Petrus' liv

Första gången vi träffar Petrus på Bibelns blad är i Joh. ev. 1 :40- 42. När Johannes predikade på Jordans strand, kom Jesus gående. Då sade Johannes till dem, som stod där: Se Guds Lamm! Det resulterade i att två av Johannes lärjungar följde Jesus. Hanfrågade

dem då: Vad viljen I? De sva- rade: Rabbi, var bor du? Jesus

inbjöd dem att komma och se, var han bodde, och de stannade den dagen hos honom. En av dessa två var Andreas, Simon Petrus broder.

Denna dags samvaro med Jesus ha- de så stor betydelse för honom, att

när han träffade sin broder Pet- rus, vittnade han: Vi hava funnit

Messias! Men han gjorde något

mer. Han förde sin broder Pet- rus till Jesus. Lyckliga de män- niskor som får föra sina anhöriga

till Jesus. Det var första gången Petrus mötte Jesus. Denne såg då på honom och gav honom ett nytt

namn, eefas. 0, vilken oerhörd be- tydelse det hade för Petrus själv

och för många andra, att Jesus och Petrus blev förenade.

I Matt. 4:18-22 sammanträf- fade Jesus med Petrus och Andreas

vid Galileiska sjön. Jesus uppma- nade dem att följa honom, så skul- le han göra dem till människofis-

‘kare. Man tror, att detta bibelstäl- le är analogt med Luk. 5:1-11, där

berättelsen är utförligare. Enligt Lukas sade Jesus vid detta tillfälle till Petrus: Frukta icke, härefter skall du fånga människor . I Joh. 1: blev Petrus förd till Jesus. Det: omtalas i Matt. 4, och Luk. 5 hur

han blev kallad till evangeiii bud- bärare.

Petrus vandrade sedan i gemen- skap med Jesus i de tre åren då

Människosonen gick härnere i syn- lig gestalt, och han fick uppleva

många härlig ting under sin sam- vaw med Herren. Han såg många

under och tecken ske. Petrus var med borta i ödemarken, då Jesus bespisade femtusen män, förutom kvinnor och barn, med fem bröd och två fiskar. Matt. 14:14-21. Han fick se hur Jesus välsignade

bröden och fiskarna så, att de räck- te till alla människorna. Han var

med och bar ut maten till de hung- rande. Han var även med och sam- lade tillhopa det överblivna, tolv

korgar fulla. Detta var ju ett mäk- tigt under. Vid ett annat tillfälle

skedde ett liknande under, då Je- sus mättade fyra tusen män för- utom kvinnor och barn med sju

bröd och några små fiskar, Matt. 15:32-38. När det förstnämnda undret hade skett, som omtalas i Matt. 14, kan man i vers 22, läsa hur Jesus fick nödga sin lärjungar att fara före honom med båten till andra stranden. Varför fick han

nödga dem? Jag tror, vi finner sva- ret i Joh. 6:14-15. Det heter där,

att när människorna hade ätit och blivit mätta, tänkte de med våld göra Jesus till konung.

Då det var fråga om sådana pla- ner ville lärjungarna ej lämna Je- sus. De ansåg nog, att de var själv- skrivna till bemärkta platser som

ministrar (i J esu jordiska rege- ring). Nu skulle man ha anledning

tro, att de skulle få en härlig sjö- resa med lagom medvind, för de

var ju i Herrens vilja. Herren hade nödgat dem därtill. Men det är inte alltid medvind på Guds viljas väg. De blev hårt utsatta, ty vinden låg emot. Vid fjärde nattväkten kom Jesus till dem gående över

sjön. De blev förskräckta och ro- pade: Det är en vålnad! Det var ej så underligt att de blev rädda, då de på avstånd fick se, hur en person kom gående på vågorna. På detta sätt hade han ej visat sig för dem förut. Det är gott, om vi

kan känna igen Jesus, om han upp- enbarar sig på ett sätt, som vi ej

är vana vid. Formkristendom och slentrian kan i många fall ej göra

det. Tänk, så härligt Jesu röst lju- der över sjön: Varen vid gott mod;

det är jag, varen icke förskräckta. Den som först kände igen Jesu röst var Petrus och impulsiv som han var sade han: Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på

vattnet? Jesus gjorde ingen in- vändning. Han kunde ju ha sagt:

