Tror du detta?

Forts. fr. 111’ 2

Vi skall nu se litet på den and- re ledaren, som israeliterna hade.

Här kom Josua. Det var en stor

stad framför dem. Den hade mu- rar så höga att ingen människa

kunde klättra över dem. De kun- de inte komma in. Men Gud sade

till Josua, att folket skulle mar- schera runt murarna i sju dagar

och på den sjunde dagen då de hade marscherat sju gånger sade inte Gud till Josua att gå och sparka ned dörren. Nej, han sade:

Blås i basunerna och bjud fol- ket att höja segerrop. Och då

Guds folk gjorde så, då rasade alla murarna ner. Då kunde de gå bortom, på den andra sidan. Det var inte en mur, som var så hög eller byggd så stark att inte Gud var mäktig att bryta ner den.

David var med i de största stri- der, som israeliterna hade i sin

tid. Då det såg ut som om slutet hade kommit för dem då sade Gud: David, när du hör suset i bakaträdens toppar, då skall du gå på, David, ty då skall du veta, att Herren -din Gud Går framför dig. Och när David hörde suset i träden och förstod att kraften var där, då förstod han även och visste, att nu var Gud där och han följde Herren. Då vann han också seger. Ty det var Gud, som kämpade för sitt folk. Välsignad vare Gud till evig tid. Så visst som du känner det och så visst som du hör, att Guds Ande verkar, då är det på tid att också du börjar röra dig framåt Gud, ty Gud går framför dig. Då Herren Jesus var på jorden i lekamlig skepnad sade han: Månne Människosonen när han kommer igen skall finna tro här

på jorden? Skall han finna tro- ende på jorden då? Det är en skam, ja en synd, att så många människor kalla sig kristna men är långt ifrån troende. Det är så

många, som har tro på försam- lingar och kyrkosamfund. Men

det är så få, som har · tro på Herren Jesus Kristus. Det är en sak att tro, och en annan att tro på Jesus Kristus. Men det, som verkligen gäller är, att det finns ett folk, som tror Honom. Bibeln

säger att t. o. m. djävulen och de- monerna tror på Gud. Vi ser, att

de onda andarna bekände att · Jesus Kristus är Herre. Men hur många är det, som vill peka på det, som Jesus Kristus gjorde och

säga: T ro på det. Sanna tro- ende det är de, som gör efter

Guds ord. Amen! Då vi läser Guds ord, ser vi stora löften i profeten Joels bok, där står det: Fröjda dig du land och var glad, ty stora ting har Herren tagit sig

för. Och vidare: Jag skall för- nya jorden och ge dig gottgörelse

för de skador, som gräsgnagarna har fördärvat. Jag skall giva dig vete, olja och vin i överflöd. Detta är inte vad jag säger, utan vad GHd säger. På samma ställe säger Gud: J ag skall giva dig både särlaregn och vårregn. Det

är ett tecken på att Gud skall ut- gjuta sin Ande över sina barn.

Amen! Ty han sade: På den dagen vill jag utgjuta min Ande över allt kött. Välsignad vare

Gud till evig tid. Och i fortsätt- ningen säger han: Mina söner

och döttrar skola profetera och unga män skola se syner och gamla män skola hava drömmar. Halleluja! Han säger också att

det skall visa sig tecken och un- der i Sion de sista dagarna. Då

Gud talade dessa ord, såg han den dagen i fullbordan. Så säkert som Gud lever så skall hans ord gå i fullbordan. Jesu undran om han skulle finna tro, när han kommer tillbaka är berättigad, ty vid samma tid skall det vara ett stort avfall. Det har väl aldrig

varit en tid sådan som den i vil- ken vi nu lever, då det finns så

många icke troende. Nu talar jag icke om, att det finns atom bland de ofrälsta, men jag talar om alla dessa icke troende, som finnas i kyrkor och samfund. Det är otro. Det var därför Jesus sadt, att i

de sista dagarna skall drottning- en av Saba resa sig upp till dom

över eder, hon skall stå upp och döma eder för eder otro. Ty hon kom ifrån världens ände för att höra om Salomos visdom, och hon trodde. Men det är en, som är mycket större än Salomo och han är här och du vill inte tro.

Jesus sade vidare att på den da- gen skall Nineves män stå upp

och döma dig för din otros skull. Ty när Jona förkunnade ordet så trodde de och omvände sig. Men det är en, som är mycket större än Jana som är här och du vill ändå inte tro. Detta är Guds ord. Det är densamme Ande, som vittnar med detta ord. Det är samma ord och samma Ande, som blir förkunnat

för denna generation. Och varen- da en, som hör detta skall på do- mens dag kallas fram och avlägga

räkenskap för vad den har hört. Herren skall komma en dag för att hämta sin församling, som

skall vara utan fläck och skryn- ka. Många människor tror, att

J esus skall komma och väcka dem upp även om de endast sitter där passiva. Men bibeln säger inte det. Bibeln säger, att han kommer för att hämta dem, som väntar efter honom. Vi ser en förebild

av detta i det tempe1, som Salo- mo byggde. Det var den under- baraste byggnad, som kunde byg- gas med människohänder. Det var

det mest präktiga och det mest vackra byggnadsverk, ty det var en symbol på församlingen. Gud

gav i Davids händer planerna an- gående templets byggnad. Men

Gud bjöd inte David att bygga templet. Han gav honom endast planerna och ritningarna. David köpte och samlade allt material, som skulle behövas för att bygga

Jct. Och innan han gick från jor- den för att vara med Herren gav

han åt Salomo ritningen och pla- nerna för att Salomo skulle fort- sätta med att bygga. När så

drottningen av Saba kom för att :le på byggnadsverket sade hon:

