Kris – väckelse – möjlighet

Den artikel av missionär Ella Sörensen, som vi tar oss friheten att införa här har tidigare varit publice- rad i de norska tidningarna Korsets Seier och MARAN AT A-bladet. Syster Sörensen har en mångå- rig missionsverksamhet på den norska pingstväckelsens fält i Afrika bakom sig. För någon tid sedan läm- nade hon ooh hennes make, Olaf Sörensen, pingstsamfundet, och de står nu båda helt ett med den fri

väckelse, som bryter fram i vårt västra grannland. Det är ett allvarligt väckelserop till Guds ,folk, som möter oss i denna artikel. Måtte den få bli många till uppvaknande och förnyelse. A. I.

Väckelse ja, de som levde 1907

i pingstväckelsens första tid har be- rättat om vad de upplevde. Vi som

kom efter dem kände att det brann i våra hjärtan, när de vittnade om sina upplevelser med Gud. K ven på

den tiden jag blev frälst brann el- den. Ordet blev förkunnat i An- dens kraft och överbevisning, och

jag fick uppleva att jag gick över från mörker till ljus mitt under en predikan. Det var en segrande förkunnelse. Det var liv och eld,

det var allvar. Den helige Ande ha- de så stort rum i mötena, att han

fritt fick utföra sitt verk, som al- drig kan ersättas av mänskliga me- del, nämligen att överbevisa män- niskor om synd, rättfärdighet och

dom. Väckelse pingstväckelse ! Många väckelser har dragit fram

över folk och länder innan pingst- väckelsen kom. Pånyttfödelsen ha- de blivit levande och man ordna- de församlingar med pånyttfödda

själar. De troendes dop hade kom- mit på sin rätta plats och man

ordnade församlingar med pånytt- födda, troende och döpta Guds

barn. Barndopet var en falsk lära, som icke fanns i Guds ord - och

de, om blev överbevisade om do- pet genom Guds ord, var inte räd- da att framhålla sanningen och

skilja sig från de andra. En vand- ring i helgelse blev levande och

helgelseförsamlingar kom till. Hel- gelsesanningen blev levande. Utan

helighet skall ingen se Gud.

Så kom pingstväckelsen. Vad

var det som gav den sin särprä- gel? Jo, Andens dop! Ett dop i

den helige Ande och eld. Låt oss inte glömma elden, den bränner bort allt som är av hö och strå. Med Andedopet följde kraft När den helige Ande kommer över eder,

skolen I undfå kraft och bliva mi- na vittnen. Apg. 1 :8. Andens dop

är inte bara att tala i tungor. Det är kraft till liv och tjänst, kraft

till att göra under och tecken i J e- su namn. Paulus skriver i sitt brev

till församlingen i Korint (1 Kor. 2 l-S): Och mitt tal och min predikan framställes icke med övertalande visdomsord, utan med en bevisning i Ande och kraft. Apostlarna mottog kraft för att kunna göra trons gärningar. Jesus

började med att GöRA och LK- RA, och apostlarna hade samma

verksamhetsmetod. Läser vi hela Apostlagärningarna skall vi finna, att de verkade trons gärningar. De

förkunnade inte bara trons gär- ningar som en lära utan de gick ut

och förkunnade Ordet överallt och Herren verkade med dem genom

att stadfästa Ordet med åtföljan- de tecken. Mark. 16:20. Det var

väckelse och rörelse. Gud var med

och det var så märkbart att fruk- tan kom över var och en .. Apg.

2:43. Och många under och tecken

gjordes genom apostlarna. De ha- de ett hjärta och en själ och stor

nåd var över dem alla. De kunde

bära fram vittnesbördet om Her- ren Jesus Kristus med stor frimo- dighet och kraft. Falskhet och synd

blev uppenbarad. Apg S. Därför

kom stor fruktan över försam- lingen, och det sporrade dem att

leva helt för Gud och vandra i

helighet inför honom. Därför vå- gade ingen av de andra hålla sig

till dem, men folket höll dem i stor ära. Apg. S: 13. De hade en sådan helighet, en sådan kraft, ett sådant liv i Gud avskilda från världen, att de andra icke vågade närma sig dem. Men folket, de som längtade efter Gud och hans hjälp, de höll dem i stor ära.

Vilken makt ·den första försam- lingen hade! Vilken skillnad det

var mellan den och världen! Ett

utvalt släkte, ett konungsligt präs- terskap, ett heligt folk, Guds egen- domsfolk. 1 Pet. 2:9. De är i värl- den, men icke av världen. De bru- kar världen som de icke brukade

den, eftersom denna världens ska- pelse förgår. Församlingen är en

brud, en tillsluten lustgård, en för- seglad källa och en stängd brunn.

