Länge har jag lyssnat efter
ljud av yxhugg - efter klang- en från en röjares skarpa yxa,
som skulle rensa upp i de vild- vuxna religiösa . snåren.
Korset evangeliets gamla, blodbestänkta kors - Guds kraft och Guds visdom och syndarens enda hopp, stod ju gömt och övervuxet i yviga snår av människopåfund och lärosystem, samfundsstrider och religiöst käbbel. Ack, huru många, många
frälsningslängtande människo- barn har ej fastnat, rivits sön- der, och slutligen gått vilse i
de snåren
Det finns också andra upp- gifter som väntar på en röjare
med skarp yxa och på män som
är villiga att hugga i med grov- göra i Guds rike. Gamla råga- tor har utplånats och vuxit
igen. Gränsrösen från gamla dagar är svårt att upptäcka. Plantor, vilka frösatts från de
moderna tänkesättens, norm- löshetens och den gängse omo- ralens starkvuxna träd, har
smugit sig in bland Guds folk och skjuter snabbt mot höjden. Var går i dag gränsen mellan Guds rike och världen? “Och I skolen då åter få se, vilken skillnad det är mellan
den rättfärdige och den ogud- aktige, mellan den som tjänar
Gud och den som icke tjänar honom.” Mal. 3: 18. Hur är det med stigarna fram till de urkristna kraftkällorna:
larnas undervisning, brödra- gemenskapen, brödsbrytelsen
och bönerna? Upphör man att
använda en väg så växer den snart igen. Här har på många ställen
trängt upp snår av självtillräck- lighet och vällevnad i vars
skydd den andliga likgiltighe- ten, lättjan och ansvarslöshe- ten frodas. -
Det har mågna gånger förr då- nat av yxhugg i denna vildmark.
Många människor har sprungit av förskräckelse då yxan satts till roten på träden och man hört braket av jättarnas fall
för Guds sannings skarpa yx- hugg. Andra Guds barn har
fröjdats över mera ljus och klarhet, mera utsikt mot Guds himmel och en friskare luft att
andas. Men ack, hur fort skju- ter ej nya skott i höjden från
människoideernas och de själ- viska bevekelsegrundernas rikt
utgrenade och seglivade rot- system.
Nu behövs här nya, friska
tag! Och helgad håg och him- melskt mod. Ja, just mod be- hövs också för att bli Guds
vägröjare. Här kan nog tilläm- pas den gamla vasakungens ord
till sina stormän: “Gärna sågen I yxan gå, men ingen av Eder vågar hålla i skaftet.” ·x·
Var är då profetlärjungarna ?
Var är sönerna och arvtagar- na till de Andens stormän vars
stolta oden man i dag skriver, men vars kraft man saknar? Har de kanske likt Elisa profetlärjunge fordom tappat yxan? Sedan undrar man över
att inget sker i det andliga ar- betet! Man kan få det att låta
som om något skedde genom att använda bara yxskaftet,
men något resultat av det ar- betet är uteslutet. Beklagans- värd var fabelns gatsopare,
som förlorat sin kvast, lika be- klagansvärd en röjare som tap- pat sin yxa, men allra mest att
beklaga är en Herrens tjänare, som förlorat kraften, bettet, skärpan i sin förkunnelse. “Ack min herre, yxan var
ju lånad!” utropar den olyck- lige profetlärjungen.
Det är bara med den utrust- ning Gud ger vi kan uträtta
något i Guds rike. Personlig ta- lang och vad annat vi själva
äger räcker inte.
“Icke genom någon männi- skas styrka eller kraft skall det
ske, utan genom min Ande, sä- ger Herren Sebaot.” Sak. 4: 6.
Elisa profetlärjunge visste exakt var han tappat sin yxa. Just på samma ställe fick han den också tillbaka genom ett Guds ingripande. Vägen framåt i Guds rike måste ibland bli vägen tillbaka. " … Ack, min herre .. . " , märker du inte gripenheten. Vad rymmer ej hans ord av tillintetgörelse, förkrosselse och underkastelse, men också av längtan, kärlek och förtröstan.
- Må de orden också draga som en suck, en bön, ett rop genom tusendens hjärtan i dag! Gud vill ingenting hellre än att på nytt utrusta sina tjänare - ge oss tillbaka vad vi förlorat och mera till.
Nu dånar yxhuggen i vild- marken igen - arbetet är i
gång. I elfte timmen har de en efter en hörsammat sin himmelske
Herres kallelse. Det är oför- skräckta män och kvinnor vars
hjärtan Gud har rört. De fruk- tar inte människor och bävar
ej för Helvetets makt. De ar- betar ej för gods och guld, för- aktar mänsklig ära och rykt- barhet, men spar ingen möda
för att behaga sin Husbonde. De är Himmelrikets tjänare i. blåställ - Guds grovarbetare.
Det brakar och dånar om- kring dem . .. Luften blir högre,.
renare, friskare och himlen. kommer närmare. - Vad är'
detta? frågar många förskräck- ta, men Herrens trogna knäp–
per sina händer som till bön,. ler genom tårar och säger: Tack, gode Gud, för bönesvar ! Nu kommer väckelsen som vi: bedit om och så länge väntat på - vägröjarna är i arbete. Anders B. Andersson