Du kan få Guds underverkande kraft

Var är Andens gåvor? Var är tecknen, som följer de troende? Var är de gärningar Jesus gjorde? Sade han inte innan Han for upp, Den som tror på mig, han skall ock själv göra de gärningar, som jag gör, och ännu större än dessa skall han göra. T y jag går till Fadern. Joh 14:12 Sant är, att några blev helade, några har t. o. m. vågat predika över sådana kraftiga texter, som

de nu citerade. Men enhälligt, bör- jade de alla att laga till ursäkter,

hungerhjärtad ungdom, förfrågade orsaken varför inte löftena blevo uppfyllda. Gud lyfte upp mig från syndens

djup. J ag har inte alltid varit pre- dikant. När jag var tjugoett år

gammal, var jag redan en hopplös alkoholist. Men, Gud kom in i mitt liv och lyfte mig. Jag kände inte Bibeln, ej heller de teologiska för klaringarna men mitt hjärta hungrade mer och mer efter Gud. Allt eftersom jag började läsa Guds ord, tycktes det stå klart för mig. Om och om igen hade Jesus talat sådana ord som, Dessa tecken skola åtfölja dem som tro: på sjuka skola de lägga händerna, och de skola bliva friska. Mark. 1 :17-18. Den som tror på mig, han skall ock själv göra de gärningar, som jag gör; och

ännu större än dessa skall han gö- ra. Joh. 14:12. Ar någon bland

eder sjuk, må han då kalla till sig församlingens äldste; ……. Och trons bön skall hjälpa den sjuke, och Herren skall låta honom stå upp igen; Jak. 5:14-15. Och Gud har i församlingen satt först och främst …….. ytterligare några

till att hava helbrägdagörelsens gå- vor och några till att utföra kraft- gärningar … 1 Kor 12:28.

J ag fann inget ställe, där Gud

någonsin hade återkallat dessa ko- lossala löften. J ag följde Apostlar- na och deras omvändelser i Apost- lagärningarna, och fann där, hur

Gud verkade i att uppfylla löftena

för dessa som trodde dem, i försam- lingens begynnelse. J ag fann, att

överallt där de predikade evange- liet, arbetade Gud med dem be- kräftande Ordet med åtföljande

tecken. (Mark 16 :20)

Jag fann, att när Jesus hade gi- vit detta stora uppdrag, understött

av dessa mäktiga löften genom att

stadfästa ordet genom de åtföljan- de tecknen till sina lärjungar, hade

Han aldrig begränsat tiden i vil- ken Han skulle verka med dem

på detta sätt, utan bestämt för- kunnat, att emedan de gick, J ag

är med eder alla dagar intill tidens ände. Matt 28:20.

V ad skulle man mer kunna be- gära, annat än att jag skulle få se

dessa löften uppfyllas inför mina ögon? Jag visste att Guds löften var sanna, för hade Han inte hållit sitt ord till mig, då Han upplyft

en stackars syndare från drycken- skapens och förtvivlans djup och

givit honom ett nytt hjärta, så full- ständigt nytt, att de gamla tingen

inte längre hade någon lockelse? Hade han inte hållit sitt ord till mig, när han lovat att döpa mig med sin Ande, då jag var honom

lydig? Hade han inte troget be- varat mig från ondo, alltsedan jag

hade kommit till honom? Jag kun- de inte tro, att någon brist hos Gud

eller i Hans löften, var orsaken till

den bristen i uppfyllelsen vad be- träffar Guds löfte om Hans UN- DERVERKANDE KRAFT till Hans efterföljare idag. Mitt hjärta har alltid varit berört vid åsynen av någon, som var krympling, sjuklig eller lidande, och nu sedan

jag kände, att Jesus och Hans med- lidande ande började att verka i

mitt sinne, fann jag, att det var nästan mer än vad jag kunde bära, åsynen a v dessa, som var i så stort behov av Guds underverkande kraft, men som fick fortsätta att lida. Om och om igen försökte jag, att utkräva Guds löfte då jag lade händerna på de sjuka och lidande och bad om deras befrielse. Några blev helade - MÅNGA FLER BLEV DET INTE!

Jag sökte Gud allvarligt i Bibel- läsning, i bön och i fasta. Likväl

tycktes jag inte få något svar. Om och om igen frågade jag, Gud, varför ser jag inte de sjuka helade och de demonförtryckta befriade? Till sist blev detta för mig, det

mest angelägna i mitt liv. Jag be- slutade, att en gång för alla taga

reda på, varför jag inte hade Guds UNDERVERKANDE KRAFT i mitt liv. J ag ska fasta och söka Guds

ansikte tills jag får ett svar, lo- vade jag.

