Förnyelseväckelse

Sänder härmed en hälsning till

Midnattsropets läsare. Ar så tack- sam till Gud för att jag har kom- mit i kontakt med bröder och syst- rar som förstår jubelklangen. Vi

var några vänner från Kilsmo som en kväll kom överens om att åka till Kumla och lyssna till de fria vännerna, som hade annonserat

väckelsemöte i NTO-Iokalen. Re- dan i farstun förnam vi en un- derbar Ande, och då vi trädde in

i lokalen möttes vi av den välbe- kanta Strömmen från Ovan.

Den gamla läsarsången, J ag vill älska det urgamla kors, tonade genom lokalen, som var välbesatt aven hungrande och längtande skara vänner, som med liv och själ sjöng med i sången. Vi greps genast av den härliga och fria Ande som var rådande. De vanliga religiösa formerna och ritualerna var som bortblåsta. Det

var väl Andens vindar som utför- de detta, ty Den Helige Ande var

mäktigt närvarande. Hela mötet

förlöpte gnisselfritt, det var tyd- ligen välsmort i lagren. Andå

var det ingen mötesledning som tragglade och uppmanade till bön och vittnesbörd. Vännerna steg fram utan uppmaning, en del läste ett Gudsord, andra sjöng en sång

och några vittnade enkelt och här- ligt om Jesus. Man hade en känsla

av, att så här måste det ha gått till i den första kristna tiden. Det står ju också i vår bibel: När I kommen tillsammans så har var och en något att meddela, den ene har en psalm den andre något till undervisning etc. Man märkte innerligheten och gripenheten i lovprisning och bön.

Den ljuvliga Ande, som vi upp- levde tog med ens kål på alla

onda rykten om dessa Herrens

vänner, som beskrivits som splitt- rare och utstöttas utstötta. Det- ta epitet har ju Herrens vänner

fått bära i alla tider. Redan i

pingströrelsens barndom var dessa benämningar mycket vanliga och

gick i allmänhet ut över anhängar- na till den s. k. nya rörelsen. His- torien upprepar sig med gruvlig

preCISIOn. Vi frågade oss: Ar det inte här, det vi alla behöver uppleva? Det här är ju en förnyelseväckelse, som håller på att tränga fram. Det här

är ju mönsterbliden, sa vi till var- andra.

Har Gud månne börjat ett ef- terlängtat restaureringsarbete i sin

Församling? Har inte organisa- tionsarbetet tagit död på Livet i

våra församlingar? Har i.nte världsanden fått en alltför stor dominans i kyrkor och kapell? Restaurering betyder återställelse i ursprungligt skick. Man har ju läst om att man vid restaurering

av gamla kyrkor påträffar de un- derbaraste oljemålningar genom

att knacka bort den gamla putsen och rappningen. Det har blivit så mycket påsmetat och påkletat och

lager av gammal puts täcker möns- terbilden i våra församlingar. Men

pris ske Gud, att han i dag vill

använda sina tjänare och tjänarin- nor att knacka bort det gamla

putslagret, så ursprungsbilderna framträder i all sin glans. Nyårsdagen hade vi tillfälle att

närvara vid ett möte i Rönneshyt- ta. Vännerna där var brinnande i

Anden och medverkade i mötet, som hölls i Godtemplarlokalen. Vi

förnam även där samma underba- ra Ande och längtan efter Gud.

Mötet gick i frihetens tecken och

under Andens sanktion. Sång, vitt- nesbörd, predikan och bön och

åter bön.

Såväl i Kilsmo som i Rönnes- hytta finns en skara frigjorda sjä- lar som ingenting högre önskar än

leva för Jesus och vinna själar för honom, den korta tid vi ha kvar att verka här på jorden. Till sist vill vi samstämmigt vittna om att vi vill medverka till att utbreda evangelium om Jesus. Vi vet att djävulska krafter är i rörelse för att smutskasta detta evangelium och dess budbärare. Djävulen tillgriper fruktansvärda blockadåtgärder mot Guds frälsta

folk. Men pris ske Gud, med Je- sus segrar vI. E. D.