H. V. 4:12. Världen känner oss icke, eftersom den icke har lärt känna honom. 1 Joh. 3:1. Var är skillnaden idag? Vi har sannerligen kommit in i en kris! Djävulen är mycket upptagen med att modernisera Guds församling. Det är det enda sätt på vilket han

kan få föra in synd och världslig- het, sudda ut gränserna och få så- dana ting, som var synd för oss att

se lovliga och oskyldiga ut. Det är det samma, som han gjDrt i alla tider. För vi blundar väl icke för,

att alla de församlingar, som existe- rar i dag och har en allmänt veder- tagen god förkunnelse, en gång har

varit gripna av gudsuppenbarelsen

i Ordet, en gång varit SDm brin- nande eldfacklDr för dåtidens

människDr. När så elden började slockna och uppenbarelsens Ande inte längre hade rum i deras mitt, var de icke vakna nog att röja bort det SDm hindrade Gud från att verka. Eller var de inte villiga att betala priset för att kunna behålla

livsglöden och uppenbarelsens An- de? Detta är en livsbetingelse

för att Guds församling skall bli vad Gud har menat att den skall

vara på jDrden, nämligen en för- medlare av Guds mångfaldiga vis- dom. Ef. 3:10.

Så bytte de bDrt Guds ord mot sina egna ritualer. Och i stället för att gå Guds väg går de sina egna

vägar. I stället för Gudsuppenba- relsen i Ordet, fick det interlek- tuella plats, och i stället för spDn- tan Gudsuppenbarelse i mötena,

utarbetade mänskliga hjärnor sina egna ideer och meningar. I stället för sång i Anden tog psalmsång,

mässor och Fader vår hela plat- sen. Missförstå mig icke! Fader

vår och psalmsång är heliga och dyrbara ting och hör hemma bland de troende, men om det användes

för att skyla över det som man för- lorat, blir de som en religiös kappa

att skyla över tDmrummet med, och det är absolut fel. Så har det gått med församling efter församling. Skall det gå likadant med DSS? Vi befinner oss mitt i en sådan kris just nu. Vi lever mitt i ett stort avfall. Ett avfall från den levande trDn. Skall vi ta fasta på Guds ords förmaning om just denna tid, eller skall vi följa med strömmen?

Skall vi låta vår längtande ung- dom få en moderniserad kristen- dom. En kristendDm, SDm saknar

kraft Dch helighet, en kristendom utan avskildhet från världen och

dess ande, utan livsglöd och expan- sion. Skall vi bli lik de andra, el- ler skall vi stanna medan vi ännu

har tid Dch kasta masken, SDm brDder Minos sade. Skall vi ställa

oss inför levande Gud och erkän- na, att vi har kommit på avvägar

i vår gudstjänst? Erkänna att vi har förlDrat församlingens mål ur sikte, detta att vara en själaklinik, där syndare kan födas på nytt, icke av mans vilja, men av Gud. Då

öppnas möjligheterna till de nor- mala förlDssningsvärkarna och de

normala förlDssningarna. Då skall det inte fatta’S kraft till att föda, utan Guds kraft skall vara ibland DSS, och barnen skall inte födas för att genast dö igen.

Jag hörde ett möte Dm en tält- mötes-serie, som hållits på ett ställe

i SDmmar. Det hade inte skett nå- gonting under dessa möten. Någon undrade: Vad är det för fel? En annan svarar de : J ag vet vad det

är för fel. Vi behöver ett drags- spel! Kan vi se vart det bär hän

i denna njutningslystna tid? Behö- ver vi dragspel? Nej, låt oss kasta

masken. Vi behöver Guds kraft. Vi behöver Andens uppenbarelse i

Ordet. Vi har fått nog av mänsk- lig uppfinnark’Onst och underhåll- ningsmentalitet i vår tid. Själarna

skall inte underhållas in i himlen. Den skall frälsas in, och det sker inte genom någonting annat än

Guds rena oföl1falskade ord för- kunnat i Ande Doh kraft.

Vi lever sannerligen i LaDdicea- församlingens tid: J ag är rik, ja,

jag har vunnit rikedomar och be- höver intet; Dch du vet icke, att du

just är eländig Dch ömkansvärd Dch fattig, blind odh naken. - Så råder jag dig då, att du köper av mig guld, som är luttrat i eld. -

Så vi kan bli rika och ha någon- ting att ge till andra, vita kläder

till att kläda oss med, så vi icke

må befinnas nakna, när han kom- mer - ögonsalva till att smörja vå- ra ögon med, så vi kan se - se ti- dens allvar - se avfallets fruk- tansvärda sanning - se att det är

en kamp på liv och död om själar- nas frälsning, se att denna kamp

icke kan eller får föras med mänsk- liga medel, men att vi må iföra oss

hela Guds vapenrustning. Vi

måste se, att det vi behöver är väc- kelse, inte mera underhållning, inte

stora församlingar med många penningstarka medlemmar eller stora penninggåvor och stDra män, men en fullständig utrensning av alla mänskliga ting, som kommit in i Guds församling. Vi måste byta ut kopparkaren mot guldkaren och ikläda oss Guds renhet, helighet, kraft och auktoritet, så budskapet

om Jesus dyrbara blod blir till för- lossning för själarna.