(Det var då, som jag hade mitt livs största strid. Satan var fast

besluten, att jag inte skulle mot- taga svaret. Många gånger plågade

han mig, eller lurade ut mig ur

denna bönekammare, för han viss- te, att skulle jag kontakta Gud,

skulle detta bli till stor skada i hans kungadöme!) Men, bara några timmar senare,

kom den lockande doften av biff- stuvning in i min kammare. Den

härliga doften av kött. Bland- ningen av rödlök och kryddor. Jag

tyckte, att jag aldrig varit så hung- rig i hela mitt liv. Säkerligen, kun- de jag lika bra fasta i morgon!

Men, när jag tog plats vid bor- det, och tog för mig fulla tallriken

av denna läckra föda, tycktes Gud tala till mitt hjärta. J ag a vägsnade den första matbiten från munnen och lade den på tallrikskanten. Jag sköt min stol från bordet, och reste

mig som ett straffat barn. Gud ha- de talat till mig, om att inte

förrän min åstundan att få höra honom var mer än något annat i världen - mer än föda - mer än

kroppens tillfredsställelse - be- hövde jag vänta mig svaret på frå- gan, som var mitt hjärta!

J ag vände mig till min hustru: Honey, (smeknamn) jag ska gå tillbaka till kammaren. Och denna gång menar jag allvar med Gud!

J ag vill, att du ska låsa dörren uti- från! Jag ämnar stanna där, till jag

hör något från Gud!

Jag vet inte hur länge jag stan- nade i denna kammare, innan jag

hörde något från Gud. Om jag visste, tror jag inte Gud vill att jag skall tala om det, därför att tidslängden, om det är dagar eller timmar, har ingen betydelse. Vad som betydde något var, att jag stannade där tills jag hörde något från Gud! Jag stred mot djävulen i denna kammare. Om och om igen gav jag

nästan upp, Det var så många vik- tiga saker, som ville ta min upp- märksamhet. Kanhända skulle Gud

aldrig tala till mig. Dagar kunde ila förbi. Kanhända skulle jag svälta ihjäl i denna kammare på

mina knän! Om endast några da- gar skulle det vara söndag, och vad

skulle min församling tänka om

deras pastor underlät att framträ- da i predikstolen på söndagsmor- gon.

Då, plötsligt trodde jag, att min

hustru hade öppnat kammardör- ren, för den lilla sovskrubben tyck- tes flöda i ljus. Men, det var ett

sådant ljus, som jag aldrig hade sett. HADE HERREN SLUTLI- GEN KOMMIT, för att svara på

mitt hjärtas rop? Skulle Han nu tillfredsställa mitt längtansfulla hjärta? Skulle jag bli tillåten, att se hans ansikte? Hur hoppades jag

inte, att jag skulle få det, men än- då vågade jag inte upplyfta mina

ögon, för plötsligt insåg jag, att

skulle jag se honom, skulle jag sä- kerligen dö! (Se 2:a Mos. 33:30)

Min enda åstundan var, att nu, medan jag var så nära Gud, innan

han skulle gå bort ifrån mig, skul- le han tala till mig, om svaret

på frågan, som hade bränt i min själ. Mina läppar blev stumma i hans närvaro, men mitt

hjärta ropade, som från själva dju- pen av min varelse, 0 GUD,

V ARFOR kan jag inte hela de

sjuka? V ARFOR kan jag inte ut- föra kraftgfärningar i ditt namn?

V ARFOR följer inte tecknen mitt tjänande, som de gjorde för Petrus och Paulus?

Och då, likt en väldig virvel- vind, hörde jag Guds röst. Svaret

kom så fort, att jag kände, att jag aldrig skulle kunna minnas allt var Gud sade. Det var ingen utskällning, eller något anklagande i hans talesätt. Men på ett enkelt och rättframt sätt, skisserade Gud upp för mig, orsakerna till min brist på kraft. Han gav mig en lista på de ting, som måste förändras i mitt liv. Med varje ny fordran, tycktes Gud predika en kort predikan för mig, om betydelsen och meningen med varje punkt. J ag började söka efter en blyertspenna i min ficka. Då pg fann en, var udden avbruten.

0 GUD, ropade jag i själs- vånda, jag kunde aldrig drömma

om, att det var så många saker!

Hur kunde jag ha fallit, och kom- mitså tillkorta inför Guds härlig- het? Hade jag vetat, att det

var så många saker, skulle jag sä- kerligen haft med mtg blyerts- penna och papper.

