I skolen gå åstad i mitt namn!

J ag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra. Jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig.

Att Herren får vara en män- niskas lärare, ledsagare, rådgivare

och övervakare är det största av allt. Den personliga kontakten

med en levande frälsare är LI- VET.

Jag har haft förmånen att växa upp i ett troende hem, där jag såg mina föräldrar böja sina knän och bedja till Gud. Vi bal’l1 var bUl’l1a på förbönens armar. Som

en tioåring fick jag erfara en un- derbar frälsning. Det skedde i

Frälsningsarmen. Några lyckliga år följde. Men ute i världen är det mycket som lockar en ung människa. Så var det även med

mig. Jag drogs utåt genom kam- raters inflytande. Från ljuset till

mörkret, från min himmelske led- sagare.

Ljusen i världen var falska. Allt var idel tomhet. J ag längtade

tillbaka till min Frälsare. över- vakaren Jesus följde mig, fastän

jag lämnat honom, halleluja! Gud gav mig åter nåd att söka honom.

Frälsningen var min. Guds kal- lande röst hade nått mitt öra:

Följ mig helt och fullt. Det som är svagt utväljer Gud. Jag fick

gå åstad ut som ett Herrens vitt- ne i Frälsningsarmen. Det var här- liga år. J ag har alltid haft en

längtan att få uppleva Gud på- tagligt, ja känslomässigt. Många

säger: Vi får inte leva på käns- 101’’’. Men tror vi, skall vi också

få känna. En dag blev jag plötsligt sjuk, vilket ledde till, att jag under sjukskrivningstiden fick vistas i mitt hem. Just då hade örebro

Fria Församling möten i min hem- stad. Mina föräldrar hade förut

besökt mötena och de frågade mig, om jag ville följa med på ett möte. Inte var jag särskilt intresserad,

förstås. Jag skulle ju gå till Fräls- ningsarmen i första hand. Men

jag gick ändå med dem. Vad mötte mig där ? Jo, något

för mig alldeles främmande. An- den var mäktigt utgjuten. För

första gången fick jag höra tungo- tal med uttydning. Sångal’l1a sjöng

med inspiration och glädje. Jag

kände mig genast hemma. Läng- tan efter Andedopet föddes i mitt

hjärta. Andedop med tungotal. Denna kraft behövdes i striden för själars frälsning. Jag blev frisk igen. Tack och lov! Äter var jag i tjänst. Längtan efter Gud stegrades. Ljuset över vattendopet hade jag haft länge. Under semestel’l1 förra sommaren fick jag nåd att döpa mig. Det skedde utomhus i en liten insjö. Det steget ledde till inre frid. Den som tror och bliver döpt skall som gå va undfå den helige Ande. Löftet var till mig! Jag

fortsatte att kämpa troget i tjäns- ten, där jag stod. Tankal’l1a gick

ideligen till upplevelsel’l1a under sjukskrivningstiden. Vad ville Gud? Kamp och bön följde. Trots att allt det yttre i min omgivning

var gott på den plats jag var sta- tionerad, kände jag, att jag skulle

hem ett tag i alla fall. Striden fortsatte. Jag blev tommare och tommare i mitt inre. När det blev som mörkast kom Gud och döpte mig i den helige Ande. Det var på ett möte. Aldrig hade jag trott att Gud hade så mycket att ge en människa. Att prisa Gud på nya tungor är något stort och man uppbygges själv. När jag slog upp min Bibel, var den som ny. Allt var så levande för mig. Likaså sångerna i min sångbok. Att människor inte mera söker denna underbara kraft!

1 örebro är det härligt, hör- de jag en del säga, skall du inte

fara dit? Nej, av mig själv ville jag inte fara. I så fall skulle Gud leda mig dit. Hela tiden fanns ändå en längtan att få verka för Gud, vilket jag till viss mån också gjorde.

Tillfälligtvis var jag på Fräls- ningsarmen. Där mötte jag en ung

kamrat, som ville tala med mig. Hon ville döpas. Genast gick mina tankar till örebro. Nu skulle min kamrat ändå till örebro följande lördag. Tänk, om det var dop då. Nu kommer det härliga. Det var dop just då! Guds tydliga ledning. Hon blev härligt döpt, halleluja! Genom denna händelse kom jag i närmare kontakt med örebro Fria Församling, vilket ledde till, att jag i dag är här. Det är underbart att Gud an i dag är min ledsagare. Att gå en egen, självvald väg är riskabelt. Det är en nåd, att få vara en

Herrens tjänare. Skörden är myc- ken, men arbetarna få. Människo r

går förlorade runt omkring os,. Vad kan vi göra? Jo, lägga oss helt i Guds hand och låta honom bruka oss som han vill. Det är Gud, som går fram i dag. för min egen del ser jag det som en nåd att få vara med på dessa möten, då Gud verkar mäktigt. Att se hur lokalerna är till sista platsen fyllda och hur Dfrälst ungdom störtar in. De lyssnar gripna till budskapet. Väckelsen AR här. Gud vill i dag visa sin

härlighet genom sina barn. Män- niskor vill se det Dckså i fortsätt- ningen. Och uppleva detta härliga.

Om vi tror, skall vi få erfara hans kraft och se hans gärningar mitt ibland oss. Jag har häpnat över, vad Gud den sista tiden gjort här i vårt land. Studerar vi Guds ord skall vi finna, att allt detta och mycket mera hal’ J eSllS själv lovat. I Mark. 16:17-18 läser vi: Och dessa tecken skDla åtfölja dem som tro: genDm mitt

namn skola de driva ut onda an- dar, de skola tala nya tungomål,

ormar skola de taga i händerna och om de dricker något dödande gift, så skall det alls icke skada dem. På de sjuka skola de lägga sina händer och de skDla då bliva friska. Också gärningar av icke vanligt mått. Allt är ju naturligt efter Ordet. Ja, under av icke vanligt slag skall ske i den sista tiden! Frukten visar vems verk det är. HERRENS!