Kött eller ande

Ty köttet har begärelse mot An- den, och Anden mot köttet; de två

ligga ju i strid med varandra, läser vi i Gal. 5: 17, och denna strid kommer att pågå så länge vi är kvar här nere på jorden. Det kan

aldrig bli vapenvila eller fredsför- handlingar mellan köttet och An- den. Köttet är till intet gagneligt,

och kött och blod kan icke ärva Guds rike. När det gäller all krigföring är

det viktigt med baser så nära fien- delinjen som möjligt, för att man

må vinna sin avsikt, att slå fien- den. Så även i den andliga stri- den. Djävulen har köttet till bas

och Gud har Anden till sin bas. Och striden gäller vår egen själ. Den nakna sanningen är, att om

köttet avgår med den slutliga se- gern, går vi evigt förlorade. Men

om det blir Anden som segrar är vi evigt räddade för himmel och salighet. Och när vi vet detta är det ju dåraktigt att vara likgiltig för stridens utgång. - Här gäller

det att överlåta sig åt den ena el- ler andra makten.

Paulus hade, redan före sin frälsningsupplevelse, vetskap om köttets strid, när han som religiös ivrare med nit tjänade Gud på

mänskligt sätt. Han hade en brin- nande vilja att bli segervinnare

över köttet. Men han upplevde svidande nederlag, därför att han på förnuftets väg försökte vinna

seger i egen kraft. Hans bekännel- se om denna tids nederlag, är bå- de sorglig och träffande. Han skri- ver bl. a.: det goda, som jag vill,

gör jag icke; men det onda, som jag icke vill, det gör jag. Detta

är tusendens smärtsamma erfaren- het, när man håller fast vid för- nuftets väg.

Det hände på en plats, att en man började besöka läsarmöten

och Guds Ande begynte lysa in i hans liv. Då upptäckte han hur fruktansvärt syndfull han var.

Han fattade då det förnuftiga be- slutet, att bli en bättre människa.

Men han ville inte gå förödmju- kelsens väg till Jesus, för att få

hjälp i sitt elände. Nej, han skulle börja övervinna det onda i egen

kraft. Men han fick uppleva ne- derlag på nederlag. Till slut blev

mannen förtvivlad. Då lät Gud honom få en betydelsefull dröm. Han drömde att han befann sig på ett träskområde, omgiven av otäcka ormar, giftiga insekter och rytande rovdjur. När han såg sig omkring, för att om möjligt finna en utväg till räddning, upptäckte

han på långt avstånd en under- bart skön stad, där alla männi- skor var enbart lyckliga. Hans

tanke var, att genast bege sig till denna stad, bort ifrån sitt farliga tillhåll, men han fann då, att ett

högt berg spärrade vägen till sta- den. Berget var så vidsträckt, att

han omöjligen kunde komma för- bi det. Då beslöt han sig för att

klättra över. Under detta sitt förs- ta försök, halkade han och föll

tillbaka. Ett andra försök gick

likadant. Men jag ger mig inte, tänkte han, och försökte för tredje gången. Men då föll han så illa, så han blev liggande hjälplös. I sin ångest började han ropa till Gud om hjälp.

Då fick han se hur himlen öpp- nades och en droppe blod kom ner

och föll på berget, som då genast försvann, och han fick se en banad väg ända fram till staden. Då vaknade mannen och förstod vad Guds mening var med drömmen. Nu var motståndet brutet, och han

var villig mottaga frälsningens be- friande kraft till seger i sitt liv.

Paulus gjorde även samma här- liga upplevelse när han mötte J e- sus på Damaskusvägen, där han

blev härligt frälst. Ett personligt möte med Jesus är alltid första villkoret till att

få seger över köttet. Detta inne- bär dock inte, att vi slipper un- dan köttets anfall i våra liv, utan

vi får fastmer uppleva hur det, på

tusende olika sätt gör den ena at- tacken efter den andra. Under- stundom kommer det förklädd till

Guds tjänare och anfaller med

verklig krigslist, såsom Jakobs sö- ner gjorde när Sikem ville ha de- ras syster till hustru, och därför föreslog Jakob med familj, att de

skulle bli ett med hans folk. Ja- kobs söner bedrog då Sikem genom

ett falskt löfte om enhet och ge- menskap, men bara på ett villkor,

att Sikem och allt manfolk bland honom lät omskära sig. Och Sikem lät lura sig. När så alla män var sjuka av såren blev de dödade med svärd och Jakobs söner tog alla deras ägodelar och kvinnor och barn blevo tillfångatagna.

