Loven Gud i församlingen

David, Israels ljuvlige sångare,

var en kristen, som kände till ju- bel och lovprisning. Han kände

också väl till vilken mäktig kraft, som utlöstes genom lovsången. Därför uppmanar han oss genom sina psalmer gång på gång, att vi skall prisa Herren.

Låt oss se på lovprisningens sto- ra värde för oss som enskilda och

församling. Genom vår lovpris- ning skapar vi tro, där det råder

nöd, bekymmer och svårigheter. En lovprisande kristen bär en frisk trosatmosfär med sig var

hon går. Detta vet satan, och där- för gör han allt han kan fö·r att

stänga till munnen på dessa jub- lande läsare Några har han lyc- kats med, sorgligt nog. Jesus är

mäktig att lösa dem igen, som han löste kvinnan i Luk. 13:10- 17, som satan hade hållit bunden i arton år. Det står att hon rätade på sig och prisade Gud, halleluja, och alla motståndare fick blygas, även synagogsföreståndaren, men folket gladde sig över vad Jesus

gjorde. Prästen Sakarias hade sa- tan lyckats tysta munnen på ge- nom den farliga otron. Han

fick besök av ingen mindre

än ängeln Gabriel. Han kom di- rekt från himmelen med ett trons

budskap om bönhörelse:. Gud hade

sänt honom med detta glada bud- skap: Frukta icke, Sakarias, ty

din bön är hörd, .och din hustru Elisabeth skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet

Johannes. Hur reagerade han in- för detta trosbudskap? Ja, lyssna!

Hur skall jag veta detta? sade

han, Han tänkte då på hur gam- mal han var, och hur gammal Eli- sabeth var, odh så tänkte han:

Det går inte för Elisabeth att föda en son, nu på sin ålderdom! Det dröjde säkert länge därinne i templet, för det står ju att folket stod och väntade på Sakarias.

Tänk om han hade trott budska- pet sås.om Maria, som sade till

ängeln: Se jag är Herrens tjäna- rinna. Ske mig som du har sagt!

Luk 1 :38. Då hade han haft ett friskt trosbudskap att bära fram

till folket, som stod där hungran- de efter livets ord. Han kommer

i stället stum ut ur helgedomen.

Må Jesus hjälpa oss att tro en- kelt och barnsligt på honom, så

att vi inte står där stumma av otro inför de hjälpbehövande. Men Sakarias blev härligt löst

igen, tack och lov! När barnet Jo- hannes föddes skulle han omskä- ras efter åtta dagar, och så skulle

han ha ett namn. Angeln Gabriel hade sagt till Sakarias, att han

skulle giva honom namnet J ohan- nes, Elisabeth sade att han skulle

heta Johannes. Men de andra, som var där sade: I din släkt finnes ju ingen, som har det namnet. Då påminde Sakarias sig om vad ängeln Gabriel hade sagt, därför

skrev han på en tavla: Johan- nes är hans namn. I ooh med

detta bröt han med otron och med släkten, den vrånga släkten, som

alltid skulle vara med. Då åter- fick han tro, och hans mun öpp- nades, och tungan löstes. På nytt

får han prisa Gud och profetera, halleluja! J a, Gud hade tilldelat tron alla välsignelser, inte en finns kvar till otron. Det hjälper inte om det är fråga om präster eller

predikanter. Gud har inte anseen- de till personen. Du, som är tros- frisk, var på din vakt när satan

kommer med sina listiga angrepp, så att du inte blir stum. Och du som är tyst och torr, prisa Herren igen, för att han löser de bundna, ty utsikterna är alltid lika ljusa som Guds l öften är fasta. Då skall du snart åter börja jubla och

lovprisa Herren, till stor välsig- nelse i den församling du tjänar.

Vi blir också starka i Herren, när vi lovprisar honom. Guds l.ov och inre kraft går alltid hand ; hand. Jag läste, att det fanns en del kristna i England fordom, som blev smäJdade på grund av att de sjöng psalmer och prisade Gud. Dessa kallades för Cromwells

järnsidor. Cromwell var en mäk- tig engelsk fältherre på den tiden.

Ja, tack och lov, Guds psalm- sångare har järnsidor. Läs Efes.

