Vill på detta sätt ge Jesus äran
och berätta om ett helbrägdagörel-
seunder, som han gjorde med vår
lilla sexåriga dotter. Hon hade
fått en besvärlig knöl på sin häl,
och efter omkring ett år hade den
växt sig så stor och hård att hon
började gå snett med foten. Vi
hoppades, att knölen skulle för-
svinna, och vi suckade ofta till
Gud om hjälp. Läkare, som under-
sökte flickan rådde oss att fortast
möjligt operera bort den. Då blev
det stor nöd i våra hjärtan, och
vi beslöt oss för att tränga in på
Jesus. Ja, vi begärde av honom att
han skulle gripa in. Vi bad enligt
hans eget löfte och tackade Gud
för att han hört våra böner. Fem
veckor gick utan att någon för-
bättring kunde märkas, men vi
fortsatte att tacka Gud för att vå-
ra böner var hörda.
Varje kväll då vi bad aftonbön
sträckte vår flicka fram sin lilla
fot för att visa oss att knölen icke
hade försvunnit. Den var likadan
som förr. Det gjorde ont i hjärtat
att se och höra detta, men vi fort-
satte att tacka i tro. Så plötsligt
en morgon ropade flickan: Pap-
pa knölen är borta. Efter denna
hårda knöl, som var stor som en
femöring, återstod endast två små
hål, som visade, att det hade legat
något där och orsakat det onda.
Anda till kvällen innan detta under
skedde var huden hård som ben.
Följande morgon var allt borta
och huden mjuk och len som ny.
Vi fick igenom denna händelse
lära oss, att i samma stund vi bad
trons bön, så näpste Gud sjukdo-
mens liv, och då tiden var inne
fick även symptomerna ge vika.
Den som vill komma till Gud
måste tro, att han är till, och att
han lönar dem, som söka honom.