Den bibliska hemligheten till tro

“Därför, I h elige bröder, I som haven blivit delaktiga aven himmelsk kallelse, skolen I akta på vår ‘BEKÄNNELSES apostel och överste- präst, Jesus.” Hebr. 3: 1.

Det är sorgligt, men sant, att

den mest försummade sanning- en i Guds församling är bekän- nelsen av Ordet. Detta är till

största delen sant, därför att

många uppriktiga, men vilse- ledda predikanter, som håller

sig till människomeningar, vilka står i motsatsförhållande till Guds Ord, har i sin förkunnelse framhå llit den negativa sidan av bekännelse. En stor skara kristna, som

påver:kats av detta slag av för- kunnelse, är besegrade, fulla av

fruktan och vandrar i fördö- melse. Den förkunnelse, som

generellt fortsätter att fram- häva att “det finnes icke en god,

nej, icke en” (obs. att flera av Bibelcitaten är hämtade ur den eng. övers.) och innesluter Guds

återlösta barn i detta och för- klarar att “vi är ovärdiga och

att intet gott finnes i oss” byg- ger upp ett syndamedvetande i

Guds barns hjärtan. Det finns något gott i ett Guds barn. Skriften säger: “Kristus i eder, härlighetens hopp” Qch å ter “Han, som är I eder, är

starkare än han, som är i värl- den.” Säkerligen tror alla krist- n a, att Kristus, som är i oss,

är god. Det står i Bibeln, att

“vi är gjorda till Guds rättfär- dighet i Honom.” Naturligtvis

borde alla kristna tro a tt Guds

rättfärdighet är god och värde- full. Ett noggrant studium av

Rom. 3: 10-18 visar tydligt

att Paulus icke talade till på- nyttfödda troende, utan till

oomvända människor. På grund av denna negativa förkunnel- . se vandrar tusentals troende med syndamedvetande i stället för rättfärdighetsmedvetande. Denna negativa förkunnelse har skapat känslor av svaghet och underlägsenhet. Man lider brist på tro i stället för att äga Guds styrka och förmåga. Detta står i strid med Guds Ord. Gud vill, att du och jag skall tro, att vi är det Guds Ord säger att vi är, och att vi kan göra det Guds Ord säger att vi kan. När vi börjar tro och bekänna, att vi är det som Gud säger att vi är,

framträder ett nytt slag av kris- tendom. En dominerande, strid- bar och kraftig kristendom, som

kan inta hela världen för Gud. Att ständigt bekänna svaghet och fruktan kommer att helt och hållet ta bort all tro och andlig kraft ur ditt liv. Den kristne måste bekänna det som Gud har förklarat att han är. Gud säger: “Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att

vi i honom må bliva rättfärdig- het från Gud.” Här fastslår Or- det, att vi har blivit rättfärdig- het från Gud. Denna rättfärdig- het är värdig att komma inför

Guds åsyn, och det är den enda

rättfärdighet som är värdig in- för Gud och himmelen. Bibeln

säger: “Herren är mitt livs värn, för vem skulle jag rädas.” Detta borde vara vår frimodiga bekännelse. Guds ord förklarar:

“Han tog på sig våra krankhe- ter, och våra sjukdomar bar

han.” Matt. 8: 17. Även Jesaja 53: 5 hävdar att “genom hans

sår bliva vi helade.” Detta skul- le vara din stadiga bekännelse

rakt i ansiktet på alla sympto- mer och trots det du ser, hör

eller känner. Det ord, som över- satts med “bekännelse” betyder

ordagrant “erkännande”, eller att påstå samma sak. Med andra

ord, det innebär att man bekän- ner vad Guds ord säger om

olika saker och ting, och att man har sitt eget vittnesbörd i överensstämmelse med Gblds

vittnesbörd. Till exempel: Fien- den anfaller dig med en sjuk- dom av något slag, men du står

stadigt emot med den konstan- ta bekännelsen, att du är vad

Guds Ord säger att du är:

“Kristus friköpte oss från la- gens förbannelse, när han blev

en förbannelse för vår skull.” Gal. 3 :’ 13. “Ingen olycka skall vederfaras dig, och ingen plåga skall nalkas din hydda.” Ps. 91: 10. Vi skall frimodigt bekänna att Gud är vår Läkare: “Jag är Herren, din läkare.” 2 Mos. 15: 26. Lägg också märke till 2 Mos. 23: 25, 26: “Sjukdom skall jag då ock avvända från dig” och “Dina dagars mått skall jag göra fullt.” I dr Moffatts över- sättning står det: “Jag vill giva

dig en fulllivsperiod.” De flesta av Guds folk har besegrat sig

själva genom att bekänna ne- derlag och misslyckande. Jämt

och ständigt ser de på sympto- mer och lever i fruktan, och

Guds Ord har inte den främsta platsen i deras vittnesbörd. Därför antyder detta, att Or det är inte i deras hjärtan så som det borde vara. Jesus sade: “Vad hjärtat är fullt av, därav talar munnen.” Jag har lagt märke till, att om jag kan få en sjuk människa, eller en upprik- tig frälsningssökande att be- känna de Bibelord, som är till ~

lämpliga i deras ställning, då har de uppnått frälsning och

befrielse. En dag blev jag om- bedd att hjälpa en ung man,

som var framme vid botbänken

och sökte den frid som fräls- ningen ger. I över en timma

hade han gråtit inför Gud, men kunde ändå inte “känna” att han var frälst . Jag läste 1 Joh.

1: 9 för honom : “Om vi bekän- na vår a synder, så är han tro- fa st och r ättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och

renar oss från all orättfärdig- het.” Jag läste detta för honom

och fick honom att läsa det igen, och manade honom att tro

att Gud hållit sitt löfte om för- låtelse. På ett ögonblick såg

han sanningen och slutade att tigga om förlåtelse och började tro att Gud hade svarat enligt

Sitt Ord. Frid och glädje ström- made in i hans själ. Vi blir

frälsta genom bekännelse och vi blir h elbrägdagjorda då vi bekänner Guds Or d. Till svenska av Roland Erik sson