Här kommer vi in på en mycket känslig sak, som har bränt en längre tid i mitt eget h järta och som är aktuell idag som aldrig förr. Denna sak har fört med sig avfall både bland enskilda
kristna och h ela församlingar och väckelserö- relser, nämligen efterlåtenheten och toleransen.
Skall en väckelsekristen och en väckelserörelse behålla sin särprägel, d. v. s. vara helig och ren, avskild och invigd åt Gud, så måste en kraftig front upprättas mot saker och ting, som vill
smyga sig in och beröva väckelsens eld, helighe- ten och hemligheten till framgång. Vad innebär
det inte när “efterlåtenhetens räv” kom smygan- de in i Simsons liv och sög musten ur den stor e
gudsmannen? Vad blev följden? Det hela urarta- de till, att Simson blev en helt vanlig människo- var else efter att ha varit en gudsmänniska med
övernaturlig kraft och övernaturliga t ecken. Vad berodde detta på? Det berodde på efterlåt enhet och tolerans. Saker och ting kom in i h ans liv som gjorde att Guds kraft vek ifrån honom. Simeon sade “ja” i stället för “n ej”. Han sade “kom” i stället för “å. bort”.
Älskade vänner, må vi se till att vi inte för- lorar “de sju flätorna”, utan att vi i stället vär- nar om “hemligheten” . Guds Ande var i honom
och över honom. Det skedde under och tecken av icke vanligt slag till dess att han blev efterlåten
mot sin hustru Delila och hon blev orsak till ur- artningen och avfallet. Det gudomliga och starka
försvann och det mänskliga och svaga kom in och fick övertaget. " . .. begynte hon att få makt över honom, och hans styrka vek ifrån honom." Dom. 16 : 19. “Men jag har det emot dig, att du är så eft erlåten mot kvinnan J esa bel.” Upp. 2: 20. Hon skulle köras ut, men de lät henne vara kvar. Den anden skulle inte skonas, utan den skulle ut i Jesu namn. Väckelse är från början till slut ett Guds verk, den helige Andes verkningar i ly diga hjärtan.
Om detta skall få fortsätta, tilltaga och ut- veckla sig ännu mer ibland oss, då måste vi se till att fronterna bevakas. “Stöldgods” och “sur- deg” bemöts redan vid “porten”. Må Gud hjälpa
“uppenbarelsens portvaktare”. Mark. 13: 34. Denna himlaväckelse hade en våldsam framgång
i den första församlingens tid. Läs Apg.! F ör- samlingens endräkt och kärlek till varandra, de- ras lydnad för Anden och Ordet utgjorde en
“oper ationsbas” och ett “nedslagsområde” , där den h elige Ande " slog ner" och arbetade efter
sin egen vilja. Resulta t et blev jubel och t acksä- gelse. Hur r eagerade man inför synd, falskhet
och olydnad i denna härliga väckelse? Tänk om P etrus h ade sagt: “J a, det får väl gå för denna gången då , Ananias.” Eller tänk om han hade
sagt: “Bröder, nu måste vi vara litet mer kär- leksfulla.” Nej, aldrig. “Syndaräven” höll på att
smyga sig in i väckelsen. Djävulen var i färd med att få slut på denna farliga rörelse. Han
var ute efter att förstöra dessa under och tec- ken, dessa besatta som blev lösta, denna smör- jelse och ande som var rådande, dessa skaror
som böjde sig för Gud. Han försökte få slut på detta genom ett inre anfall. Men uppenbarelsens
ljus lyste och “den mörka fläcken” syntes tyd- ligt och klart. Vad gjorde man då ? Det fanns
ingen skonsamhet, ingen tolerans, ingen efter- låtenhet. Denna farliga ande som var i f ärd med
att smyga sig in bemöttes och bekämpades ome- delbart. Det blev “liksvepning” och utbärning
av olydiga människor som öppnat sitt liv för djävulen, men som ändå försökte att dölja sitt “rävspel” och skrymteri genom att ge en gåva. Vänner, detta är oerhört allvarligt ! Vi måste ha klart för oss att om Gud i himmelen genom sin
nåd och Ande skall stadfästa sitt ord med över- naturliga t ecken och under “för att gör a hed- ningarna lydaktiga”, då måste “luft en” var a ren.
Om detta som har begynt skall fortsätta ännu mer och med större kraft, så att skaror berörs
och överbevisas av väckelsens ande, sjuka, lidan- de och besatta blir befriade, då måste vi i Jesu
namn se till att den h elige Ande inte blir be- drövad genom att något främmande kommer in
ibland oss. Må i stället Guds Ande få verka ännu mäktigare i våra egna liv, i möt ena, i hemmen, på fabriker, ja, överallt. Den helige Ande är suverän. Pris ske Gud! Den bär inga bojor. Den har utgått från Gud själv. Den är helig, ren och mäktig. Systrar och bröder, Saul var smord till konung,
han hade upplevelser med Gud, han slog män- niskor och vann segrar, men Gud sade till honom:
“Skona inte.” 1 Sam. 15: 3. Men Saul var olydig och släppte in det som Gud ville ha ut. Han föll.
Olydnad kom in och Guds ande vek undan. Tole- rans och efterlåtenhet kom in. Smörjelsen och
Guds välbehag kunde inte längre vila över ho- nom. Gud blev tvungen att ta ut en annan och
ta en annan väg.
