WERNER SÄLLSTRÖM har fått hembud

En älsbd broder och mycket kär

vän har helt hastigt kallats ur ti- den. En stridsman har för alltid

lagt ner vapnen och gått hem för att njuta av den eviga vilan. Vi, hans maka och fem barn, anhöriga

och en stor skara trossyskon, kän- ner saknaden mycket stor. I Ore- bro Fria Församling hade vår bro- der haft en särskild god ingång,

och vi fröjdades över den nåd, som

hade vederfarits denne Herrens tjä- nare. Ingen ting tydde på att hans

arbetsdag skulle få ett så hastigt slut. Vital som få, predikade han

Ordet med kraft och överbevis- ning. Sent skall vi glömma han sista

besök hos oss. Det var söndagen den 23 april, då han förkunnade evangelium med en sällsam smörjelse En mångårig predikogärning hade crivit honom en stor fond av b erfarenheter att ösa ur. Han hade ju varit ett Herrens vittne i nära

fyrtio år, men det verkligt före- dömliga med broder Sällström var,

att han levde i förnyelsen på ett sådant sätt, så hans undervisning alltid var frisk och inspirerande.

Vem kunde ana att Werner Säll- ström var över sextio år? Han var

född den 23 augusti 1899. Ingen

ting i hans personlighet gav till- känna denna höga ålder på denne

sällsynt ungdomliga människa. Dock hade han till några bröder under det sista besöket i Orebro uttalat att han var trött och att han

därför hade en känsla av att hem- budet skulle komma snart. Knappt

två veckor senare kom det bud han väntade. Sällström var i Ljusdal

som predikant i en mötesserie. Den- na mötesserie fick han aldrig av- sluta. Mitt i veckan nåddes han

av hembudet, och en sliten Guds- man gick för att vila hos sin Herre.

Det var under det för broder

Sällström så kamp fyllda sista lev- nadsåret, som våra vägar samman- förde s. I över trettio år ha!de han

vari~ verksam i pingstväckelsen, men av skäl som är fullständigt obegripliga blev han genom ett bryskt tillvägagångssätt ställd utanför deras led. Att ett sådant ingrepp icke går spårlöst förbi förstår var och en, men det var underbart att se hur den kris som följde för vår broder ledde till en större frigörelse. Många av hans cramla vänner svek men andra stod b kvar vid hans sida. Dessutom fick

han en ny skara vänner, som till- sammans med honom kämpa!de för

andlig frihet. Begravningsakten, som ägde rum å Gravkapellet, Södra kyrkogården i Lindesberg lördagen den 13 maj, var en gripande högtid. De många talen vittnade enstämmigt om att Sällström under sin livsgärning fått föra många till livsgemenskap med Gud, och det är väl egentligen det

största som kan sägas om ett Her- rens vittne. Hela denna sorgehög- tid blev så ovanlig och märklig, ty

initt i sorgen och saknaden förnams en stark underton av sällhet och förtröstan. Himlen kom så när:t

och fyllde våra hjärtan med tack- samhet till den levande Guden för

hans aldrig svikande nåd och tro- fasthet.

Frid över broder Werner Säll- ströms ljusa minne! Arne lmsen