5 :18-19. Många vill tala illa om varandra, men här står det att vi skall tala till varandra i psalmer, lovsånger och andliga visor. Vi skall också sjunga och spela till Herrens ära i våra hjärtan, och så

klappar vi i händerna allesam- man. Ps 47:2. Då blir vi riktiga

järnsidor mot all världslighet,

som vill tränga in i församlingar- na i dag. Glory, glory, glory, hal- lelu ja! Perioder av andlig kraft i

församlingarna är alltid sådana,

som genljuder av Guds lov. Lov- prisningen och tacksägelsen är

upprättelsens signatur. När Her- ren åter upprättade Sion, då voro

vi såsom drömmande. Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel Ps. 126:1-2. Upprättelsen började med Guds folk,Esra 1:5, med Sion. De tog ned harporna från pilträden och farväl till dem som plågat dem,

sedan drog de åstad ut i frihet un- der jubel .och sång. De utomståen- de sade: Låt oss gå med eder, ty

vi har hört att Gud är med eder Sak. 8 :23 . Ja, när Herren är med sitt folk, då hörs det. 4 Mos 23:

21. De segrar då över sina fien- der. När Israels barn, med Mose

i spetsen, hade kommit över till andra sidan av Röda havet, och egyptierna, med Farao i spetsen, låg på dess botten, då sjöng Mose

och Israels barn en härlig lov- sång, 2 Mos 15. Profetissan Mi- riam, Arons syster, tog en puka i

sin hand, och alla kvinnorna följ- de efter henne med pukor och

dans, 2 Mos 15 :20. Ja, vem kunde

hindra de dansande, när egyptier- na var tillintetgjorda och Israels

stammar var fria från sina plå- gare?

Hur skall vi komma in i denna härliga frigörelse och lovprisning?

Många är inne i denna härliga fri- het. De jublar inför Guds ansikte,

men dessa har också betalat pri- set. De sjunger: Dåre för världen

(och ä ven skenkristna) men salig i Gud. Det är underbart! Men till dig, som står på stranden, när strömmen flödar, vill jag säga: Det är enkelt, men på samma gång

svårt att komma in i denna här- liga jubelatmosfär, ty det gäller ju

livet. Man får inte vara rädd om

prestigen, som är en finare be- nämning på högmod. Människan

är av naturen stolt, och fast det inte finns någon nåd för gamle Adam, så vill han gärna vara med och bromsa. Han går gärna med på både bön och fasta, bara han slipper att dö. Men gamle Adams plats är på själens kyrkogård, Där skall han ligga, och reser han sig

upp så använd trons ‘stav att ku- va honom med. Jesus blev den sis- te Adam, en levandegörande ande,

1 Kor 15:45 . De andra adams.- personerna dog i dopets grav,

Rom 6:4. Så skall vi då hålla fö- re att vi är döda från synden, och

lever för Gud, och vandrar i ett

nytt väsende i liv. Låt inte ko- nung Jag vara med och regera!

Hör inte på honom, när han sä- ger, att du kan offra lite pen- ningar till Guds verk i stället för

lovets offer. Du hör ju till de stilla i landet. Du gör det du kan,

och så kan du inte mer. Jag upp- manar dig då att citera högt Ps 4:6, Offren rätta offer, och för- tröstan på Herren. Manar Her- ren dig att offra pengar, så gör

det, och manar han dig att offra lovets offer, så gör det. Då blir det rätta offer, och sedan kan du förtrösta på Herren. Det kanske inte blir så lätt i början, men det blir efter Ordet, och då står Gud bakom sina löften. Men det är här fråga om lovets offer. Att jubla

när man är salig, det är inget of- fer. Men när det går emot, när

jaget är emot, när torra läsare är emot, när satan är emot, då är det offer att prisa och lova Herren. Vågar du bryta med allt, och göra som David i Ps 27:6? Han säger:

Jag vill offra i hans hydda jub- lets offer. Andå hade han fiender

runt omkring sig. Gör du så, då skall Herren göra med dig som han gjorde med David, han skall lyfta dig upp i segerställning högt över dina fiender. Nu kommer vi till den enkla troshandlingen, som består i att vi öppnar vår mun vitt upp och

prisar Herren, Ps 81 :11. Uppma- ningen i texten gäller även oss.

