Möjligheter och faror i själavinnarearbetet

2 Kon. 6: 1-7

Början av detta kapitel hör till de mest läro- rika ställena i dessa historiska böcker. Man kan

ur detta avsnitt utläsa nödvändigheten av inre stabilisering men också utvidgning till det yttre. Vi skall här stanna inför detta då det gäller den a.ndliga sidan och själavinnarearbetet.

Man kan med detta för ögonen ge studiet ru- hriken: Möjligheter och faror i själavinnare- arbetet. Profetlärjungarna hade ett gynnsamt

utgångsläge. Man hade lokal för verksamheten och man hade en lärare som av Gud utrustats med helig Ande. Av allt att döma hade skaran av lärjungar ökats eftersom lokalen blivit för trång. Man hade med andra ord haft en viss

framgång. Att det rådde ett gott ömsesidigt för- hållande mellan lärare och elever kan man utläsa

av att de senare anförtrodde honom ett behov, som de ansåg nödvändigt. De framlade också ett förslag hur arbetet skulle utföras, ett förslag som profeten-läraren fann vara gott. överfört på den andliga verksamheten i vår tid, skulle det kunna belysas med att de gamla verksamhetsformerna, självarbetet med de olika metoderna inte längre ger rum för den helige Andes verk. Guds folk ser behoven. Det behövs, skulle man kunna säga, nya läglar för det nya vinet. Lule 5: 38. Det blir för trångt i gamla, traditionsbundna församlingar där det andliga ljvet har tynat bort. Där liksom lever man på “fornstora dar”, talar om gamla tiders väckelser. Man lever i det förgångna utan den nya synen på framtidens stora händelser, men så en dag reser sig en skara, större eller mindre, och lägger fram sina behov för profeten Herren Jesus. “Låt oss gå”, säger man. Det behövs nytt virke. Man har inte så stora anspråk ännu, var sin stock att börja med. Tänk om var och en av Guds folk hämtade var sin stock och vann var sin själ för Gud. Vilket jubel i de frälstas hyddor! Då man s kall hugga timmerstockar kan vinden vara en god bundsförvant. “Vinden blåser vart den vill”, säger Herren Jesus. Den är i det sammanhanget en bild av Anden. Har vi den helige Ande som

hjälpare i själavinnarearbetet, då blir det resul- t at. Han överbevisar världen om synd. Den helige

Ande så att säga fäller stocken. Halleluja!

När vi lagt fram våra önskemål kommer osökt missionsbefallningen till oss: “Gån åstad!” Så löd profetens bifall till lärjungarna och så lyder också Jesu ord i Matt. 28: 19. Här möter vi de

stora möjligheterna. Iv. 3 framställer en av lär- jungarna en hjärtebön: “Värdes själv gå med

dina tjänare.” Profeten svarar: “Ja, jag skall gå med.” I Herrens löfte: “Se jag är med eder alla dagar” o. s. v. möter vi ett bevis för att verket får framgång, endast då bön i förening med verksamhet och bönhörelse blir det väsentliga. Ett ordspråk säger ju: “Bed och arbeta!” (lat. Ora et labore). Luther sade en gång: “Bedja till

Gud och fodra hästen gagnar alltid.” Bönen ut- rättar ojämförligt mycket mer än all mänsklig

möda. Varje metod, hur genialiskt uttänkt den än är, kan inte ersätta lärjungens hjärtebön om

hjälp och ledning av Mästaren själv. Allt orga- niserande förblir dock till slut endast människo- verk som faller platt till marken. Kraften att

verka och att se väckelse bryta fram, får vi endast i den helige Ande. Guds församling är en levande organism, inte en organisation, uppbyggd

av ljumma kristna. Laodicea hade allt, den be- hövde intet. Inte heller idag behöver den Andens

gåvor. Huset är inte för trångt. Om möjligheterna är stora, så är farorna det också. I 4. Mos. 14: 42 finner vi ett bevis för att man inte fått profetens medgivande att gå åstad, så är det ofta idag, att man vill gå Gud i förväg. Det är en stor fara att göra så och det fick Israels folk erfara. (Hag. 1: 8.) Även om möjligheterna tycks vara stora, kan man ändå förlora dem. Man kan förlora sin skärpa. Detta gäller i all synnerhet en förkunnare. Vi måste vara ytterst rädda om vårt andliga liv, ty även i den bästa miljö kan vi förlora det. Tag

som exempel Abraham, 1. Mos. 12: 1.1 och följan- de. Han kunde förlorat Sara i Egypten. Mitt uppe

i arbetet råkade en av lärjungarna tappa sitt verktyg. Det är farligt att söka framgång för framgångens egen skull. Motiven måste vara rena.

Därigenom blir Gud ärad och människor fräl- sta. Vaksamhet är alltid av nöden för var dag och stund. “Yxan var lånad”, ropade lärjungen. Evangelium är också lånat till jorden och skall användas vartill Gud har bestämt det. Mannen gav till ett rop, heter det. Har vi tappat bort våra möjligheter, gör vi klokt i att bekänna det. Profeten är med och har makt att återge oss vad vi förlorat (v. 6). Man måste inse allvaret av att ha förlorat något och ge upp ett rop. Profeten lystrar alltid. Var föll den i? Tillbaka dit. Det finns ett trä som lyfter: Korset. Det lyfter mer än det tynger. “Det drager mer till

sig än det stöter bort” (Hambre). En timmer- huggare lägger ofta sin yxa i vatten för att den

ska sitta fast bättre. Lägg ditt liv i den helige Andes vård och du blir ett nyttigt redskap i Mästarehanden. Amen!