Han gav sig själv till lösen för alla

Då Jesus kom och betalade löse- summan för vår återlösning, så

gjorde han det för att vi skulle vara fria. Gud har i sanning gjort allt vad han har kunnat för dig och mig. Han utgav sin enfödde son, och han som icke har skonat sin egen sin, utan utgivit honom

för oss alla, huru skulle han kun- na annat än också skänka oss allt

med honom? I denna fråga möter vi Guds eget hjärtelag – Gud är

god. Huru skulle han kunna an- nat? Han kan aldrig göra något

annat än vad han i sin visdom ser

vara bäst för oss. Nog har män- niskor genom att egensinnigt gå

sin egen väg själva orsakat sig li- danden, ångest och fördärv. Skrif- ten skildrar syndaren på sina

självvalda vägar. En skildring, som är fruktansvärd i sin realism. Huggormsgift äro inom deras

läppar. Deras mun är full av för- bannelse och bitterhet. Deras föt- ter äro snara, när det gäller att

utgjuta blod. Förödelse och elände är på deras vägar, och fridens väg känna de icke. Gudsfruktan är icke för deras ögon. Rom 3. Ar

icke detta en slående bild av värl- den av idag. I alla sina försök att

åstadkomma ett fridsrike på jor- den, kommer människan till korta. Varför? Jo, därför att människan i all sin strävan icke -har något rum för honom, som är källan varifrån friden kommer. Han vars namn är Underbar i råd, Väldig Gud, Evig Fader, Fridsfurste. Han

som bar våra synder och sjukdo- mar upp på korsets trä och gav sig

själv till lösen för alla. En mycket

vanlig uppfattning bland männis- kor är, att de menar Gud i sin nåd

skall ha fördrag med dem om de gör så gott de kan. Men skriften säger: A v laggärningar blir intet

kött rättfärdigt. Om rättfärdig- het hade kunnat vinnas genom la- gen, så hade ju Kristus icke behövt

lida döden. Om du skulle kunna

bli frälst genom din egen rättfär- dighet, då hade icke Kristus be- hövt ge sitt liv för dig. Det går

icke att bli frälst genom att göra så gott man kan, ty bibeln säger, att människan utan Gud är död i överträdelser och synder. Säg mig,

vad kan en död uträtta? Ingen- ting. Du kan aldrig genom egna

ansträngningar göra någonting för att försona din synd. Hur många har icke gjort allvarliga försök att

finna frid på gärningarnas väg,

men skriften kallar dessa gärning- ar för döda gärningar. De har

inget värde inför Gud. Vad du be- höver är liv, och det livet kan en- dast Kristus skänka dig. Det finns

till och med sådana, som kallar sig kristna, som har det på detta sätt. De äger ingen glädje. Allt har för dem blivit en tung plikt, och de gastkramas och pressas av den föreställningen, att de måste göra något för att sona sin synd och blidka Gud. Har du det så min vän, så är Kristi blod utgjutet för dig, för att rena dig från din skuld och från dina döda gärningar. Huru mycket mer skall icke Kristi blod – då han nu genom evig Ande har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud – rena våra samveten från döda

gärningar till att tjäna den levan- de Guden. Hebr 9: 14. Till fräls- ningen hör också dopet i vatten

och Ande. Då du blivit renad i blodet då är du en ny skapelse och den gamla människan är död och måste begravas och detta sker i dopet. Efter detta får du vända dig till den store dopförrättaren J esus Kristus, han skall döpa dig i helig Ande och eld.