Pastor Lennart Magnusson i Östergötlands Folkblad: "Jag vet egentligen icke vad de var missnöjda med."

Pingströrelsen Norrköping har splittrats. Norrköpings fria församling,

grundad av 28 personer som läm- nade moderförsamlingen för någ- ra månader sedan, har fått en

tillfällig hemvist i en gammal

predikolokal i Gamla Rådstugu- gatan.

Moderförsamlingen arbetar vi- dare som om ingenting hänt och

anser också att utbrytningen är

ett avslutat kapitel som inte läm- nat något spår efter sig. Schis- men bottnar i pingströrelsens eko- nomiska engagemang främst i tid- ningen Dagen.

• De 28 lämnade oss efter att deras kritiska inställning kommit till synes i våras och förliden sommar, nämner pastor Lennart Magnusson i Sionförsamlingen. De var en grupp missnöjda, och jag vet egentligen inte vad de var missnöjda med. Det förefaller som om några predikanter från andra

håll i landet ligger bakom utbryt- ningen. De, som lämnade oss, me- nade att pingströrelsen har för

stor affärsverksamhet - men vad

skall man då säga om att utbry- tarna av olika schatteringar i

landet själva har tre tidningar: Midnattsropet, Ett och Flammor

av eld? Det råder nämligen splitt- ring inom deras led, som brutit

sig ut: I Falköping delade man sig i två riktningar, på andra håll i tre. Typiskt är också att pastor Arne Imsen i örebro, som

samlar upp utbrytarna, både läm- nat pingströrelsen och fått lämna

utbrytarriktningar. I vår för- samling har utbrytningen mte

lämnat några spår. Talande nog är att på den helgs möten, då de 28 lämnade oss, insamlades 12.000 kr i offer. Och om församlingens stabilitet talar också att nyligen sju personer anonymt gav 8.000

kr! Vi har tusentalet ungdomar

i våra led, tusentalet i söndags- skolorna …

Varje folkrörelse har sma svärmningar och utbrytningar. Det hade nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen. Sent omsider har tydligen pingströrelsen också fått

känna av denna tendens i före- ningslivet. Och man är inte mind- re optimistisk på andra sidan.

• Vi vill samla oss på den ur- sprungliga pingstväckelsens grund,

men undviker allt som kan verka som en aktion mot vår gamla

församling, säger hr Elof Johans- son, som i årtionden var söndags- skolledare i moderförsamlingen

och som öF tillfrågat om schis- men. Med glädje ser vi att vår nya församling samlar fulla hus vid varje möte, så många att vi måste ta till extra åtgärder för

att rymma alla intresserade: gam- la pingstvänner såväl som intres- serade företrädare för andra rikt- ningar. Vi har inget emot den

gamla församlingen som sådan men reagerade mot det enligt vår

mening alltför stora engageran- det i affärsföretag.

Den nya församlingen, vars fö- reståndare är pastor Agne Bark,

hoppas att så småningom, då den nuvarande lokalen är provisoriskt upplåten, skall kunna få en egen hemvist. Om sin rörelses framtid är församlingen övertygad. Dess språkrör är örebropublikationen Midnattsropet.

ARNE IMSEN svarar i ÖF:

Ar det underligt att det blir splittring i församlingarna, då predikanterna låter sig engageras som partipolitiska agitatorer? Pastor A r n e I m s e n från

örebro, men som f. n. är verk- sam i Norrköping, och som i

OF:s artikel i förrgår om utbryt- ningar ur pingströrelsen nämndes

som en förgrundsfigur, ställer frågan och utvecklar närmare sin syn på schismen, som han anser mera djupgående än vad man gör

gällande på officiellt församlings- håll.

Det är närmast några ord av

pastor Lennart Magnusson i Sion- församlingen i Norrköping be- träffande dem som på senaste ti- den lämnat församlingen han tar

upp:

Man får ett beklagligt in- tryck av att Sionförsamlingens

ledare är helt oförmögen att pej- la orsakerna till de missnö jesytt- ringar, som kulminerade i att en

grupp medlemmar för en tid se- dan gjorde gemensam sak och

lämnade pingstkyrkan. Tiden kommer att utvisa om pastor

Magnussons påstående, att utbryt- ningen nu är ett avslutat kapitel,

är verklighet eller önskedröm. Under alla förhållanden har vi

många vänner i pingstförsamling- en som delar vår syn, och de

fortsätter att kämpa för samma ideal inom pingstsamfundet som vi gör utanför dess led. T ett uttalande, som pastor Imsen begärt få publicerat, då

hans namn nämnts i samman- hanget, säger han vidare:

Det kan väl icke vara obekant för pastor Magnusson att det som en följd av alla kompromisser och avvikelser från de ursprungliga idealen, råder starka ideologiska

motsättningar inom pingströrel- sen. Jag skall här ta upp några

saker, som var och en för sig ta- lar sitt tydliga språk. Utmaning- en kräver nämligen en redogö- relse för brytningens verkliga or- saker.