Loven Gud i församlingarna! Ja, men det går väl ändå säger du. Jag kan väl lova Gud i hjärtat, tyst för mig själv! Det är väl inte alla, som skall prisa Gud högt. David säger, att Herren lade i hans mun en ny sång, Ps 40:4.

Gud öppnade inte munnen på Da- vid och lade ner denna sång. Nej,

han fick själv öppna munnen, då lade Herren ned i hans mun en äkta lovsång. Jag tror att alla, som har fått syndernas förlåtelse, har fått denna lovsång nedlagd i munnen, och har Herren lagt den där, så finns den där, hur det än känns. Det var inte i hjärtat, men i munnen lovsången lades. Därför

säger David: Med jublande läp- par lovsjunger min mun, Ps 63 :6.

Och i Ps 71:8 säger samme för- fattare. Låt min mun vara full

av vad? Av knot, av skvaller, av tvivel, nej, av ditt ord. Herrens lov, inte mitt lov, inte människors

lov, Herrens lov! Hela dagen sä- ger han. Ingen tid blir över till

skvaller då. Tänk så härligt! Man

behöver aldrig känna äckel, fast- än smaken därav finns kvar i

munnen hela dagen. O min käre vän, börja prisa Gud. Gör denna enkla, men dock svåra troshandling, . som Gud

fordrar av dig. Lova Herren i för- samlingarna, och du skall bliva

till välsignelse både för dig själv och för andra.

Tänk om vi alla troende kom- me in i församlingen med tack- sägelse, och komme inför hans an- sikte med fröjderop, Ps 100,

om vi alla endräktigt och med en mun prisade vår Herre Kristus,

Rom 15 :6, när vi kommer tillsam- mans i våra möten. Då skulle

snart mörkrets ‘makter fly. Det är dessa osynliga fiender, som vi har att göra med i mötena, och som vill stänga, så att det skall gå trögt att sjunga och tala. Nej, låt oss i Jesu namn öppna eld med

vår trosfriska lovprisning i bör- jan av våra möten, så skall mörk- rets makter ge vika, som de gjorde

fordom. Det står ju, att när Da- vid spelade på sin harpa och sjöng

för Saul, kände hand lindring, och den onde anden vek ifrån honom, 1 Sam 16:23. Läs också 2 Krön 20:22! Så låtom oss då,genom honom alltid till Gud frambära ett lovets offer. Det är en frukt från läppar som prisa hans namn. Hebr. 13:15.

Vad blir då resultatet av en- dräktigt lovprisande?

Jo, all tröghet och bundenhet försvinner från början av våra

möten, även otron, som är en en- vis fiende, får ge sig på flykten.

F ariseerna, J esu värsta fiender,

flyr och alla negativa tankar för- svinner från de rätta israeliterna.

Du kan inte prisa Gud och tänka negativt på samma gång. Försök,

får du se! Den som predikar kän- ner en härlig öppenhet för ordet, det går smort. Orden studsar

inte tillbaka till predikanten igen. Nej, de sjunker ned i de öppna hjärtana. Halleluja! Det blir inte som när Severin Larsen predikade på en plats. Det var väldigt trögt och bundet i mötet. Läsarna satt

och stirrade i golvet, när han pre- dikade ordet. Då vände han på

det och berättade en trevlig histo- ria. Alla lyste upp med en gång.

Han sade då till dem: Först gav jag er en näve korn, men det ville ni inte ha. Sedan gav jag er en säck hö, och det åt ni upp. Må Jesus hjälpa oss så att vi aldrig föraktar det härliga Ordet. N ej,

den som lever för Jesus och pri- sar honom, han har alltid god ap- tit. en sådan vill inte ha halmen

när han kan få säden, Ordet. Han

sitter och lyssnar sig till liv i sa- liga möten och känner sig inte be- svärad av vare sig gäck, sömn el- ler vanmakt. Låt oss nu alla vara

lydiga och lova Herren i försam- lingarna. Jesus skall då driva

otrons härar på flykten och ge oss härliga pingstmöten med själar vid

korset, med häIsa för sjuka krop- par och med dop i den Helige

Ande och eld för de längtande.

Seger, seger, härlig blodköpt se- ger! Seger, seger, seger alla dar!

Visst som Herren lever, Guda- kraft han giver och åt den, som

lyder, Seger alla dar! Amen!