Det gjorde Gud! – Har du någon gång blivit helbrägdagjord?

När jag helt nyligen ställdes in- för den frågan, gick tankarna till- baka 42 år, alltså till år 1919. Det

är inte så angenämt att rota i gam- la minnen, men för sammanhang- ets skull så kan jag här inte und- gå att nämna även orsaken till att

Gud lade på mig den sjukdom, som ingen mänsklig läkare tycktes kunna befria mig ifrån. På hösten 1918 gick Spanska sjukan i vårt

land, en influensa som i oroväc- kande hög grad slutade med dub- belsidig lunginflammation, och

med döden som följd. Efter att ha tagit min examen i december, förlovade jag mig på julafton med en ung glad och frälst flicka. Den 12 januari fick hon flytta hem till Jesus. Någon

vecka senare sjuknade jag i reu- matisk feber och ledgångsreuma- tism, som bara förvärrades under

cirka 4 månader. Mina händer och fötter blev alldeles förvärkta och vanställda, så mänskligt att döma, återstod inte annat än rullstol för mig om jag skulle överleva. Det allra värsta var att jag blev bitter mot Gud, som jag tyckte behandlade mig orättvist. Detta sade jag inte till någon, utan jag gav skenet av att resignera, och så mycket svårare kändes det. Trots att jag ständigt låg i hög feber, som endast hölls inom rimliga

gränser med salicylsyra, gick pul- sen ned till 42 slag pr minut. Hjär- tat var utarbetat, och läkare kons- taterade också detta. Min mor bör- jade genomskåda mig, och sade en

dag: Jag tror inte att du har det gott med Gud. Det stämmer nog, för jag tycker att Gud är orättvis emot mig, svarade jag. Då sade min mor: Du får under inga förhållanden låta förleda dig till en sådan tanke. Gud handlar

endast barmhärtigt emot oss, fast

vi inte alltid förstår vad han me- nar. Det är många Varför som

vi kanske aldrig får svar på här i

tiden, men då är det ej heller nöd- vändigt att vi får veta det.

Min mor bad för mig, och jag blev som förvandlad till både kropp och själ. Febern släppte nästan omedelbart, och mina leder började återta sin naturliga form, och på cirka en månad var jag helt återställd från min sjukdom, som sedan dess ej återkommit,

trots läkare uttalade förmodan- den. Hjärtat har arbetat som ett

urverk i över 40 år efter det läkare utdömt det. Jag har under årens lopp tagit flera försäkringar med

åtföljande noggranna undersök- ningar av hjärtat, utan några som

helst reservationer. Att jag varje gång noggrant redogjort för den

sjukdom jag genomgått, har för- anlett läkare att göra undersök- ningen så mycket grundligare.

Under de senaste två åren har läkare konstaterat kärlkramp, men detta är något som kommer med åldern. Läkare har ordinerat tabletter,

som jag måste ta varje dag. Dess- utom måste jag gå och röra mig

sakta. Jag har själv konstaterat att, så snart jag försökte gå något raskare så uppstod det sveda i bröstet, samma var förhållandet

om jag inte tog medicinen punkt- ligt.

Nu vill jag, till Guds ära om- tala, att jag sedan den 22 febr. är

helbrägdagjord även från den sjukdomen. Vid avslutningen på mötet i Armetemplet i örebro, onsdagen

den 22 febr. frågade den predi- kande brodern, om det fanns nå- gon närvarande, som tidigare bli- vit helbrägdagjord. Många sträck- te då upp sina händer, bland dem var även jag. I samma ögonblick

som jag lyfte min högra arm, kän- des det så underligt i bröstet. Det

var som om någon hade strukit med en hand över vänstra sidan av bröstet. Jag förstod inte vad det var, så

jag nämnde inte om det till nå- gon, utan gick raskt hem. Väl

hemkommen började jag ana att

det var något från Gud, och bör- jade tacka Gud för helbrägdagö- relse.

Kan nu tala om att jag inte ta- git medicinen sedan den dagen,

och nu går jag fort utan att känna någon smärta i bröstet. På väg till

söndagsförmiddagsmötet överras- kade jag mig själv med att jag

gick om så många, men ingen gick

om mig. Läkaren som gav mig or- dinationen, att gå sakta, sade ock- så att jag fick gå så fort jag or- kade, bara jag saktade farten då

smärtan kommer. Förr så kom också smärtan så fort jag ökade farten, men efter 22 febr. har Gud till å ti t fri hastighet. Det är saligt på Jesus få tro Och att vara Guds barn blott av nåd. Det blir härligt hos Jesus få bo Och där prisa hans trofasta råd. Gud ske lov, Gud ske T ack, Att hans salighet även är min! Gud ske lov, Gud ske tack, Att hans salighet även är min! G. K.