Mången kristen har gjort liknan- de erfarenheter därför att man in- te varit nog vakande när köttet

gjort sina försåtliga anfall. Men köttet kommer även med överrumplande blixtanfall när det finner ett lägligt tillfälle därtill.

• Det var vid ett överraskande

angrepp som Petrus förnekade J e- sus. Hade Petrus haft god tid att

reflektera över frågan om han var

en av Jesu lärjungar, är det tro- liga att svaret blivit annorlunda.

Men nu blev det nederlag på ne- derlag. Detta är alltid köttets syf- te. 0, att allt Guds folk vaknade

upp över den fara som alltid lurar på oss genom vårt eget kött.

I Jer. 17: 5 läser vi dessa ska- kande ord. Så säger Herren: För- bannad är den man, som förtrös- tar på människor och sätter kött

sig till arm … Ingen vill väl bli förbannad av Herren, men många har blivit det, därför att köttet

fått bliva drivkraften i deras hand- lingar. Fruktansvärda sanning.

Strax före sin förnekelse möter

vi Petrus i Ortagården. Fiendena- ren kommer för att gripa Jesus.

Petrus inspireras av lust till att försvara sin Mästare, men han sätter kött sig till arm. Svärdet viner genom luften. Motståndarens

avhuggna öra blir det synliga re- sultatet. Vilken tragedi. Att för- söka försvara Guds verk, men där- vid vara driven av köttet, utlÖser

alltid förbannelse. Jag har va.rit

med och bevittnat köttsliga stri- der där människor, drivna av köt- tet, svängt Ordets svärd väldeli- gen, men resultatet har blivit

stympade människor, förbannelse och nederlag. Må Gud hjälpa oss,

vad än vi möter, att vi aldrig sät- ter kött oss till arm. Då är det

långt bättre att i ödmjukhet tiga som Jesus gjorde när lögnaktiga

beskyllningar hopades över ho- nom.

J esus kom i många knepiga och besvärliga situationer, men han satte aldrig kött sig till arm. Han var understundom både djärv och frän. Men det var aldrig köttet som var den drivande kraften. Tänk den gången han gick in i templet och med ett gissel drev ut dem som sålde och köpte därinne

i helgedomen. Man kan undra var- för Jesus var så hård. De styrande

hade ordnat den bästa tänkbara service. Alla djur som behövdes

till offren i den dåtida gudstjäns- ten fanns till salu i templet. Det

var även ordnat med växelkassa för dem som inte hade jämna

pengar vid köp av offerdjur. Sä- kerligen var det många gudstjänst- besökare som tackade Gud för att

de omtänksamma ledarna hade ordnat allt så bekvämt för dem. Men Jesus såg djupare. Han såg den lömska affärsanden som trängt undan den helige Ande. Dessa två

kan aldrig förenas därför att af- färsanden samarbetar med köttet. Det är tragiskt att se hur denne affärs ande alltid tränger in i . ett Guds verk, där avfallet börjat råda. Sen betyder det mindre ora

den kommer i form av missions- auktioner, kaffefester med lotte- rier och åror, eller som propagan- da för en kristlig nyhetstidning.

Det skulle sannerligen behövas gisselbärande män även i våra

dagar, som vågade ta upp kam- pen mot den allt mer inträngande

affärsanden bland de bekännande kristna. Men sådana män får inte vara drivna av köttet, ty då skulle det göra större skada än nytta. Låt mig återgå till Petrus. Han ångrade sina synder och fick full

förlåtelse. Men det behö~des nå- got mer för att han skulle bli en

stabil och helgjuten kristen, som fick full seger över köttet. Detta upplevde han i den övre salen när han blev döpt i den helige Ande.

Efter den dagen blev det inga för- nekelser i Petrus liv. Nej, nu var

han till och med villig att gå i dö- den för sin Frälsare. Inte heller

satte han kött sig till arm. Nej, nu

var det Anden som var drivkraf- ten. Detta märktes av resultaten.

T. ex. när han avslöjade Ananias och Safira. Synd besegras aldrig med köttet. Men med Anden som

den enda drivkraften vinnes se- ger. Pris ske Gud! Skall vi, soPl

lever i denna tidsålders avslut- ning, bliva övervinnare och avgå

med full seger i alla stycken, mås- te vi ovillkorligen uppfyllas av

Anden, förnyas i Anden och ledas av Anden. Detta är smälekens väg, men även den enda segervägen. Amen!