Jesu blod och Andens eld

Mitt vittnesbörd om hur fag upplevde Maranata i Stockholm. Undertecknad, frälst sen 50

år tillbaka, befann sig i Stock- holm på genomresa och undra- de vart jag skulle gå på sön- dagsförmiddagen. Att jag skul- le gå på Maranata-möte var på

förhand bestämt. Kl. 10.30 var jag nere vid Tunnelgatan 19,

där jag varit flera gånger för- ut. Nedre salen var fullsatt och

en äldre broder predikade ett härligt och frigörande budskap.

Jag tyckte att det var ett rik- tigt eko ifrån svunna tider om

den gudomliga kraft som fri- gör och blodet som renar. Hal- leluja!

På eftermiddagen var det mö- te i Vasaparken och redan långt

före mötet hade en stor skara samlats. När mötet började var vi säkert omkring åttahundra personer, kanske många fler, och plattformen var fullsatt av frimodiga, lyckliga sångare. glädjen lyste ur varje ansikte. Att pingströrelsen stänger för denna underbara väckelse är

mer än sorgligt. Vi hade ett un- derbart möte. Pastor Arne Im- sen frambar ett fulltonigt bud- skap och sen sjöng vi gång på

gång “Då förlät du mig, då för- lät du mig. Då förlät du mig

min synds missgärning, min

synds missgärning”. 0, hur un- derbart att få ha det så! Tänk

att frälsning och rening finns

att få i dag! Ära ske Jesu un- derbara namn!

På kvällen var det väckelse- möte i Viktoriasalen, vilken var

alldeles för liten. Man stod i

vestibulen och ända ute på ga- tan för att lyssna. Vilken sång

och vilken hänförelse! Efter ett par timmar liknade lokalen ett slagfält, där man bad och grät med varandra av både sorg över

synden och glädje över fräls- ning och förlåtelse i Jesu blod.

Vilket jubel det sedan blev, då Anden fyllde renade hjärtan. J a, det påminde om gamla tiders

väckelse. Man längtar bara ef- ter mer. Det var roligt att se så

mycket ungdom som kom undan

för undan. Vi må bedja att den- na underbara väckelse sprider

sig i hela vårt land. Vi behöver den i denna sömnaktighetens

och vanmaktens anda som gri- per omkring sig allt mer och

mer. Nu tycks man ju ha tagit

KDS som en räddningsplanka. Nej, fram för mottot: Jesu blod och Andens eld. Det är vad vår tid behöver. Må Herren sända skördemän och medel och må vi alla hjälpas åt att bedja för denna väckelse! Satan är vred, men Herrens vänner fröjdar sig i anden. Tack och lov! Vi får en försmak av himmelen r edan

här. Jag var själv med när Ma- ranatafolket “öppnade eld” i

Stockholm för ett par år sedan.

Bävande gick man till det för- sta mötet på eftermiddagen,

men på kvällen var jag åter där. Då hade jag redan fått smak och var hungrig efter

mera. Ja, må Gud välsigna vän- nerna landet runt! Varför inte

bilda en Maranata-bönering över vårt land och avskilja en stund varje dag i bön för denna härliga väckelse. Må ock Gud

ge sina tjänare kraft att fram- bära sanningarna, så att otrons

fästen ramlar och vi såsom Guds folk får intaga landet! Med önskan om framgång och Guds välsignelse, En ringa broder som av nåd får vara med i Guds verk