Missionärerna Eklunds hemma igen från Kenya

Peter och Robert var de första av familjen Eklund att sätta fötterna på svensk jord, men de åtföljdes snart av pappa Gunnar, mamma

Margareta och lillebror Daniel. Regnet ström- made ner över Arlandaplattan när våra kära

missionärer kom hem efter 5 års Afrika-arbete, men glädjen och ljuset i deras ansikten talade om seger när de slöts i väntande vänners armar. Familjerna Imsen och Hallander var välkända för dem, men alla de övriga var nya vänner. I

bussen in till Stockholm fick Gunnar och Marga- reta det för dem kärkomna meddelandet om att

bostadsfrågan var ordnad och att en 3-rumsvilla med vacker tomt väntade i bostadsbristens Stockholm. Herren är i sanning god! Det var verkliga missionärer, som frambar budskapet om evangeliets segertåg i öst-Afrika.

Broder Gunnar Eklund omtalade i sin förmid- dagspredikan, hur de onda andarna hade rasat

och skrikit i mötena i Uganda, men hur de hade fått ge vika för Guds Ande. Människor, som hade tillbett avlidnas andar och dansat i fullmånens

sken på gravarna, hade befriats från de djävul- ska makterna och prisade och lovade nu Herren.

Under de fem åren därute har cirka 3.000 svarta döpts till Kristus och många nya församlingar har tillkommit. Broder Eklund har dessutom byggt många kapell med ordentliga plåttak, där de infödda kan samlas till möten även under regntiden. Eftermiddagens möte i Viktoriasalen, Stock- holm, blev ett riktigt afrikamöte. Hela familjen Eklund var samlad på podiet, syster Margareta iklädd den gifta ugandakvinnans långa nylon- dräkt. Broder Arne Imsen, som ledde alla möte- na under söndagen, hälsade dem hjärtligt väl- komna till Sverige. Broder Gunnar tog fram sitt

dragspel och till den musiken sjöngs den lilla kören: Jesus är god, Jesus är god, Halleluja, Jesus är god, på sex olika afrikanska tungomål.

Till slut gjorde vi som de svarta: klappade i hän- darna och stampade i golvet och sjöng både på

kiswahili och svenska. Det var befriande för många stela svenskar! Peter och Robert vittnade om sin glädje att vara frälsta och döpta och tackade Jesus på god svenska. Syster Margareta talade sedan om arbetet bland kvinnorna. Hon hade fått bedja om Guds vishet och förstånd i detta arbete. De okunniga hade hon samlat till skola och symöten, de sjuka hade fått hjälp, men

framförallt hade hon vittnat för både högt bil- dade och socialt lågt stående kvinnor. Och trots

kackerlackor, malaria och dysenteri och många, många andra olägenheter och problem i Afrika, ropade vår syster ut i mötet: J ag vill gå tillbaka

till Afrika! Som en appell till oss alla fria vän- ner i Sverige riktade hon president Kenyattas

maning: “Vi behöver fler missionärer! Sänd oss flera missionärer!” Br. Gunnar Eklund talade om hur evangelium

hade nått Toro-distriktet, hur församlingar bil- dades och evangelister utsändes utan bibelskola

men med verklig levande tro på Gud. De svarta löses ut från h edendom och alkoholmissbruk till frimodig bekännelse om J esus och kraft genom den Helige Ande att utföra t ecken och under. Gun Sv ärd.