Tore Gustafsson har gått hem till härligheten

Budet om din bortgång kom hastigt och oväntat för oss Dina vänner och trosfränder, som endast några dagar tidigare sett Dig ibland oss. Vi kan inte ännu fatta att Du för alltid lämnat vår krets. Tidigt kom Du med i den andliga verksamheten, först i Din hembygd Ervalla och sedan i örebro. När Maranataväckelsen bröt igenom här i örebro 1959 var Du med bland den lilla och föraktade, men så oändligt lyckliga skara som i Maranata såg Guds svar på många års intensiv bön och längtan efter ett

andligt genombrott. Du gjorde en värdefull insats bland sång- arna, ty den enkla sången, framsprungen ur ett renat hjärta,

som stämts av den store Mästaren vann hos Dig gehör. Sällan var Din plats tom i församlingen, ty troheten mot Gud och församlingen var Ditt adelsmärke. Nya uppgifter kom också att anförtros Dig i församlingen, då Du handhade försäljningen av andlig litteratur, en syssla som Du skötte med omsorg och kärlek. Ofta såg jag hur Du gladdes åt att få tjäna i denna stimulerande uppgift. Du hade ett svårt handikap, Din begränsade rörlighet, som under många år vållat Dig besvär och måste kännas som en svår personlig prövning. Aldrig såg vi Dig dock ledsen eller klagande över Din hårda lott. Du var alltid glad och tacksam till Gud och prisade Honom för härlig frälsning. Nu är Din arbetsdag tillända härnere och Du får vila ut hemma hos Jesus.

Tack, broder Tore, för en tioårig vänskap grundad på ge- mensam tro. Vi möts hos Jesus, där ingen skilsmässa är mer.

Vilhelm Lundby.