Demagogi och dubbelmoral

Under de senaste månaderna har vi ånyo fått bevittna hur omutligt den lag, som säger: “Vad

människan sår, det skall hon ock skörda”, fun- gerar. Utan hänsyn till person, men med ena- stående precision ser vi i dag hur en sådd av

törne och tistel mognar fram till en enorm skörd kring män vars liv och gärning säkerligen sett

helt annorlunda ut om de respekterat varnings- signalerna under tidigare skeden av sin storhets- tid- och vänt om i tid. “Faren icke vilse!” Då

skörden står där färdig till avbärgning är det

sannerligen icke lätt att vinna gehör för diplo- matiska bortförklaringar om det nu s y n l i g a

resultatet aven långvarig och skickligt hemlig- hållen process.

Det finns alltid anledning att ifrågasätta den

kris tn a sanning~halten i församlingsgemenska- pen då ärliga och uppriktiga människor ständigt

sargas och rivs sönder och svaga liv oupphörligt

måste offras för att upprätthålla en för den re- ligiösa kommersen tydligen mycket betydelsefull

goodwill. Varje enskild människa blir ett propa- gandanummer i statistiken så länge de nöjer sig

med att spela en opersonlig roll i det kristnade vaxkabinettet, men då det andliga livet börjar

göra sig gällande med krav på utrymme för till- växt ser de ledande till att det massiva trycket

från den religiösa formalismen kväver eller tränger ut alla enfaldiga själar med så orimliga anspråk.

Nej, denna medvetna och väl utvecklade strä- van att imponera och tjusa människors fåfänga

för att locka dem till en väl anpassad - d. v. s.

lagom religiös - pompös och lysande verksam- het, där i huvudsak kvantitativa värdemätare är

det finurliga instrument som användes i en rent psykologisk bearbetning om publiken kan endast leda fram till namnkristendom. Det är på detta sätt skenreligiositeten - det mest avskyvärda Bibeln känner till - rekryterar. Det är icke Jesu

Kristi evangelium, korsets anstötliga men fräl- sande budskap, som förkunnas. Det är fastmer

v e r k s a m h e t e n eller k y r k a n, som presen- teras för åhörarna. M en vad för skörd följer på

sådan sådd? , Knappast evangelisk kristendom men troligen kristnad hedendom!

I pingströrelsen söker man upprätthålla stan- darden med benhårda krav på k u l t e n s områ- de, men ofta får förbenad renlärighet kompen- sera bristen på andligt liv. Vattendopet är exem- pelvis fortfarande nödvändigt för att bli antagen

såsom medlem. Men det är mycket oklart vem man egentligen döper till, Kristus eller partiet. Påståendet är otäckt men i allra högsta grad aktuellt bl. a. genom det översitteri, förakt och den livsfientlighet många förmåtts mobilisera i kampen mot förutvarande vänner, som upplevt det såsom en himmelsk kallelse att bryta upp

från pingstlägret och gå ut till h o n o m utan- för för att bära hans smälek. De s e d l i g a

kraven lösgöras från sitt naturliga sammanhang

• peronlighetens nyskapelse och ett omvänt och förvandlat sinne - och blir av den anledningen ett utifrån påklistrat beteendemönster, som den religiösa gruppen legaliserat. Som regel är detta mönster motiverat ut från sina många sociala fördelar mer än sitt kristna egenvärde, varför dessa människor utan större inre förebråelser

också anpassar sig i miljöer där tidsandan for- mar och behärskar individerna och accepterar

dubbellivet med en moral som gäller för försam- lingsgemenskapen och en som gäller för det bor- gerliga livet. Det är nog tyvärr så att söndags- kristendom och vardagskristendom icke alltid

följs åt. Men det är ju verkligt tragiskt då detta dubbelliv istället för att bekämpas grundläggs och uppmuntras i församlingsgemenskapen, och

så sker då förkunnarna predikar ett och prak- tiserar ett annat. Eller om man hakar sig fast

vid en sektor av människolivet och med skärpa fördömer alla utsvävningar på just det området, exempelvis på sexuallivets, men samtidigt är mindre nogräknad på andra minst lika viktiga områden, exempelvis affärslivets, och visar en

avancerad fräckhet i relationerna till medmän- niskorna i över-, sido- eller underordnad ställ- ning, ja, t. o. m. utnyttjar deras godhet, vänlig- het, offersinne och gudsfruktan på ett hänsyns- löst och för de utsatta skadligt sätt, då har man

väl ändock i handling bevisat att den moraliska

standard man i vissa fixerade detaljer - parti- trohet och kyskhet - efterlyser hos andra här

saknar förankring i förkunnarens egen person- lighet. Moralen tycks stundom vara en vinst- givande handelsvara.

