I-Kabod

De flesta av läsarna känner väl igen uttrycket I-Kabod? Prästen Eli’s dödssuck, när budet nådde honom att Guds ark var tagen och bortrövad. Guds ark var det centrala i

tabernaklet och i den gammal- testamentliga gudstjänsten. Her- rens ark var A och O, det vä- sentliga, och placerad i det allra

heligaste i templet. Där förva- rades Ordet i form av stentavlor

på vilka Herren själv med sitt finger nedtecknat budorden. Guds härlighet överskyggade

arken och vilade över den. Här- ligheten hade följt med allt ifrån

Sinai, under den långa ökenvand- ringen och fram till Kanans land.

Folket såg den i form aven

molnstod om dagen och en eld- stod om natten. Den höjde sig

och sänkte sig understundom men

var alltid över arken och taber- naklet.

Den var Guds osvikliga tecken på att Han gav sin sanktion till sitt eget Ord. Där Ordet hålles heligt och förv aras och bev aras i det allra heligaste, där man bevakar och

slår vakt kring Ordet, där up- penbarar Herren sin härlighet.

När fienden lyckades röva bort

arken från Israel var också här- ligheten borta. Då blev det I- Kabod, d. v. s. härligheten var

borta från Israel.

Vår tids kristna borde emellan- åt begrunda det lilla ordet I-Ka- bod. Det kan bli till stor lärdom.

Framförallt vill det visa oss att härligheten kan gå förlorad . Den kan förloras framförallt genom att det som Gud givit och be- stämt skall ha centralplatsen i

våra liv och i vår gudstjänst,

skjuts åt sidan för andra ovid- kommande ting.

Det Gud en gång givit kan ej ersättas med något annat.

Om man studerar väckelserörel- serna i gången tid, så skall man

finna, att de samtliga från bör- jan varit en verklig andlig väc- kelsevåg, som svept fram över

bygderna. Själar ha blivit väck- ta, frälsta, döpta och andedöpta

och Jesus Kristus har blivit det

centrala i deras liv. M en, så kom- mer det mänskliga in i bilden.

Ovisliga och nitiska proseIytvär- vare har börjat attackera de ny- frälsta och med penna och an- teckningsbok i näven ha de gått

omkring och skrivit in den ny- fr:ilste i den s. k. församlingen.

Den förut så lyckliga själen skrivs in i en samfundsmatrikel och får lära sig något nytt som inte är nyttigt, nämligen att bli

en trogen och nitisk församlings- medlem. I själva verket blir den

s. k. församlingen till en snara, som inte blir så lätt att komma ur. Åtminstone inte utan att bli ordentligt smutskastad. Det moderna samfundsväsendet

är en styggelse därför att det sät- ter den egna organisationen

främst och låter väsentliga and- liga ting ställas i skymundan. Det

egna samfundet placeras i det all- ra heligaste.

Att en väckelserörelse stelnar till ett religiöst samfund är i och

för sig en mycket beklaglig före- teelse, men det sorgliga är, att man försöker inbilla Sl11a med- lemmar, att man alltfort är en

v äckelserörelse, och till varje pris försöker behålla järngreppet om

sina medlemmar genom att fram- ställa den verkliga väckelsens bä- rare som splittrare, som samlar

sig kring och tar parti för kötts- liga och oandliga bröder.

Att en s. k. församling, som kommit in i ett I-Kabod-tillstånd uppfylls av avund gentemot en

fri församling där Guds härlig- het råder, är ganska förklarligt,

men föga hedrande. Alla har vi samma möjligheter. Det gäller i dag som fordom att göra sig fri

och gå · ut till honom utanför läg- ret och bära hans smälek.

Vi måste erkänna vårt stora beroende av Gud och hans nåd.

Om ej härligheten finns i för- samlingen och över våra liv så är

ej Gud själv med heller. Den sa- ken. är klar.

Jag vågar inte klandra bröder,

som stått i ledningen för en väc- kelserörelse, som nu stelnat i re- ligiösa former. De ha säkert gjort

vad de förmått med predikan, förmaningar och böner. Men vak - samheten och vakthållningen kring det centrala har brustit. Ovidkommande och världsliga

ting ha fått spelrum och de för- ödande krafterna har utfört sitt

verk.

Kn är det tid att vakna. Her- ren ger ny nåd i dag! ~å Gud

ej skriva ordet I-Kabod över våra

liv. Utan må i stället hans här- lighet vila över våra församling- ar. Då skall den nu begynta för- nyelsevågen rulla vidare över vå- ra bygder och över världen innan

J esus kommer. En församlings och enskilds

I -Kabod-tillstånd är självförvål- lat. Det är visserligen så att fien- den, satan, sätter in sina storm- anfall mot den församling och

människa, över vilken Guds här- lighet vilar. Men Herren har

makten och han bevarar alltid den själ som söker sig till honom. De hjärtan som Jesus renat och tagit i besittning utgör det Nya

Förbundets tempel. Där, i det all- ra heligaste, tronar han, Jesus.

Och över hjärtetemplet vilar Guds härlighet. I en kommande artikel skall

jag försöka skriva ned några tan- kar om Guds härlighets återsken.