"Pingstbilen" testad

Tillfällige bilinspektören Johan Akerlund har testat )}pingstvagnen)}. Testningsprokollet, som publicerats i nr 33 av Evangelii Härold under rubriken )}Sk,all pingstväckelsen skrotas)}, utvisar

klart att frågan om nedskrotning är fullt berät- tigad. Ett fordon i sådant skick brukar man be- lägga med körförbud och omedelbart t,aga ur

trafik. Det innebär livsfara, inte bara för egna passagerare, utan för alla som kommer i dess väg. Vi återgiver här Akerlunds testningsprotokoll -

Akerlunds egna anmärkningar gör vid,are kom- mentarer överflödiga.

Akerlund har testat ännu en bil. Av någon anledning, medveten eller omedveten, har han här utelämnat märke och årsmodell, varför det

testningsprotokollet helt kan lämnas utan av- seende. –

" Inte som förr Visst är man medveten om, att pingstväckelsen inte är som förr. Den har inte den slagkraft och framåtanda, som den hade förr. Det måste villigt erkännas. Men vad beror nu detta på? Vad är det månne för fel med det hela? Är det kanske stopp i oljeröret, så att den heliga oljan inte flyter fram som den borde göra? Eller är det kanske så att den gudomliga gnistan har slocknat? Det tänder inte längre i motorn. Därför går det inte lika bra som det gick förr. Ja, någonstans måste väl felet sitta, och många har försökt få tag i felet. Men de har misslyckats. Otaliga evangelistveckor och predikantdagar har diskuterat den svalnande väckelsens problem. Och många felsökare har kommit med goda råd, men ändå går inte bilen lika fort som den gick förut. Går det överhuvudtaget att finna felet? Ja, jag tror det. Det är nämligen inte e t t fel,

utan m å n g a , Bilen är helt enkelt s l i t e n . Väckel- sen har under åren helt naturligt drabbats aven viss

nerslitning, Man kan väl heller inte vänta sig något _annat aven väckelse, som varit med i så många år

.och utstått så många duster på den andliga vädjo- banan.

Det är nog sant, att oljerören behöver en riktig renovering. Den heliga oljan flödar inte som förr. Och gnistan, den har kanske inte slocknat, men den tänder inte riktigt på alla fyra cylindrarna, som den

gjorde förr. Nu kanske det endast är två cylindrar, som dral’. Och det blir ju för tungt. Det minskar farten. Förr var alla medlemmarna med i kampen och kämpade endräktigt för seger och framgång. Men nu kanske hälften får dragas av den andra hälften. Det är lättare att sitta hemma ocn se TV än att kämpa den andliga kampen. Dock maste man

beundra kvaliteten på motorn, -att den överhuvud- taget går så bra, som den gör. Och man måste be- undra de vänner, som troget kämpar, trots liknöjdhet

och avfall och andlig slöhet i församlingen. Det gick väl an att vara tänd, då det var väckelse och alla

var gripna. Men nu är det svårare. Den sanna kris- tendomen yttrar sig kanske bäst i andliga nedgångs- tider. Då visar det sig vilken kvalitet det är på

väckelsebilen. Och man måste beundra den uthållig- het, som många vänner visar i väckelsens svåra

kamp. Det vore ju synd att skrota en bil, som är av så förnämlig kvalitet; Det är hårt stål i pingstrnotorn, men nog vore det gott om gnistan bleve lite bättre. Men kanske är det

generatorn, som krånglar? Det är ju den som leve- rerar strömmen, som ger gnistan. Låt oss ta en titt

på den. Fungerar alla lindningarna? Knappast. Om en generator har 100 lindningar och det bara är 10, som fungerar, då blir det naturligtvis dålig ström. Och om en församling består av 100 medlemmar och det är bara 10, som kommer på bönemötet, då blir ju strömmen för dålig i församlingen. Där behövs en grundlig reparation. I vissa fall är nog batteriet också dåligt. Det hal' blivit slagg i botten, som kortsluter strömmen. Då håller det inte laddning. “I bedjen, men I fån intet”, säger Jakob. strömmen gick ut lika fort som den kom. Visst kan man ordna stora konferenser och kalla kända väckelseevangelister, och “ladda” upp, andligen sett. Det blir goda möten och en härlig ande, och många säger: “Det är ju lika härligt som det var förr!” Ja, syndare blir frälsta och församlingen

får en förnyelse. Men efter en kort tid är det ström- löst igen. Man är lika svag och utan ström som förut.

Ingen tvekan. Batteriet behöver bytas ut. Förut var varje cell i batteriet helgad och avskild och omspolad av Andens friska vatten, men nu hindrar slagget den livgivande strömmen. “Ditt ädla silver har blivit slagg” säger Gud genom profeten. Ett allvarligt fel. I instruktionsboken står det: “Av hans innersta skall flyta strömmar av levande vatten”, och den instruktionen gällde a Il a cellerna i batteriet. An- dens dop var en gång en livsfunktion i väckelsen.

Men nu är det många, som inte har denna upplevelse. En ny generation växer upp utan denna välsignelse. Och många gamla celler har pluggat ihop. Batteriet behöver sannerligen en grundlig reparation.

Och hur är det med styrningen? Det är ju en vik- tig funktion. Är den dålig, så kan man riskera dikes- körning. Hur är det, då församlingens styrelse säger:

“Hör ni ungdomar, så här står det i Guds Ord, så här måste ni göra!” Och så styr man och försöker få bilen åt vänster, men den går åt höger. Ungdomen gör tvärtemot vad styrelsen säger, och vad Guds Ord bjuder. Förr lydde man Ordet utan diskussion och

invändningar. Men så gick också bilen stadigt fram- åt. Nu verkar det faktiskt lite vingligt här och var.

“Nja, det gör ingenting!” säger en del. Ja, säg det! Blir styrningen för glapp, så kan det gå illa. Nog måste man säga, att även detta är en allvarlig brist. Man skall inte hänga upp sig på småsaker, säger

en del. Nej, men småsakerna kan också ha sin be- tydelse. Tag till exempel en så enkel sak som vind- rutespolningen! Om den krånglar, kanske man får

avbryta körningen gång på gång och torka av rutan. Men tänk när allting fungerar. Då trycker man bara på en knapp och smutsen spolas bort.

Smutskastning från världen har vi väl alltid upp- levat. Aldrig förr har väl en väckelse blivit så smuts- kastad som pingstväckelsen, när den ryckte fram.

“Tungotalarna” var minsann inte högt hållna. Men spolningen fungerade effektivt. Saligheten sköljde strax bort alltsammans. Man sjöng med glädje och hänförelse: “Mången håller oss för svärmare och

dårar, som barnsligt tro på hela bibelen, men be- spottelsen från världen mig ej sårar, om endast jag

får vara Jesu vän!” Spolningen var sannerligen effektiv! Men hur är det nu? Nu törs man nästan inte ens tala om, att man är frälst. Inte heller törs man

genom frisyr eller klädsel avslöja att man är pingst- vän. Det gäller att vara så lik världen, att man inte

ådrager sig smutskastning. Kontakten med den utomstående världen är icke vad den borde vara. Förr hade man kontakt med de ofrälsta, man sjöng och vittnade, man inbjöd kamrater till möten, man delade ut traktater. Men nu är det många som drar sig. Luften har gått ur däcken. Det är en följd av nedslitning. "