Ur A. A. ALLENS senaste bok: MITT KORS

Det lilla skolhuset var överfyllt

för första kvällen. All den an- nonsering vi hade gjort, var en

fri annons i dagstidningen i en när liggande stad. Men farmarna och bygdens folk hade spritt ut detsamma. Jag var både sångledare och

musikant. Musiken var en Mont- gomery Ward 12 dollar gitarr

kastad över min axel. Jag kunde spela i en dur, C-dur, och ändra

dur genom att använda en cap- po.

Kväll efter kväll predikade jag

tills mitt hjärta var uttömt. Des- sa människor satt och lyssnade,

steg upp och gick hem, och kom och lyssnade igen. Inte en enda rörde sig mot det, för tillfället framsatta altaret i fronten a v skol rummet. Efter att fyra eller fem kvällar hade gått och ingen

hade blivit frälst, var jag hjärte- sjuk.

Jag tog vatten från pumpen

och fyllde min (radiator) värme- element. Allesammans, som korn

till mötet den kvällen, tömde sina element, när de kom fram till skolhuset, så att de inte skulle frysa. Ingen hade ens råd med den billiga (antifreeze) vid den tiden. Batteriet var för svagt att vända över motoren, men där fanns en vevsläng alltid färdig under frontsitsen, och jag var ung och stark, och kvick att hoppa tillbaka om de skulle sparka! Tillbaka till det gamla huset körde vi. Vi var glada att det inte var så långt ifrån skolhuset. Det skulle inte ta så mycket

gaselin att komma fram och till- baka. till mötena. En vänlig ne- ger (den ende i grannskapet) ha- de givit oss tillåtelse att bo där

hyres-fritt därför att vi städade det. Han hade använt det som magasin för kreatursfoder. En dörr var borta och två fönster saknades. Men vi hade spikat bräder över fönsterna och hängt

ett tungt täcke framför dörrhå- let. Vi hade lånat en gammal

vedspis, och den snälle gamle mannen hade givit oss all den ved vi ville dra ut från hans skog, så vi behövde inte sakna värme om vi ville hugga vår egen ved.

Detta var inte svårt, ty det till- hörde vårt yrke i det förra

mötet! För att hindra blåsten att

tränga in genom de stora spring- orna i golvet, lade vi ner tid- ningar runt omkring spisen. I det

kallaste vädret gjorde vi oss ett varmt litet kryp in omkring

spisen genom att hänga upp la- kan från taket och gjorde så en

varm plats stor nog att sitta och studera på eller att inta en enkel måltid. När vi återvände till vårt lilla hem den kvällen bestämde vi oss för att bedja igenom detta möte! Jag tänkte inte predika igen förrän dessa altaren blev fyllda! Naturligtvis var vi trötta! Det var även Jesus, när Han förblev hela natten i bön till Gud.

Frusna? Ja. Men gick inte ock- så Jesus ut till det kalla ensliga

berget för att tala med sin Fa- der?

Skulle det inte vara varmare i sängen? Säkerligen! Men hade vi inte gått till sängs förut, och då hade vi inte sett några resultat i skolhuset! Fotogenen kostade 5 cents pr. gallon, så vi släckte lampan för att spara bränsle. Vi var i alla fall inte i stort behov av lyse. Det kom ett muntert ljus från sprickorna i eldslådan i den gam- la vedspisen! När vi kröp ner på

våra knän den kvällen, kom VI överens om, att om någon av oss skulle somna så skulle VI väcka varandra. Det var inte lätt. Det var ett offer. Varje gång den ene av oss

somnade, blev den genast knuf- fad av den andre. Hur mycket

lättare skulle det inte ha varit att krypa ner i sängen och ta det lätt. Har Ni någonsin gjort det, predikanter? Jo? Jag tänkte så! Intet under att våra altaren, under de gångna åren har varit

praktiskt taget tomma! Det gam- la köttet ropade efter sängens be- kvämlighet och värme. Trötta

kroppar längtade efter bekväm- ligheten av mjuka varma filtar.

Men vi sade: Kött, detta är ett tillfälle då du är död. Sluta upp med att klaga och gå tillbaka till

ditt arbete! Du har lagts på alta- ret, ett levande offer, så du kan

lika väl vara tyst och börja bedja igen! Vid soluppgången kom Guds

härlighet ner i detta lilla foder- magasin - jag menar bostaden -

jag menar bönerummet! Seger flö- dade i våra själar. Vi hade bedit

oss igenom. Vi visste det. Vi hade hållit vårt högtidliga löfte, och kampen var vunnen. Vi stod båda upp och började prisa Gud, för vad Han skulle göra i mötet den kvällen. Sedan kröp vi till sängs

med lyckliga hjärtan, för en myc- ket behövlig vila. Men strax in- nan lämnade vi den sista pannan

av bönor kokande på den lilla vedspisen, tillräckligt för dagen, men intet kvar för morgondagen! Känner du dig uppmuntrad? Vill du ännu bli en predikant? Vänta lite nu! Om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel! När vi kom till kyrkan den kvällen var det en helt annan

ande i det gamla skolhuset. Istäl- let för liknöjdhet och motstånd,

erfor jag ett varmt intresse medan jag predikade. O, hur Gud hjäpte och smorde mig! Det syntes mig som om varje ord kom friskt från Guds hjärta. Behöver jag omtala det övriga? Har ni inte redan gissat det?

När jag gav inbjudan till alta- ret kom en läroverksflicka fram.

När hon hade bedits igenom reste

hon sig upp med tårdränkta kin- der och gick till sin broder. På

ett ögonblick föll han ned på

sina knän. Sedan gick de tillsam- mans bort till sin fader och förde

honom till Gud. Sedan vände de sig tiLJ sina vänner. Den ene efter den andre överlämnade sig

åt Jesus. Det syntes vara ett fa- miljesamhälle, och när en medlem

av familjen blev frälst, följde de andra strax efter. Vilken kväll vi hade! Den

lyckligaste kväll vi någonsin upp- levt. Gud hade lönat vårt offer.

Redan hade vi blivit belönade för att vi förnekade oss själva natten förut, och tänk, vad skall då den eviga lönen bli?

Den kvällen gick vi hem över- lyckliga. Hur ljuvlig var inte vår

vilat Och härligheten syntes vara med oss även när vi vaknade vid

att den klara vintersolen ström- made in genom vårt sängkam- marfönster .

Det var ingen brådska med att stå upp för frukost. Där fanns inte en bit av någonting i huset!

Den sista biten hade ätits kväl- len fö·rut.

Plötsligt knackar någon på dör- ren. Jag stod upp fort och gick

till dörren. Där stod en av sam- hällets farmare som bodde några

mil nedåt vägen. Han sade: Jag

tänkte att ni kanske kunde be- höva några matvaror. Han bör- jade plocka fram ur sin vagn.

Där 1 gallon färsk mjölk, en låda

stora vita ägg, en form av lands- smör, en halv rökt skinka, en lev

färskt bakat bröd, flera glas av fruktgeIe. Vilken frukost vi hade! Och vilken välsignelse att veta

detta, att vi inte endast hade be- dit igenom ett genombrott i mö- tena, utan att Gud hade belönat

oss genom att möta våra lekam- liga behov likaså!

Denna korta Tros Byggande

Predikan är ett kondenserat ka- pitel ur MITT KORS.

A. A. Allens latest book …