I detta nummer av Midnattsropet

har vi givit särskilt stort utrymme åt det synnerligen aktuella ämnet de kristnas enhet. Eftersom det

ofta, i synnerhet från pingströrel- sens ledare, framhålles att vi är

partisöndrare och därför skall ute- slutas och isoleras eller vad man

nu vill kalla det, kan det vara på sin plats att söka ge skäl för den

egentliga orsaken till att vi under- kastat QSS denna behandling och

valt att verka utanför den oOrga- niserade pingströrelsens domäner.

Många av våra * vänner på olika platser i landet har, efter det de

varit med i våra möten och för- nummit att Gud har verkat till

själars frälsning, dQP l helig Ande, helbrägdagörelse Q.s.v. gripits av tacksamhet och glädje för vad Gud utfört i deras och andras liv. Men efter en sådan erfarenhet har de utsatts för en synnerligen omild behandling. Andra har man sökt fånga med list eller smicker, men

avsikten har varit en och densam- ma, nämligen att ,få de förvilla- de att oOmvända sig och ta av- stånd från det de själva har sett

och förnummit Gud har gjort. Jag skall förtydliga dessa påståenden med ett exempel. Broder Verner

Sällström, som tjänat Gud i pingst- rörelsen i omkring trettio år så- som evangelist och föreståndare,

uteslöts ur Filadelfiaförsamlingen i Lindesberg därför att han bevis- tat och medverkat i två väckelse- möten, som hölls i en profan lokal

på platsen. Före uteslutningen fick han besök aven grupp framstående

pingstpredikanter. Dessa me~de- lade honom, att han automatlskt

skulle bli blockerad om han icke

tog avstånd från all fri verksam- het. Vår broder ansåg icke att han

gjort något, som krävde att han jorde avbön och blev därför ute- ;luten ur Filadelfiaförsamlingen.

Motivet för detta var att han del- tait i nämnda möten. Hade bro- c

der Sällström besökt eller medver- kat: i en annan av stadens många

kyrkor, hade ingen sagt något om

det. Han kunde ha predikat i vil- ken stats- eller frikyrka som helst

utan att någon församlingsföre- ståndare gjQrt något för att varna,

hindra eller utesluta honom. På

platsen finns det många pingstvän- ner, som mer eller mindre regel- bundet varit med i våra möten

och även medverkat med bön och

vittnesbörd, men de har aldrig ho- tats med uteslutning för det. Var- för denna inkonsekvens? Var det

synd i det ena fallet så måste det väl också vara synd i det andra? Det är många som frågar sig hur

ett sådant tillvägagångssätt är möj- ligt. Var det församlingsledningens

avsikt att statuera ett varnande exempel? Broder Sällström har sökt gemenskap hos oss, och så långt vi har kunnat utröna så är han bevarad i Kristus och lever och verkar med samma mål som

förr. Man utesluter och tar av- stånd ifrån vänner, SQm har en

enda passion, att leva för Gud och tjäna honom, men behåller

avfälliga och ljumma kristna, där- för att de är partitrogna. Exemp- iet kunde mångfaldigas, men det

kan räcka med detta tills vidare. Inom pingströrelsen har det skett en nästan otrolig förskjutning

från fri väckelserörelse med ande- smorda vittnen och församlingar

till sterotyp församlingsinstitution

med ett dominerande predikant- välde, där den enskilde alltför of- ta är bunden på händer och fötter

av ett partimedvetet kollektiv.

Den frihet, som från början kän- netecknadedenna rörelse har gått

förlorad. Skaror av pingstvänner

måste idag erkänna detta ödesdig- ra faktum.

I detta nummer kan våra läsare ta del aven artikel, som stod i. Evangeiii Härold för över trettio år sedan. Den syn på allians och

ekumenik som med skärpa förfäk- tas i denna uppsats har undergått

en total förändring. I varje fall praktiseras något helt annat idag.

Hur kan det vara möjligt att an- dedöpta vittnen och kyrkans stats- anställda teologer kan ha ett så

förtroligt samarbete? Pastor Lewi Pethrus framträder ju själv ofta

ti’llsammans med statskyrkans dig- nitärer. Sådant skulle icke vara

möjligt utan våldsamma kolli- sioner om allt vore som det var

från begynnelsen. Om så vore, att jag byggde

upp igen detta samma som jag re- dan har brutit ned, då bevisade

jag därmed, att jag var en över- trädare. Gal 2: I 8.

Arne lmsen.