Vänner ! Må Gud hjälpa oss att inte ha för- drag med Agag eller hans gelikar. Om sådant
kommer in i verksamheten eller i den enskildes
liv, då bedrövas den helige Ande, ja t. o. m. ut- släckes. Ef. 4: 30. 1 Tess. 5: 19. Hur gjorde
Samuel? Han högg Agag i stycken inför Her- rens ansikte. Han fick ingen plats. Den anden är
inte från Gud. Den måste dö och får int e över- leva.
När var det som fr ukt an och förskr äckelse för J akobs söner kom över fienderna så att man sade, att detta måste var a Gud? Det var när de hade skaffat bort allt fr ämmande från sitt läger och invigt sig åt Gud. 1 Mos. 35: 1- 5. Då blev det atmosfär. Vägen till Betel gick via terebinten i Siken. Tack och lov ! I Apg. 5 står det, att “stor fr uktan kom över dem alla” och " av de andra dristade sig ingen att närma sig dem". Vidar e står det : “Många under och tecken gjordes genom apostlarna” . Detta var renhetens makt. Dett a var så st arkt
och den helige Ande var så utgjuten och rå- dande, att det drogs en t ydlig gräns mellan dem
som inte var med och dem som var med. Ära vare Jesus! Det är precis likadant i dag. Vänner ! Detta är nådens ordning. Så vill Gud ha det . Många vill ta ett hopp över till Apg. 5: 14, 15, men vi måste gå från den f örsta versen. Vad händer då? “Och när lydnaden fullt har kom- mit till väldet bland eder, då äro vi r edo att
näpsa all olydnad.” 2 Kor. 10 : 6. Detta är under- bart. Då blir det gudomlig atmosfär. Syndare blir
överbevisade och ropar : “Vad skola vi göra ?” I denna atmosfär där synden avslöjas, är Jesu blod och nåd det renande och frigörande. Det ser ut som om många tror att man kan bryt a lagarna i andens värld, men ändå bevaras smord och använd av Gud. Det går aldrig. Försök att bryta de naturliga lagarna! Sluta äta! Sluta sova! Vad blir följden? Kroppen bryts snart ner, kraften försvinner. Ja, du blir rent av sjuk. Det finns också lagar i Andens värld som vi måste respektera och lyda. Då är Gud med och ger sitt vittnesbörd. I vilka är den helige Ande verksam? I dem
som är Honom lydiga. Apg. 5: 32. Olydnad bry- ter denna lag och Anden blir bedrövad. Vad skall
man göra i ett sådant läge? Skaffa bort det främmande som kommit in. “Rensen bort den gamla surdegen” och anropa Jesu bord, så är du inne i lydnadens underbara atmosfär igen. Låt oss inte vara nöjda förrän vi ser och upplever detta i enlighet med Guds ord. Må den helige Andes vittnesbörd vila över förkunnelsen, så att
Ordet stadfästes till de sjukas helande, onda an- dars utdrivande och att Jesu namn blir storligen
prisat. Detta låg på den första församlingens hjärta. Man bad och trodde. Det man bad om och trodde på, det skedde. Apg. 4: 23-30. Varför har detta upphört på många håll i dag? Varför
har man bytt ut det övernaturliga och gudom- liga mot mänskliga och själiska gudstjänstfor- mer utan kraft? Vad beror det på? Kanske har
man slutat bedj a, tro och vänta att det skall ske? Kanske har man ingen frimodighet längre? Det måste ju finnas något som inte står rätt till, något som ä r i vägen och som måst e bort, så att Guds övernaturliga kraft kommer till. ITyatira var man efterlåten. Gud sade: “detta har jag emot dig” . Här var det fr åga om en person, som gömde sig bakom en falsk profetisk ande. Det går även a tt gömma sig " i lustgården", men när Gud kommer då kommer allt fram. Låt oss int e skona den “jesabeliska anden”, även om den verkar så äkt a och sann. Det är en oren ande som ligger bakom och vill in i “verket” för att verkställa sina sataniska motiv. Vi ser hur långt den hunnit i Tyatira och den hade gått ännu längre om inte Andens budskap kommit.
“Inget orent skall någonsin komma in i him- len.” Upp. 21: 29. Det kan finnas och döljas än
här och än där, men det kommer inte längre än
till “himlens port “. Där säger Gud stopp, “här- intill och inte längre”. Då öppnar sig helvet ets djup. I dag verkar och r enar J esu blod. Tack och lov!
Till sist, kär a vänner! Väckelse, Andens verk- ningar och smörjelse har mött och kommer att
möta motstånd och våldsam reaktion från alla håll. Varför måste det vara så? Det är Gud som ligger bakom. Det är ett profetiskt slutskede då “slutstenen skall föras fram under jubelrop och Nåd, nåd skall vila över den” . Sak. 4: 7. Vänner, mot slutet och i slutet kommer det att vara jubel i “nådesverket” som Gud då skall avsluta. Det
kommer att bli ett “brudejubel”, då de som “be- t alat priset” är rena , avskilda, invigda åt sin
brudgum, är med tr ots kamp, förföljelse, miss- handel, hat. Pris ske Gud! Sedan kommer den
störst a och mest r ättvisa delning att äga rum, men också den mest f a sansfulla i historien. De “rena” och “olje-fyllda” rycks upp Herren till
möt es. Käre läsar e, då stängs dörren och “sken- kristendomen” , “bekännelsekrist endomen” och de
som har h aft annat att syssla med under vänte- t iden st år obönhörligen kvar - bedragna, be- ·
dr agna. Må vi alla av hjärtat kunna säga: “Maranata
- kom Herre Jesus.”