Snabbt, vässade jag blyertspen- nan med mina tänder. Jag rev av

en papp bit från vinterklädlådan, som jag använt som ett altare. An en gång, började Gud med den första, punkten och repeterade

fordringarna mera långsamt, me- dan jag skrev ner dem på en lista.

Då jag hade slutat att skriva, talade Gud till mig de ljuvaste ord jag någonsin hört. Min son, detta är svaret. N är du har placerat den sista punkten

på din lista, på helgelsens och lyd- nadens altare, då skall du inte en- dast hela de sjuka, utan i mitt namn

skall du kasta ut onda andar, du

kommer att få se mäktiga under- verk, under det att du i mitt namn

predikar ordet. För se, jag giver dig makt över all fiendens makt. Och sedan var han borta. I mörkret tryckte jag pappbiten

i min hand. Aven om jag inte kun- de se den, så visste jag, att i min

själ höll jag Guds svar på mitt hjärtas rop. Tårarna strömmade ner för mitt ansikte då jag insåg, att i man hand höll jag prislappen för GUDS UNDERVERKANDE KRAFT!

Hoppande på mina fötter, bör- jade jag dunka på den slutna dör- ren. Ogonblickligen då min hustru

öppnade den och såg på mig, ut- ropade hon, Du har mött Gud!

Du har svaret! Tillsammans satte vi oss vid köksbordet, och började att granska punkterna jag hade skrivit ned på listan. Tillsammans grät vi, när vi insåg hur mycket vi hade svikit Gud. Hur avklädda låg inte våra hjärtan för oss, i Guds

uppenbarande ljus. När vi stude- rade listan, insåg vi, att var och en

av dessa fordringar hade stått i Guds ord. Vi hade läst dem om och om igen, men på något sätt hade de inte tyckts oss så viktiga. Det

hade funnits så förnuftiga ursäk- ter. Men nu, då Guds närvaro kret- sade över oss, och vi såg dem ligga framför oss, insåg vi, att dessa saker, hade stått emellan oss och vårt hjärtas åstundan, fick en annan memng. Jag önskar, att jag kunde säga, att från denna dag och framgent, upplevde jag Guds kraft i mitt liv. Men det var inte så. Det var ännu år av kamp framför mig, år i vilka det nästan tycktes, som om segern var inom räckhåll, men alltid kom jag till korta. Det var tider av modlöshet, då det tycktes, att det inte var lönt att försöka. Men hungern i mitt hjärta envisades och växte. Det var aldrig något tvivel i mitt

hjärta om, att JAG MÅSTE BE- TALA PRISET, om jag någonsin

skulle få uppleva underverkande kraft från Gud i mitt liv. Mitt

enda tvivel var, att jag kanske al- drig skulle kunna förmå mig till en

så djup underkastelse, att jag för- mådde betala priset.

J ag tjänade åtskilliga försam- lingar, men mitt hjärta var inte

lugnt. Inom kort, skulle jag vara tillbaka på det evangeliska fältet,

strävande att vinna själar och all- tid längtande, att kunna bringa häl- sa och befrielse till sjukliga och för- tryckta. Gud hedrade sitt verk,

med ett visst mått av framgång. J ag studerade flitigt, hur jag skulle kunna göra mitt tjänande mera till dragande. Jag lärde mig att måla vackra tavlor med pastellkritor, vilka jag kunde ge till den person,

som förde det största antalet män- niskor till mötet. J ag lärde mig alla

de senaste populära religiösa sångerna, J ag lärde mig att spela

aktningsvärt på åtskilliga instru- ment. Jag var så upptagen med, att

söka bli en framgångsrik ’ evange- list, att mitt böneliv tog skada.

Ofta insåg jag, med ett skuldmed- vetet sting, att jag inte tycktes

närmare vara målet, som Gud ställt upp för mig, än åtskilliga år tidigare. J ag hade mottagit en del erkännanden från människor, men

ingenting av detta kunde tillfreds- ställa mitt hjärtas längtan efter

Guds kraft. Efter de åtföljande tecknen, att se de sjuka helade, de

lama gå, de döva höra och de blin- da se.