Tidningen Dagen är nämnd i

artikeln. Detta organ sägs natur- ligtvis vara demokratiskt och gör

dessutom anspråk på att vara den kristna rikstidningen. Den som vet hur denna tidning utnyttjas

såsom ett hänsynslöst blockador- gan i den religiösa maktkampen,

kan icke med bästa vilja ge den sitt ekonomiska och moraliska stöd. Vår avvisande hållning gentemot Dagen gäller sålunda

i första hand icke tidningens exi- stens, utan dess ekonomiska för- valtning och redigering. Tidning- en Dagen företräder personliga

och icke demokratiska eller krist- na intressen. Tyvärr kan jag här

icke ge någon detaljerad motive- ring för dessa påståenden, men då

situation kräver det, är jag redo svara. Tidningen Dagen är det organ, som i praktiken äventyrar

församlingarnas suveränitet. Tid- ningens ekonomiska tryck utgör

en svår belastning för pingstfol- ket, och den giftiga partipropa- ganda, som denna tidning syste- matiskt serverar sin läsekrets, ska- par en sorglig likriktning. Ve den

församling och den predikant,

som icke ger detta ävertyrliga fö- retag sitt stöd.

Som en följd av den inom- väldsliga reformiver pingströrel- sens ledare numera tycks äga har

en annan mycket märklig religiös- politisk bastard sett dagens ljus.

Det är en sammanslutning av

kristna och icke kristna, stats- kyrkliga och frikyrkliga biskopar,

präster, pastorer och lekmän, så- lunda ett ekumeniskt sammelsu- rIum, som presenteras under den

förnäma beteckningen Kristet Samhälls Ansvar. POLITISKT MAKTSTRAVERI Här om någonstans framträder avfallet särskilt markant. Man eftersträvar politisk makt, ty den andliga har gått förlorad och måste kompenseras med något annat. Det råder många delade meningar om KSA. Vissa politiskt inriktade element har fått sitt

tillfälle att verka för politisk ak- tivitet bland församlingsmedlem- marna. Partipolitiker av olika

färg får använda predikolokaler- na för sina syften. Själv var jag

närvarande vid en sådan bekläm- mande offentlig sammankomst i

Filadelfiakyrkan i Stockholm. Ar det underligt att det andliga livet i församlingarna tynar bort och

att splittring blir följden då pre- dikanter i sin storhetsgalenskap

låter sig engageras som politiska agitatorer? Pastor Magnusson är ju själv politiskt engagerad. Hur

går det att förena med pingströ- relsens ursprungliga ideal och

Nya Testamentets höga krav på

förkunnarens överlåtelse och av- skildhet för uppgiften? Vi skola

då helt få ägna oss åt bönens och

åt ordets tjänst. I dessa ord mö- ter vi den apostoliska synen på

tjänsten. Pastor Magnusson tycks icke ha

några höga tankar om försam- lingen. Hans resonemang och slut- sa ts ~r ligger genomgående på ett

för mig helt främmande plan.

Församlingens stabilitet och styr- ka mäts i statistik och numerär.

Pengarna säger allt. I en sådan miljö är det väl ganska sannolikt att medlemmarna värderas efter

plånbok och bankkonto. Kvanti- teten är alltid det avgörande. Att

28 medlemmar gick hade liten

betydelse, ty då de gått insamla- des omedelbart efteråt kr 12.000

och över tusentalet medlemmar är kvar. OVIDKOMMANDE TING HAR GETTS UTRYMME

• Jämförelsen med nykterhets- rörelsen och andra ideellt inrik- tade organisationer är typisk (här

träffar kritiken inte pastor Mag- nusson, men en redaktionell kom- mentar i OF:s artikel - redak- tionens anm.). Församlingen de- gr<tderas till vanligt förenings- liv, och det är nog ett adekvat

uttryck för det rådande tillstån- det. Det behövs varken levande

tro eller den helige Andes kraft

för att hålla verksamhetsappara- ten i gång. Den snurrar vidare

på rutin och materiella resurser. En mängd ovidkommande ting får rum i verksamheten och leder uppmärksamheten från det som är väsentligt för en väckelse. Se på ungdomsverksamheten, som blir alltmer samfundslik. Förr så gick man till storms mot

uppfostringskristendomen och pre- dikade uppenbarelsekristendom.

Var befinner man sig idag? Up- penbarelsekristendom predikas

nog men något annat praktise- ras.

Svenska Fria Missionen är ett

annat centralt organ, som bidra- git till att den fria församlings- tanken torpederats. IBRA har

verkat i samma riktning. Till det- ta kommer andra kommitteer,

stiftelser och nämnder, som har

bundit samman, pingstförsamling- arna i ett stort partiknippe.

Uttalandet om de tre tidning- arna, som utbrytarna av olika

schatteringar har, är komiskt. Jag svarar endast för tidningen

Midnattsropet, och jag kan för- säkra att den icke på det minsta

sätt legat de fria församlingarna till last. Den bygges upp utan förlagslån, femårskontrakterade

gåvobrev och inteckningar i en- skildas och församlingars fastig- heter.

Troligen ar påståendet om splittringen i Falköping lika grundlöst, som påståendet om att jag fått lämna utbrytarriktningar.

Jag får tro att dessa osannings- enliga uppgifter kan tillskrivas

pastor Magnussons stora okunnig- het. Eftersom pastorn, enligt egen uppgift, icke vet vad som sker i sin egen församling, kan man väl knappast begära att han skall vara särskilt välinformerad om det som sker på andra platser.