Vi behöver Andens atmosfär i mötena, som hjälper själarna till att tro. Att trO’ på Jesus, som fullkom- ligt kan frälsa och lösa från alla

syndens bojor och band, att tro Je- sus så:dan som Gud har givit oss ho- nom: till visdom, rättfärdighet,

helgelse och förlossning. 1 Kor. 1 :30. Vi skall inte vara blinda för, att det finns flera slags födelser, Joh. 1 :13, - och vi måste vara på vår vakt, så inte själarna blir födda av mans vilja, utan av Gud.

Därför måste vi ge akt på den tids- ande, som gör sig gällande i dag,

och som tillsammans med sådant som har en religiös prägel över sig, smyger sig in i våra församlingar, griper både ung och äldre och för

med sig konflikter och oanade li- danden för dem som är vakna för

faran och lik Samuel gråter inför Guds åsyn eftersom han hörde och

såg, att Israel ville vara lik de and- ra hedningafolken omkring sig. Vi

kan inte förneka den sanningen, att det i våra församlingar av i dag, har bildats två grupper: Den ena ber, längtar och suckar efter att

Gud skall gripa in och sända väc- kelse. Ara, pengar och goda tider

betyder ingenting för dem. De längtar efter ett ingrepp från ovan, från Gud. Så har vi den andra

gruppen som tycker det går väl- digt bra. A1drig har vi haft så sto- ra församlingar, så mycket pengar,

så mycket att sätta in på och be- främja Guds verk med som nu: sto- ra sångkörer, fin musik och under- hållningsprogram - nu har vi ju

televi’sionen också. Filmen kan vi också utnyttja, ja allt detta skall vi bedja Gud välsigna, så själar kan bli frälsta genom det. Så glömmer de att räkna med att allt detta kan

stå i vägen för Gud, så han ingen- ting får uträtta genom sin Ande. Det är nämligen endast Guds Ande och ord, som kan föra människor

in i Guds rike genom pånyttfödel- sen. Må Herren hjälpa oss att se

‘klart, så vi iför oss den rätta rust- ningen och de rätta vapnen. Då

är vi i stånd att frånröva djävulen bytet och föra själarna igenom den rätta födelsen: gudsfödelsen. Jag minns att jag som nyfrälst gick förbi en möteslokal och jag sade till mig själv: Tänk, om jag kunde vara med och verka här! Det fanns ingen pingstförsamling då. - Gud svarade mig: Du kan inte vara med och föda barn till

bråd död. Sedan dess har jag al- drig blivit bländad av det stora

och märkvärdiga, som människor kan sätta sig in för att föra Guds verk fram. J ag har alltid s’ett det så, att ju mindre av mänksligt vi

sätter in utom ett villigt och öd- mjukt hjärta, desto lättare är det

för Gud att föra sitt verk fram ge- nom de medel han har bestämt,

nämligen sitt levande ord och sin helige Ande. Aldrig får vi låta den tanken gripa oss hur modern tiden än blir, att ändra något på Guds eget ord eller att det måste andra

medel tiH nu för att nå männi- skorna, än de som Gud har givit

i sitt ord och som han har bestämt

skall gälla i alla tider intill tids- hushållningens slut.

När vi ställs inför allvaret i den- na kris vi nu kommit in i, skall vi

månne vara villiga att betala pri- set? Betala priset om det än skulle

kosta oss att åter gå utanför lägret och bära hans smälek? Personligen tror jag, att eftersom djävulen mer och mer kommer in bland Guds folk, skall det komma att kosta oss mycket mera, än det kostade 1907 att gå hela vägen med Jesus. Läsare, tänk på det. Men är vi villiga, skall och måste väckelsen

komma, en härlig, djup helgelse- väckelse, som går till människornas

hjärtan genom Guds barns böner och Guds oändliga nåd och kärlek. Han som en gång för alla har sagt: Den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut. Joh. 6:37. Alla som vill leva heligt i Jesus Kristus skall bli förföl jda. 2 Tim. 3,12. Och i skolen åter få se, vilken

skillnad det är mellan den rättfär- dige och den ogudaktige, mellan

den som tjänar Gud och den som icke tjänar honom.