Mitt vittnesbörd om hur fag upplevde Maranata i Stockholm. Undertecknad, frälst sen 50
år tillbaka, befann sig i Stock- holm på genomresa och undra- de vart jag skulle gå på sön- dagsförmiddagen. Att jag skul- le gå på Maranata-möte var på
förhand bestämt. Kl. 10.30 var jag nere vid Tunnelgatan 19,
där jag varit flera gånger för- ut. Nedre salen var fullsatt och
en äldre broder predikade ett härligt och frigörande budskap.
Jag tyckte att det var ett rik- tigt eko ifrån svunna tider om
den gudomliga kraft som fri- gör och blodet som renar. Hal- leluja!
På eftermiddagen var det mö- te i Vasaparken och redan långt
före mötet hade en stor skara samlats. När mötet började var vi säkert omkring åttahundra personer, kanske många fler, och plattformen var fullsatt av frimodiga, lyckliga sångare. glädjen lyste ur varje ansikte. Att pingströrelsen stänger för denna underbara väckelse är
mer än sorgligt. Vi hade ett un- derbart möte. Pastor Arne Im- sen frambar ett fulltonigt bud- skap och sen sjöng vi gång på
gång “Då förlät du mig, då för- lät du mig. Då förlät du mig
min synds missgärning, min
synds missgärning”. 0, hur un- derbart att få ha det så! Tänk
att frälsning och rening finns
att få i dag! Ära ske Jesu un- derbara namn!
På kvällen var det väckelse- möte i Viktoriasalen, vilken var
alldeles för liten. Man stod i
vestibulen och ända ute på ga- tan för att lyssna. Vilken sång
och vilken hänförelse! Efter ett par timmar liknade lokalen ett slagfält, där man bad och grät med varandra av både sorg över
synden och glädje över fräls- ning och förlåtelse i Jesu blod.
Vilket jubel det sedan blev, då Anden fyllde renade hjärtan. J a, det påminde om gamla tiders
väckelse. Man längtar bara ef- ter mer. Det var roligt att se så
mycket ungdom som kom undan
för undan. Vi må bedja att den- na underbara väckelse sprider
sig i hela vårt land. Vi behöver den i denna sömnaktighetens
och vanmaktens anda som gri- per omkring sig allt mer och
mer. Nu tycks man ju ha tagit
KDS som en räddningsplanka. Nej, fram för mottot: Jesu blod och Andens eld. Det är vad vår tid behöver. Må Herren sända skördemän och medel och må vi alla hjälpas åt att bedja för denna väckelse! Satan är vred, men Herrens vänner fröjdar sig i anden. Tack och lov! Vi får en försmak av himmelen r edan
här. Jag var själv med när Ma- ranatafolket “öppnade eld” i
Stockholm för ett par år sedan.
Bävande gick man till det för- sta mötet på eftermiddagen,
men på kvällen var jag åter där. Då hade jag redan fått smak och var hungrig efter
mera. Ja, må Gud välsigna vän- nerna landet runt! Varför inte
bilda en Maranata-bönering över vårt land och avskilja en stund varje dag i bön för denna härliga väckelse. Må ock Gud
ge sina tjänare kraft att fram- bära sanningarna, så att otrons
fästen ramlar och vi såsom Guds folk får intaga landet! Med önskan om framgång och Guds välsignelse, En ringa broder som av nåd får vara med i Guds verk