. Ingen tid till bön. De allra flesta har så bråttom, att det blir ingen tid till att bedja.

Ni husmödrar går upp på morgo- nen och djävulen börjar med att

säga: Du har så mycket att göra, så du kan inte taga dig tid till bön nu. Kommer du inte ihåg, att du

skall tvätta dig. Du har inte stru- kit ännu o.s.v. och o.s.v. Ja, så

går hela dagen, och du utför ditt

hushållsarbete. När kvällen kom- mer är du så trött, att du faller

huvudstupa i säng. Då kommer du ihåg, att du inte läst Bibeln eller

varit inför Gud i bön på hela da- gen. Du försöker då stå upp och

bedja, men det ger dig ingenti~g, ty du är så trött och sliten, att du

inte kan koncentrera dig. På sam- ma sätt går det dag efter dag, vec- ka efter vecka, till dess glädjen i

Gud är borta. Till sist säger du: Jag är så trött så jag tror inte jag

går till mötet i kväll. - Du stan- nar hemma den kvällen och andra

kvällar, och till slut går du kanske

bara på söndagens förmiddagsguds- tjänst för att synas vara en god

församlingsmedlem.

Det viktigaste för många för- samlingar är, att medlemsantalet

ökar. Vi borde, i stället för att klappa våra ledare på axeln för att de har värvat så och så många medlemmar, utbedja oss en mäktig

andeutgjutelse. Då skall också kyr- kor och bönehus fyllas med läng- tande människor. -

Aven de oförståndiga gick ut för att möta brudgummen. Var och en av de tio jungfrurna gick ut för att möta brudgummen.

När ropet: se brudgummen kom- mer, ljöd, - sprang de alla ut

för att möta honom. Om jag upp- manade till vittnesbörd i mötena,

så skulle de oförståndiga stå upp tillsammande med de förståndiga och säga: jag väntar på Jesus. Den enda skillnaden skulle vara, att de oförståndiga hade förlorat glädjen i Gud. De hade förlorat oljan. Många av er har inte den glädje i Gud, som ni en gång ägde,

därför att bönelivet har blivit för- summa t. Många a v er har gått i

veckor utan att uppleva förnyelse i den helige Ande. 1 haven intet, därför att I icke bedjen. Ger Gud den helige Ande åt dem, som icke beder därom? - Om du hade olja i ditt käril, skulle du ha nöd för syndare. Om jag skulle inbjuda själar till frälsning och därvid nödgas uppmana de troende att komma fram och bedja för dessa, visste ja, att elden höll på att slockna. Om du menar dig vara en kristen och tror, att Jesus

kommer snart, försöker du att gö- ra allt för att vinna själar. Du

skulle vara som en av de förstån- diga med kärlet fyllt av olja och

elden brinnande i din lampa. Vi lever i midnattstimmen, i

midnattsropets tid. Hela univer- sum är i spänning, och människor- na vet inte, vart de skall vända sig

i sin nöd. Många församlingar är så döda och kalla, att de ingenting har att _ bjuda.,de . ofrälsta, om de skulle komma och söka hjälp. Man vänder sig i stället bort i avsky.

Om du stannar genomsnittsmän- niskan på gatan och frågar: Vad

tror du kommer att hända inom de närmaste två åren? Då skulle vederbörande tänka ett ögonblick och säga: Jag vet inte, men jag tror, att någonting kommer att hända. Alla förstår, att jorden går sin undergång till mötes. Gör din lampa i ordning, min kära syster och broder. Tiden är kort. Bed Gud om olja i din lampa.

Förbliv inte err oförståndig jung- fru, som inte är redo när Jesus

kommer. Bed Gud, att han fyller dig på nytt med sin Ande just nu. I morgon kan det vara försent. Ingen vet dagen eller stunden då Jesus kommer. Vet du inte, att

Gud har kallat dig att vara av- skild från världen? Vet du inte,

att Gud älskar dig? Han vill ha en bedjande församling, som inte älskar världen. Gud har varnat dig upprepade gånger genom sitt ord, genom sin Ande och genom sina

tjänare. I stället för att vända ~ill- baka till din första kärlek, går du

längre och längre bort. Gör bätt- ring och gör åter de gärningar,

som du gjorde under din första tid. Om inte, går han dig förbi, när han kommer. Han kommer att säga: jag känner dig icke. Ur Maran Ala-bladet