Under alla dessa år, bar jag i min bibel en sliten pappbit - en lista på tretton punkter, vilka Gud hade talat om för mig måste ut ur mitt liv, innan Guds kraft kunde komma in. För

var gång jag gjort nya helgelseerfa- renheter, hade jag prickat av, först

en, sedan ännu en av punkterna på listan. Till sist kom den dag, då jag fann vid en överblick på listan, att endast en punkt återstod. Endast en punkt mellan min själ och Guds UNDERVERKANDE KRAFT! Om J ag nu endast hade kunnat vinna seger över denna sak, och fått kräva uppfyllelsen av löftet, som Gud hade givit mig! Millioner var sjuka och bedrövade (på grund av sjukdom). Millioner var bundna

i Satans träldom. Plötsligt över- väldigades min själ av bördan för

dessa nödställda. Men tårarna strömmande ner för mitt ansikte, föll jag ned inför Gud, bönfallande om Hans hjälp. Sedan steg jag upp, och genom tron prickade jag av den sista punkten på min lista. Denna kväll, märktes början till en ny fas i mitt tjänande. VÅGOR AV GUDOMLIG HARLIGHET

SVEPTE OVER FORSAM- LINGEN, Underverk skedde vid

altarna, i bönekedjan och av min hand, de blinda såg, de döva hörde

och de lama gick igen. Synliga tu- mörer försvann på några ögon- blick, rullstolar tömdes, kryckor

och käppar har kastats och tu- sentals har funnit Kristus som

sin frälsare, helbrägdagörare och befriare. De demoförtryckta har

blivit befriade från sina för- tryck. De demon besatta har be- friats. Brev har kommit från alla

delar av världen, med begäran om bönedukar. Och brev med vittnes- börd har kommit i retur i stort an- tal, inte endast på engelska utan

även på andra språk, som omtalar

att underverk av ovanlig na- tur har ägt rum, när dessa tygbitar

har kommit i kontakt med sjuka kroppar.

• VARFOR TALAR JAG OM MIN UPPLEVELSE MED GUD FOR ANDRA? Av bara en orsak. Världen ligger

på sin dödsbädd. Vetenskapen ut- arbetar medlen för civilisationem

undergång. Det är fler hedningar i världen idag, än när det var när Kristus föddes. Och vi har blivit ombedda att predika Evangeliet i

hela världen TILL ETT VITT- NESBORD (detta är, med bevis,

med tecken åtföljande Ordets pre- dikan, så att de, som vägra att tro

är utan ursäkt) innan änden skall komma. Tiden är kort. De män och kvinnor, som är skickade att predika detta evangelium med

kraft är få. Det måste läggas tu- sentals till denna arme av arbe- tare, inom en kort tid.

Hur ska dessa arbetare bli kva- lificerade? - Med skolexamina?

Med medicinaldiplomer? Med teo- logiska finesser? Med uttrycksfull

vältalighet? Jag ger inget premium för olärdhet, för Gud kan bruka den mest skolade och intellektuelle, om han kan finna honom helgad

åt honom. Men: GUDS FORE- BILD FOR MAKT STRACKER

SIG BORTOM DESSA SAKER.

Då Petrus och Johannes stod in- för Stora Rådet (Apg. 4:13), för- nam dessa teologiska värderare,

att de var olärda och okunniga män. Men samtidigt förnam de

någonting annat! De fick känne- dom om, att de hade varit med

Jesus. För att vid deras sida stod

en man, som varit lam från moders- skötet, och han hade blivit helad.

Han hade stått upp på sina fötter, gått, sprungit och hoppat och oroat den högtidliga religiösa atmosfä- ren i Templet, på Petrus befall- nmg.

Stora Rådets medlemmar var

kvalificerade religiösa ledare ge- nom utbildning!

Petrus och Johannes var kvalifi- cerade genom kraft och makt!

Gud söker efter människor idag,

kvalificerade att bära detta evan- gelium snabbt intill jordens ände

kvalificerade genom kraft! DU KAN FÅ DENNA MAKT! När Gud avslöjade för mig de

saker, som stoppade till kraftka- nalerna i mitt liv, uppenbarade

han också för mig, att samma saker stoppade kanalerna hos tusentals andra människor.

Det finns millioner, som är lik- giltiga - som aldrig vill offra en

natts sömn eller en måltid även om hela världen går till helvetet. Men

det är tusentals i världen idag, vil- kas hjärtan hungrar efter Guds

kraft. Det är för dem, som detta är skrivet. Du behöver inte längre, känna rastlösheten aven sovande jätte,

Du behöver inte längre se dig om- kring på de sjuka och lidande, de

förtryckta, de besatta, de förlorade

och döende, med en känsla av miss- räkning och hjälplöshet.

Ryck upp dig själv och vakna!

Grip möjligheten att få bliva kom- panjon med Gud och hans ,son

och gör dessa situationer till vad de borde vara. Sök nu Gud ivrigt för en egen lista på de saker, som hindrar dig från att få uppleva fullheten a v Guds välsignelse, dröj inte. Natten kommer fort då ingen människa kan verka. Gör det nu!

Se, Nu är den välbehagliga ti- den; Se, Nu är frälsningens dag!

2:a Kor. 6:2