Frälsaren är kommen

“Sedan Gud fordom många gånger och på

många sätt hade talat till fäderna genom profe- terna, har han nu på det yttersta av denna tid

talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat världen.” Hebr. 1: 1, 2.

Gud * har talat och Gud talar. Det är huvud- summan av de citerade bibelorden från Hebreer- brevets inledning. · Den jord på vilken vi lever

och verkar har inte alltid varit till och skall inte alltid äga bestånd. Vi läser i början av vår bibel: “1 begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet. Och Gud sade: ‘Varde ljus’; och det vart ljus.” Inspirerad av denna stora händelse

• världens begynnelse - utbrister psalmisten: “1 urtiden lade du jordens grund och himlarna äro dina händers verk; de skola förgås, men du

förbliver.” När Gud var färdig med skapelse- verket heter det att han såg på allt som han

hade gjort, och “se, det var mycket gott”. Hela skapelsen liksom andades frid och harmoni och människan, kronan på skapelsen och skapad till Guds egen avbild, ägde de allra underbaraste förutsättningar för ett lyckligt liv. Men ack, denna lyckliga tillvaro tog snart slut! Syndens fruktansvärda tragedi trängde in i paradiset och spolierade allt. Den kom i en orms gestalt.

I de domsord som Gud uttalade över ormen lig- ger också löftet om en kommande Frälsare. Gud

sade till ormen: “Och jag skall sätta fiendskap

mellan dig och kvinnan, mellan din säd och hen- nes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud

och du skall stinga den i hälen.” Sedan ökade

ondskan och orättfärdigheten bland mänsklig- heten mer och mer, men i detta besudlade släkte

fanns en man som funnit nåd inför Gud. Hans namn var Noa. Det finns människor som säger,

att de inte kan bli frälsta därför att deras arbets- kamrater lever ett syndigt liv. Andra åter skyller

på förhållanden i hemmet. Det är härligt, min vänner, att om man verkligen beslutat sig för att leva för Gud, så går det, oavsett om alla i omgivningen lever i synd. Noa levde nära Gud och därför vann han seger. Det * gick också för Josef att vara rättfärdig, trots allt hat och all förbittring, som han fick möta, ty Gud var med honom. Det gick för den unge Samuel att hålla sig ren och obefläckad i en tid av avfall. Därför blev han också lyhörd för Guds röst. Det gick för Elia att vara en gudsman och klart visa sin konungs färger i eldsprovet på Karmel, trots att det var fyrahundrafemtio man på motståndarsidan. Trosvisst räknade han med Gud och vann en strålande seger. Det gick för Paulus att leva för Gud och kämpa trons goda kamp, trots motstånd och förföljelse. Det finns också många i våra svenska bygder som kan vittna om motstånd, smädelse och förföljelse, som de har måst utstå för att de blivit Guds

barn. På arbetsplatsen, ja, till och med i hem- men, haglar smädeorden över frälsta vänner,

även om motståndet inte är sådant som det var för några decennier sedan. Vad som än händer vill vi dock vara Jesus trogna och vara ett ljus och ett salt i världen. Noa fick en stor uppgift av ‘Gud, därför att han var trogen. Han fick uppdraget att bygga arken, som skulle bli räddningscentralen, så att inte allt levande skulle förintas när s~ndaflod n skulle komma över jorden. Noa är en förebild till J esus. Noa räddade dock endast några få människor i sin ark, Jesus däremot k0m föl’ att rädda och frälsa en hel värld. “Den kommande Frälsaren” är grundtonen i profetian. Den som klarast åskådliggör denna sanning är väl profeten Jesaja. Den profetia som återfinns i det nionde kapitlet av den bok som bär hans namn är välkänd av oss alla. Man kan

kalla den för “Gamla Testamentets julevange- lium”. Jesaja var sin tids ljusbärare. Han säger:

“Det folk, som vandrar i mörkret, skall se ett stort ljus; ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart. Du skall göra folket talrikt, du skall göra dess glädje stor; inför dig skola de glädja sig, såsom man glädes under skördetiden, såsom man fröjdar sig, när man utskiftar byte.” En dag, århundraden efter det att denna profetia framburits, får en jungfru som heter Maria i den galileiska staden Nasaret ett änglabesök. Ängeln hälsar henne med orden: “Hell dig, du högt benådade! Herren är med

dig.” Visst väckte besöket förskräckelse och för- undran, men när ängeln sedan säger att “Helig

Ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskugga dig; därför skall ock det heliga, som varder fött, kallas Guds son”, då säger Maria: “Se, jag är Herrens tjänarinna.

Ske mig, såsom du har sagt!” Hon kände för- vissning om att Gud talat.

• Så kom stunden då det som ängeln sagt till Maria gick i uppfyllelse. Dock blev hennes egen hemstad Nasaret icke Jesu födelsestad, utan Betlehem. Det kan tyckas vara en tillfällighet att det blev så, eftersom skattskrivningen inföll

just då, men hos Gud existerar inga tillfällig- heter. Detta var profetiskt förutsagt. Vi läser

i Mika 5: 2: “Men du, Bet-Lehem Efrata, som är så ringa för att vara bland Juda släkter, av dig skall åt mig utgå en som skall bliva en furste i Israel, en vilkens härkomst tillhör förgångna åldrar, forntidens dagar.” I skapelsens morgon, då Guds mäktiga “varde” ljöd, då var Jesus med, ty det är genom honom

som allt har blivit skapat. Då var han till i guds- skepnad, men nu hade han antagit människo- gestalt. Fordom hade Gud talat till folket genom

profeter. Nu talade han genom sin Son. Nu är frälsningsfrågan löst och vem som vill kan bli frälst. “Tänk, vad Gud är god ändå, som har

ordnat allting så, att för stora och för små fin- nes frälsning och hjälp att få.” Gud vare evigt

tack och lov för att han sände oss en Frälsare, som för oss öppnade en ny och levande väg. Nu gällde inte laggärningar längre, utan nåd, full och fri nåd. Paulus säger: “Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han för att borttaga synden sände sin Son i syndigt kötts

gestalt och fördömde synden i köttet.” En sånga- re sjunger: “Och vore ej det barnet fött förtap- pat bleve då allt kött. Nu frälsning bjuds åt

alla.” Det var en upphöjelse för Maria att bliva

moder till världens Frälsare, det var en upp- höjelse för det ringa Betlehem att Jesus föddes

där. Det var en upphöjelse för det förnedrande Nasaret att Jesus växte upp där. Den största upphöjelsen får i alla fall den uppleva, som tar emot Jesus som sin Frälsare. Att bli frälst är den största ära för var och en. Psalmisten säger: “De andra prisa hästar och vagnar, de prisa hästar, men vi prisa Herrens, vår Guds namn. De sjunka ned och falla, men vi resa oss upp och bliva beståndande.” Min käre ofrälste vän, du är välkommen med i den lovprisande skaran som har en underbar framtid. Snart är stunden inne för Jesu andra tillkommelse och förlossade från jorden skall alla frälsta ryckas upp i skyn. Då skall vi för alltid få vara hos Herren i vårt himmelska hem. Öppna * ditt hjärtas dörr för Jesus i dag och ditt julfirande och hela ditt liv får mening och

innehåll. Då kan du också med hopp och fri- modighet vänta hans ankomst som är så viss

som morgonrodnaden.