Detta och icke kristendomsfientlighet, som

gör det berättigat att tala om kristet martyr- skap är orsaken till att många med förakt vän- der sig bort från väckelsefolket i dag. I tid och

otid bombarderas samhället, dess tjänstemän

och institutioner, för dess kristendomsfientlig- het och låga moral i predikstolar och i tidningen

Dagens spalter, och det kanske är berättigat, men samtidigt använder man siälv de mest okristliga metoder för att dölja ä~nu värre ting i de egna leden. Då andra org,an för detta svek

och förräderi på tal så stämplas det såsom kris- iendomsförföljelse. Var finns logiken och var

finns moralen?

Den fullt logiska konsekvensen av denna and- liga prostitution är att societetsrr:.änniskorna,

som lärt sig utnyttja den degenemde moralsynen

på ett kapitalistiskt sätt förlägger sina utsväv- ningar till andra länder eller världsdelar och de

får sina försyndelser bedömda med en’ speciell

tolerans och behandlas generöst och överslätan- de om de icke lyckas dölja sina eskapader, me- dan syndarna i de lägre skikten vars ekonomiska

kapacitet och sociala standard icke kan taxeras lika högt får en långt omildare behandling fastän de många ‘gånger representerar det andligt äkta

och sant mänskliga i pingströrelsen. Småsyndar- na får sina liv granskade och underkända av de

verkligt stora bovarna. Denna bakgrund bör man ha klar för sig då man tar ställning till KDS, ty här finns ju det

konkreta uttrycket för denna snedvridna mora- liska indignation. Tanken är ju att man med

politiska maktmedel skall höja folkmoralen. Men observera! Det är ledarna för ett korrumperat religiöst system, som likviderat mångas andliga

hälsa och bevisligen fört framstående medarbe- tare in i en för tidig död, som först höjde dessa

stridssignaler. Nog är de sexuella förvillelserna en förödande smittokälla och ett upplösande hot för all mänsklig samlevnad där de får insteg, och då de moderna umgängesformerna mellan

könen “kristnas”, kommer den förorenade at- mosfären att egga till lösaktighet i Guds namn.

M en det hjälper föga att ryta mot omoralen i samhället då problemet egentligen är omoralen i församlingarna eller ännu troligare omoralen

hos predikanter och äldstebröder, som - med undantag av de förhärdade - i skräck och fasa över sin egen synd ropar ännu högre på moralisk

upprustning av samhället för att avleda upp- märksamheten från privatlivets hemligstämplade

illgärningar.

Hårda penningmagnater och smarta affärs- män är en väckelses största hot! Sådana herrar

brukar sällan träda fram frivilligt och bekänna sin synd. Filadelfiaförsamlingen i Stockholm bör mt använda den lag - de tio budorden -

deras mångårige förutvarande föreståndare re- kommenderat för att sanera samhället, på ho- 110m och sina äldstebröder innan den juridiska

halten av deras gärningar prövas av svensk dom- stol. Då kan möjligen respekten för församling- ens ledning ånyo upprättas.

Sven Lidman uteslöts för 17 år sedan då han p å t a l a d e missförhållanden liknande dem vi

dagligen hör talas om. När skall de som o r s a- k a t dem näpsas?

östermalms Fria Församling - numera City Pingstförsamling - förde i många år en intensiv k,amp mot detta diaboliska regemente, men

tvingades genom en serie olyckliga omständig- heter till underkastelse och blev ett offer för en

grym och hänsynslös kyrkopolitik ledd av parti- taktikerna från Rörstrandsgatan. Nämnda för- samling har en lidandeshistoria som troligen sak- nar motstycke i vårt land i vår tid genom plågo- andar, som icke upphörde med sin förföljelse

förrän målet - församlingens fullständigt neu- tralisering - hade uppnåtts. Detta har skett

i Jesu namn - men är det kristen moral?