Den första kräleken - de första gärningarna

Församlingen i Efesus, Upp. 2, fick mycket

beröm av Jesus för sina gärningar, sin stånd- aktighet och outtröttlighet m. m. Men det var

något som kastade mörka skuggor över hela tillvaron. De hade övergivit sin första kärlek. Ett stort fall hade skett i deras innersta väsen. Gudsförhållandet hade blivit rubbat och det var ingen ovanlig företeelse. När en människa möter Jesus till frälsning, blir Jesus allt i hennes liv. Hon älskar vännen vit och röd och hänförs av Hans uppoffrande kärlek. Religiöst partiväsen, kyrkopolitiska intriger och maktspel är henne främmande och helt enkelt motbjudande. Jesus

är henne nog och hon vill helhjärtat tjäna Ho- nom.

Men farorna lurar. En vacker dag finner man sig engagerad i olika verksamhetsgrenar. Den innerliga böneumgängelsen slappnar av. Man har inte tid för olika uppgifter som ställer krav på

en. Plikterna utåt få ej heller försummas. Famil- jen, bilturer, sällskapsstunder vid TV:n, o. s. v.

Allt detta kräver tid och intresse. Snart är Jesus

tämligen överflödig i praktiken, men den reli- giösa verksamheten fortgår. Gärningarna fort- sätter, men deras kvalite är helt annorlunda. Den

första kärleken saknas i dem. Det hela är ett maskineri. Är det en lätt sak att på nytt börja göra de första gärningarna såsom Jesus säger? Säkert inte, det var ju ett fall. “Betänk varifrån du har

fallit!” Ja, varför inte ta sig en stunds betänke- tid då och då. Det är ju en del frågor att stanna

inför. Varför är jag inte så brinande i Anden som jag var förr, då jag hade verkliga behov av att

möta Jesus i bönen? Varför räknas församling- arnas framgångar numera i pengar istället for

frälsta själar? Varför avfolkas kyrkorna och

varför förlorar de kristna det inflytande de tidi- gare haft över de ofrälsta? Det är värre förhål- landen nu. Synden har större grepp över män- niskorna nu än tidigare, svaras det. Men är då

djävulen starkare än Gud? Är alla Guds resurser uttömda vid det här laget? Vi svara ett bestämt och kraftigt: NEJ! Jesus lever och har all makt i himmelen och på jorden. Men de troende har blivit liknöjda både för Jesus och Hans makt. Man har gjort som bruden i Höga visan, lagt av både skor och

kläder och låst in sig i sovkammaren. Så kom- mer brudgummen och klappar på. Första reaktio- nen blir ett bestämt nej, jag kan inte stå upp.

Brudgummen fortsätter att klappa, talar om de vedervärdigheter han tvingats utstå för sin brud, räcker in sin hand genom luckan. Han vädjar, och omsider börjar den första kärleken spira på nytt. Gripen i sitt innersta står hon upp och öppnar. Men brudgummen då? Vart tog han vägen? Försvunnen! Vid tanken på Hans ord blir hon utom sig, och så är det hennes tur att börja söka.

Nu synes hon få möta samma motstånd och miss- förståelse som varje själ får möta och som hon

säkert mött tidigare när den första kärleken brann i hennes hjärta. Det är frågan om att det t. o. m. var lite värre nu än förra gången. Själva väktarna tog sig för att slå och plåga h enne. Hon

lyckades i alla fall komma förbi dem och så träf- fade hon människor som var villiga att lyssna.

Ja, de t. o. m. bad att få veta mer om hennes själs

utvalde. Efter många strapatser hade hon åter- fått den första kärleken. Halleluja!

Oscar Hagman