Stanna kvar i båten, Petrus. Men han sade: Kom. Petrus lyfte ena foten över relingen och ställde den på vattnet. Han förnam då att vattnet bar honom. Han ställde dit den andra foten, och det höll. Ett

faktum är, att Petrus gick på vatt- net fram till Jesus. Petrus gick på

Jeus befallning och varför bar

vattnet honom? Det är en förun- derlig makt i Jesu ord. I Hebr. 1:3

heter det, att han bär allt med sin

makts ord. Att Petrus sedan be- gynte sjunka var en annan sak,

men det berodde på, att han såg hur stark vinden var. Då han steg

ur båten, och började gå på vatt- net hade han blicken riktad på Je- sus. Det står ju ej att han fäste

sig vid vinden och vågorna. I Hebr. 12:2 möter oss en uppmaning att se på Jesus, och i 2 Kor. 4: 18 står det, att vi skall ha till ögon märke

de ting, som icke synas. Petrus bör- jade sjunka. Då gjorde han något

mycket klokt och förståndigt. Han ropade: Herre hjälp mig! Jag har sett en tavla, som visar Petrus i sjunkande tillstånd, men jag har ej sett någon tavla, som förstäl- ler Petrus gående på vattnet. Fak- tum är, att han gick på vattnet.

Petrus lät det inte gå så långt, att

han sjönk fullständigt. Då han be- gynte sjunka, ropade han, och

strax blev han hjälpt av Herren.

Tänk om enskilda och försam- lingar handlade likadant, när de

ser, att ett sjunkande tillstånd i andlig mening börjar inträda. Det vore bättre än att hitta på nya verksamhetsmetoder.

Petrus fick också bevittna un- derverket vid Lasarus grav, Joh.

11 :1-44. När de hade vältrat bort stenen, ropade Jesus inåt graven: Lasarus kom ut! Plötsligt hördes fotsteg inifrån graven och Lasarus, som hade varit död i fyra dygn, kom levande ut ibland dem.

Petrus var med, när Jesus stop- pade ett begravningståg utanför

Nain. Luk. 7:11-17. Jesus trösta- de änkan, och när han sedan rörde

vid båren, sannade de som bar den döde. Då hördes Jesu stämma: Unge man, jag säger dig; Stå upp. Då satte sig den döde upp och begynte tala.

Vidare var Petrus med, när Je- sus uppväckte Jairus dotter. Luk.

8 :51. Det berättas i Matt. 8 :14- 15 att Petrus svärmoder låg sjuk i feber, men Herren botade henne. Om det sker ett helbrägdagörelse under i vårt hem, så minns vi nog detta. Samma afton kom de med

många sjuka till Jesus och han bo- tade dem, v. 16, 17. När Petrus, i

ett senare skede, predikade hos Kor- nelius i Cecarea, säger han följan- de ord om Jesus: Vi kunna själva

vittna om allt, vad han gjorde både på den Judiska landsbygden och i Jerusalem. På förklaringsberget fick Petrus

göra en mycket märklig upplevel- se. Han såg Jesus förhärligad. Li- kaså fick han se Moses och Elias.

Men han hörde också rösten från himlen: Denne är min älskade son, i vilken jag har funnit behag; hören honom. Matt. 17:1-9. Pet- rus talar om detta underbara i sitt

andra brev 1 :17,18. Han säger i nämnda bibelord, att det kom en röst från det högsta Majestätet i himmelen. Vid detta tillfälle fick han höra Gud själv tala, ty rösten hördes tydligt. Han säger i vers 17,: Den rösten hörde vi själva komma från himmelen, när vi vo- ro med hOllOm på det heliga ber- get. J a, Petrus fick i sanning upp- leva mycket i Jesu sällskap. Han

tillhörde en av de tre, som fick

vara med Jesus vid speciella till- fällen. Matt. 17:1, Luk. 8:51,

Mark. 14:33.

forts …