Liv och förnyelse

Liv är ett av de mest framträdande begreppen i Bibeln. Allt liv börjar med födelse, så ock det andliga livet. En onormal födelse hit till denna världen eller vid födelsen inträffade komplikationer kan påverka, ja, till och med äventyra hela vårt liv.

Skall du kunna leva ett sunt, lyckligt, dyna- miskt liv och inte bara ha en misslyckad och

plågsam existens, måste du födas på nytt. Din

ande måste levandegöras! Du måste äga ett över- flöd av liv till både ande) själ och kropp! Detta

kan aldrig ske genom dina egna ansträngningar,

förmågor eller resurser. Nej, människans om- vandling från ett tillstånd av förnedrad syndare

till en lovsjungande kristen, som lever vid fräls- ningskällan varje dag och varje stund, är helt

och hånet ett Guds övernaturliga ingripande i människans liv. Det är en livsförvandling så radikal, att Bibeln kallar den för ny födelse. Men för att livet skall kunna fortsätta att pulsera måste det bli förnyelse. Så är det ute i naturen och så är det i människans andliga liv. Förnyelse är inte en kolossal upplevelse ett par gånger om året i ett starkt möte med hög och mättad atmosfär. Naturligtvis kan man där bli välsignad och även förnyad. Men förnyelse är något ständigt pågående, något regelbundet. Det är en nödvändig livsprocess. Låt oss se på årstidernas växling! Alla älskar vi sommaren, den ljuvliga, varma tid, då blommorna prunkar, fåglarna kvittrar och allt är en enda stor idyll. Naturen är klädd i sommarskrud, badvattnet är varmt och vid stranden kan vi koppla av från vardagens mångahanda. Men det är inte alltid så. Efter en tid inträder en förändring, ty allt som har liv förändras. Färgerna i skogsbrynet börjar att växla och få skilda nyanser av grönt, gult, brunt, rött o. s. v. Det blir kyligare för varje dag och vi förstår att hösten nalkas. En kall oktobernatt kommer så frosten med sitt dödande bett och morgonen därpå tycker vi att allt verkar dött och hopplöst. Men inte nog med det, utan snart kommer den första snön och lägger sig som en liksvepning över alltsammans och ibland grips man nästan aven stilla oro: skall livet helt upphöra? Blir det någonsin vår igen? Månaderna går och fram i mars eller april börjar det töa.

Snön smälter och bildar hela floder av smält- vatten som rinner bort. Det börjar knoppas i

dungen, de första tussilagorna tittar fram i dikes- kanten och snart ser man de första flyttfåg- larna. Våren gör sitt inträde och vi vet då att

sommaren är på väg.

Så är det i ditt andliga liv. Ibland måste hös- ten och döden gå över våra liv och “frysa bort”

allt agg, all bitterhet, all avundsjuka, allt som inte är Gud välbehagligt. Men då, och först då, inträder förnyelsen. Lev i daglig ny överlåtelse åt Gud och livet fortsätter oavbrutet, det sanna, överflödande och spännande livet! Innan jag avslutar mitt vittnesbörd vill jag också skicka en hälsning till alla Maranatavänner landet runt, då jag, som flera av er/ känner till, avreser till USA efter nyår, för att en tid vistas på en bibelskola där. Det har varit en intressant tid här hemma. Vi har sett hur församlingarna delaktiggjorts av den kraft som ger liv och växt åt utsädet, så att segerns och lovsångens toner ljuder i stället för missmodets bedrövliga röster. Väckelsen är ett faktum och Gud välsigne er alla att gå framåt i Jesu namn! Segern är vår! Rom. 8: 31-39.

Maranata-hälsningar Roland Eriksson