Jag har aldrig sett något så vac- kert. Inte ens i Egypten har jag

sett något dylikt. Det finns inget i hela världen som är så vackert som denna byggnad. Detta var ju inget att undra på, templet var ju efter Guds plan. Gud gav detta ord till David: Du skall inte

höra ett enda hammarslag. Ste- narna skulle hämtas uthuggna och

timret skulle huggas ute i öde- marken. När det så skulle sättas

tillsammans skulle varenda del passa ihop. Amen! Se på Guds församling! Gud gav planen på byggnadsverket till Herren Jesus Kristus, och då han

dog på korset betalade han ma- terialet. När han sedan fortsatte

in i härligheten gav han den He- lige Ande till uppgift: Bygg min

församling! Amen! Det är inte

säkert att du hör några hammar- slag, vi är levande stenar varenda

en av oss. Jesus Kristus är hörn- stenen. Vad var det han talade

om? Jo, det var om sin försam- ling, och Gud verkar med sin

Ande genom länderna i dag, han hugger ut timmer och lagar själv till stenar till fasaden. Du skall

få se, i dessa dagar, att hela för- samlingen skall komma tillsam- mans och då skall varenda sten

passa 111. Detta är inget människoverk. Det är ingen människa, som skall bygga denna församling. Men det är denna församling, som Jesus talade med Petrus om, och det är om den han sade: Jag vill bygga min församling på denna klippa och dödsrikets portar skall inte få makt över henne. Det är ingen församling byggd av

människa, utan en av Gud ska- pad församling. Amen!

I denna tid, liksom det varit genom alla århundraden, ser vi att Guds Ande använder och har använt olika redskap för att föra

sitt folk vidare framåt. Från be- gynnelsen ser vi grunden till att

Guds Ande leder sitt folk tillbaka

till sig. Det är därför att helve- tets makter har fört bort Guds

församling från det ursprungliga. Allt sedan har Gud varit verksam för att föra sitt folk tillbaka till sig. Amen! Här har vi Mose, som förde sitt folk ut ur Egypten. Josua ledde dem över Jordan. Kristus förde dem till den andra sidan av korset. Ooh i dag ser vi, att Guds Ande skall föra sitt folk

tillbaka till Gud och till härlig- hetens härlighet. Välsignat vare Herrens namn! Gud har börjat verket, och Gud har välsignat sitt verk. Han välsignade det, inte i går, och han välsignade det, inte i förrgår eller förra året, men han välsignade det den dagen

han gav löftet, då han gav löf- tet till Adam och Eva i Edens

lustgård. Och det Gud har väl- signat, det är välsignat. Därför

kan du vara viss på den väl- signelse, som du får själv i dag.

Vi ser av ett exempel ur Bibeln

att Guds folk var ute i ödemar- ken och så kom den gamle Satan

en dag till konung Balak och gav besked om, att han ville ha tag på profeten Biliam för att denne skulle gå ut och förbanna Guds folk. När så Biliam kom ut där och skulle börja att förbanna Guds folk, då kom Gud fram på scenen. Halleluja! Gud måste t. o. m. tala till profeten genom en åsna, och just så har det varit ofta. Gud har fått tala till många

predikanter och till många män- niskor genom olika redskap, eller

låt oss säga åsnor. Det har varit människor, som försökt att stänga för Guds välsignelser. Det är människor, som försökt stoppa väckelser. Men Biliam fann, då

han kom ut, att Gud hade väl- signat dem i alla dessa fyrtio

år, och han såg bara välsignelse.

Då sade han: Hur kan jag för- banna det som Gud har välsig- nat? Och så välsignade han dem.

Så är det också med Guds väc- kelse i dag. Det är Guds Ande,

som verkar, och Gud har väl- signat det. Och ingen människa

kan förbanna det verket. Det är någonting mer hos Gud i dag.

Och i dessa dagar skall Gud ver- ka igenom ett folk, som är vil- ligt att ta vara på hans ord. Vi

skall läsa det, och vi skall också tro det. Guds ord är ingen bok, som vi skall diskutera om eller argumentera med. Nej, det är en bok, som du skall tro på. Och när Gud talar till sitt folk skall inte folket ställa frågor till Gud: när och hur, utan göra som det är sagt: Så säger Herren. Ty

Gud sade, att när fienden kom- mer över dig som en flod, då

skall Herren resa upp ett bantr

mot fienden. En annan översätt- ning säger att han skall resa upp

en stor armt. Guds folk skall vara ett folk, som verkligen tror på Gud. Det är inte säkert att det syns så. Men då Gud gav

profeten Hesekiel synen om da- len, som var full av tDrra ben,

då talade han om de sista da- garna. Och Gud sade till profe- ten: Se ut över detta, kan dessa

benen bliva vid liv? Och profe- ten tänkte, hur kan dessa ben få

liv? De är ju uttorkade allesam- mans. Men då Gud började att

verka på dessa ben med sin Ande, då var det något som började att ske. Då kom ben tillsammans med ben, och de började att resa sig upp så det stod en mäktig armt inför Gud. Halleluja! Det var ett folk, som hade blivit levandegjort genom Guds Helige Ande. Gud skall resa upp det falk et. Trots att många människor har blivit välsignade av Gud, och sett

stora väckelser, så skall det lik- väl bliva en sådan dag, säger

Gud i sitt Drd, som det var där ute i ödemarken. Gud väntade i fyrtio år, men det kom en dag då Gud sade att de skulle gå över och gå vidare. Och de, som inte ville tro dog i ödemarken. Gud måste resa upp ett nytt folk, och detta folk trodde på Gud. De var inte rädda för kämparna utan fortsatte att marschera framåt till det land, Gud hade lovat dem. F orts. i nästa nummer