Ormanden – den listige

Det är anden från Edens para- dis och öknen, som har givit oss

en annan religion än den Gud gav oss genom Jesus Kristus och hans apostlar. Hans framtida uppgift är också att förändra, vad Gud har sagt och givit. I stället för nyfödelsefrälsningen har han givit

oss ceremonireligion och uppfost- ringskristendom. I stället för på- nyttfödelse med levande erfaren- het gav han oss den som är utan

vittnesbörd (i barndopet och barnbestänkelsen). i stället för

kraft av höjden genom att mot- taga den helige Andes gåva (Apg.

2 :38) gav han oss våra egna för- sök med viljeansträngningar och

fysisk kraft i köttet. I stället för

visdom från Gud gav han oss vis- dom genom mänsklig lärdom, som

ofta var tillkommen genom

människornas illfundighet i vill- farelsens ränker (Ef. 4:14) I stäl- let för den bibliska församlingen,

som är den med Kristus trolova- debruden (2 Kor. 11 :2), kom det

fram en kvinna - som var klädd i purpur och scharlaken och skimrade av guld och ädla stenar och pärlor och hade i sin hand en kalk av guld, full av styggel- ser och hennes skörlevnads oren- ligheter. Denna kvinna var av

naturen ett med anden från Eden; och då Kristi lära och religion fick makt över världen, skapade

ormanden denna scharlakanskläd- da kvinna ett andligt skökoväsen,

och hon blev moder till skökorna och styggelserna på jorden (Upp.

17:4-5). Genom detta skökovä- sen blev det en hel del föränd- ringar. - Guds ord miste sin auk- toritet, och skökans herrar blevo

de ledande; vad de verkligen hade sagt och sade gällde som maktord. Det blev därför i många stycken mycket annorlunda. I stället för att församlingen förut hade varit i världen men icke av världen var nu världen i församlingen och församlingen i världen. I stället för att världen förföljde församlingen, förföljde församlingen dem, som icke ville

vara med dem. Förut uteslöt för- samlingen den som var ond -

syndaren -, nu uteslöt syndaren den gode - den som var frälst. Tjänandet, det som bibeln kal- lar tjänandet i Andens nya väsen- de (Rom. 7:6), blev helt föränd- rat. - I stället för tjänandet i

anden blev det ceremonitjänst i köttet; i stället för enfaldiga och heliga män av folket, vilka vore ledare den tid, då församlingen

var bevarad i trolovningens fräls- ning, blev det nu höga herrar med

en lång rad av fina titlar.

Till att börja med var det en- faldiga, av Gud upplysta män, i

bibeln kallade apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare (Ef. 4:11). Men när den falske

ormanden fick skökeväsendet in- fört, blev det helt andra, finare

titlar. Det blev kardinaler och på- var o. s. v., och sedan - då man

skulle förbättra ställningen, blev det teologie doktorer, professorer i teologi och många andra värdiga titlar. Man klädde sig i denna

världens fåfänglighet, för att fol- ket skulle se, hur stor försam- lingen hade blivit. Det var den

gamla visan från kunskapens träd om igen: Det var en lust för

ögonen och ett ljuvligt träd, efter- som man därav fick förstånd. Själva gusttjänstordningen blev

helt förändrad av den falske an- den. Det blev en hel del infört,

som var främmande för den första tiden, då Kristi trolovade brud hade hand om den offentliga tjänsten. I stället för att som förut, hela menigheten utgjorde ett heligt prästerskap, blev det nu

ett prästerskap skilt från det öv- riga folket. Det blev slut med

f.olkets tjänst, och ett slags en- manstjänst blev införd. I stället

för att hela församlingen endräk- tigt höjde sin röst och bad (Apg.

4:24), nöjde man sig med att präs- ten sade: Låtom oss bedja! I stället för att den ene efter den andre kunde deltaga och

många VOrD skickade för tjänan- det, blev det nu så, att en eller

två - ofta alls inte skickade - fingo uppdrag att leda det hela. r stället för hjärtats och andens sång i och av församlingen blev det nu en hel del konstgjord sång. -Och då man icke levde i vad man ‘sjöng, kom lögnens ande - den som uppenbarade sig i Eden

• även in i sången. Djävulen fö- redrager gärna sång, bara det inte

är Herrens sång (1 Krön. 25 :7).

r stället för tacksägelse och till- bedjan blev det - underhåll- ningar. I stället för att dagligen

vara tillsammans omkring bönen,

ordet, brödraskapet och brödsbry- tandet, samlades man nu en gång

i veckan till högtidlig andakt. I stället för den härliga sången i anden (1 Kor. 14:15) blev det mässa, och det aven i stället för av många. Kaffefester kommo i stället för kärleksmåltider, tomt prat i stället för andliga samtal. Baktal kommo i stället för kärlek. Partiväsen i stället för ett hjärta

och en själ i det hela. Förenings- liv i stället för församlingsliv i

Anden. Herrar med jordiska för- mågor sattes till ledare ooh tjä- nare, fastän de vom främmande

för himmelens rikedomar: - full

av helig Ande och tro. K vinnofö- reningar med fester, där man äter upp för trettio kronor och ger femton till missionen, kom mo till stånd. Tomt sinne kom i stället

för andeuppfyllelse, skämt i stäl- let för hjärtats fröjd i Gud. Få- fänglighet i stället för ödmjukt

sinne. Religiöst skryt av sin egen religion och vad man själv utfört

i stället för upphöjelse genom Kri- sti nåd. Storhetsgalenskap i kyr- korna i stället för ödmjukhet och

naturlighet. Applåder och fot- stampningar i stället för halleluja- rop och högljudd tacksägelse

o. s. v. Allt detta tycker den halv- religiösa anden om - han, som

mötte upp med Eva, vår första

moder, och med Kristus, den liv- givande anden.

Må Gud bevara oss för denne ande! Ju mer vi kunna bli bevarade från hans religiösa politik, desto mer kunna vi leva inne i Guds rikes frälsning, som är oss given genom Jesus Kristus ooh i den helige Ande. Taget ur boken: Sju främmande andar sedda i skriftens ljus Utgiven av OM:s förlag 1925.