Petrus' liv

Vi lämnade förra gången Petrus inne på översteprästens gård, där

han satt framför kolelden tillsam- mans med tjänarna. I det före- gående har vi sett sex orsaker i

hans liv, som kunde bidraga till hans fall. För det första hade

Petrus storhetstankar, för det an- dra var han självsäker, för det

tredje somnade han i Getsemane, för det fjärde tog han till svärdet (köttsliga vapen), för det femte följde han Jesus på avstånd och slutligen för det sjätte sökte han sig till världsmänniskorna. Där inne på översteprästens gård skedde själva fallet. Enligt evangelisterna blev Petrus tre gånger tillfrågad, om han kände J esus och var med honom, men han förnekade detta. Sista gången

står det, att han begynte förban- na och svärja: Jag känner icke

den man I talen om. Mark. 14: 71. Det var sannerligen ett djupt

fall med tanke på vad Petrus ti- digare hade upplevat i gemenskap

med Jesus. Vi har läst om, hur han blev kallad till lärjungaskap, och att han upplevde en verklig frälsning, kan vi ej betvivla av Jesu ord i Matt. 16. Salig är du Simon, Jonas son. Och så blev

han kallad till evangeiii budbä- rare. Vi läser ju också om, som

tidigare är nämnt, hur han vand- rade i Jesu närhet i omkring tre

års tid. Vi har också läst om alla under han fick bevittna. Hur Jesus botade de sjuka och drev ut onda andar. Han hade ju också

sett, hur Jesus uppväckt tre per- soner från döden, nämligen än- kans son, Jairi dotter och Lasarus.

Petrus hade även gått på vattnet

och varit med om bespisningsund- ren i ödemarken och ändå kunde han svärja: J ag känner icke den

man, I talen om. Medan han sä- ger detta, ser han Jesus framför

sig. Det står i Luk. 22:61 att Jesus då vände sig om och såg på

Petrus. Och då Jesus endast be- hövde vända sig om för att få

syn på Petrus, är det ju klart, att Petrus hade Jesus framför sig. I

detsamma Petrus hade uttalat för- nekelsen, gol hanen för andra

gången. Då kom Petrus ihåg Jesu ord: Förrän hanen i natt har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.

J ag hörde en gång broder Ver- ner Sällström säga i en predikan,

med tanke på, att Herren använ- der olika medel att väcka synda- re, att Herren använde en tupp

att väcka Petrus. Jag nämnde, att Jesus såg på Petrus, men det var ej en förebrående blick, utan en

blick full av medömkan och kär- lek. Det står hos Matteus och

Lukas, att Petrus gick ut och grät

bitterligen. Har någon gråtit bitt- ra tårar så gjorde Petrus det vid

detta tillfälle, när han vaknade upp över sin ställning. Det var nog oerhört mörkt för Petrus den tid, som Jesus låg i graven. Han var troligen plågad

och anfäktad och han tänkte kan- hända, att nu var nådens dörr till

himmelen för alltid stängd för honom.

Men så kom Påskdagens mor- gon. Tre kvinnor hade gått till

Jesu grav. Där träffade de en ängel, som

talade om, att Jesus var uppstån- den och än mer, Jesus hade skic- kat en hälsning till lärjungarna

via ängeln och kvinnorna. Och

tänk, att i hälsningen fanns ock- så dessa ord: Hälsa särskilt

Petrus. Kanske det sprang fram en strimma av hopp i Petrus’ själ och en undran vad Jesus kunde mena med detta. Har du broder och syster fått en hälsning från Jesus? Senare omtalas i Bibeln på två ställen, att Petrus träffade Jesus på tu man hand, då ingen annan var närvarande. Och vad som skedde vid detta tillfälle, är för oss beslöjat, men vi kan ana, att Petrus föll ned för Jesu fötter och

undfick förlåtelse och frid i sjä- len åter. De två: bibelställen, som

talar om, att Petrus och Jesus träffades allena finns i 1 Kor.

15:5, för det heter att Jesus vi- sade sig först för Cefas sedan för

de tolv. Det andra bibelstället har vi i Luk. 24, där det omtalas hur dessa två, som vi brukar kalla Emaus-vandrarna kom in till de elva lärjungarna och de andra, som hade slutit sig till dem. När

de två lärjungarna kom in möt- tes de av detta budskap: Herren

har visat sig för Siman. Dessa två lärjungar visste redan, att Jesus var uppstånden. De hade ju haft sällskap med honom och han hade brutit bröd tillsammans med dem. Men nu fick de höra, att även Petrus hade mött Jesus. Petrus fick ju träffa Jesus flera gånger mellan Påsk och Pingst. I Joh. 20 uppenbarar sig Jesus två gången för sina lärjungar, och

i Joh. 21 fick en del av lärjung- arna ett möte med honom vid

Tiberias sjö. Petrus var tillsam- mans med några lärjungar och sä- ger då: J ag vill gå åstad att

fiska, men det var ej sådant fiske Jesus hade menat i Luk. 5, då han hade talat med Petrus om, att han skulle fånga människor. De andra lärjungarna följde med

honom och de fiskade hela nat- ten, men det fisket misslyckades . .

På morgonen stod Jesus på stran- den. Först kände de ej igen ho- nom, men då han hade talat till

dem sade Johannes: Det är Her- ren. Då lämnade den impulsive

Petrus båten för att bege sig till Jesus. Det är vid detta tillfälle Jesus ställer frågan till Petrus om han älskade honom. Så som han tre gånger hade förnekat Jesus fick han nu tre gånger deklarera sin kärlek till Jesus.

I Apg. 1 får lärjungarna be- vittna den underbara händelsen,

då Jesus lämnade jorden och for till himmelen. Jesus hade bjudit dem att efter detta gå till Jeru- . salem och där förbida Faderns

löfte. Vi har många löften i Bi- beln, men ett löfte kallas spe- ciellt för Faderns löfte, nämligen

löftet om den Helige Ande. I vers 13 uppräknas vilka som gick upp i den Ovre Salen, och då står Petrus’ namn först. Han hade följt på avstånd den natt Jesus blev gripen, men nu var han i

främsta ledet igen. På Pingstda- gen blev alla döpta i den Helige

Ande, även Petrus. Han fick då föra lärjungaskarans talan inför folket. Petrus trädde fram jämte de elva.