Demagogi och dubbelmoral, ännu en gång!

I ett par tidigare artiklar har) på denna sida) allvarliga missförhållanden orsakade av den andefattigdom) som är ett genomgående drag i

tidens mötes- och församlingsliv) starkt kritise- rats. I båda fallen har med näraliggande exempel

konkret påvisats hur det går) då den Laddade

atmosfären av gudsnärvaro och väckelse urtun- nas) budskapet urvattnas och verksamheten

hamnar i händerna på begåvade) men fallna

andar) på män som driver den andliga verksam- heten in på skammens smygvägar) där så mycket

är infekterat av förruttnelse att det sällan tål dagsljus och utvädring) ty den instängda stanken sprider sig och skapar oro och panikstämningar i omgivningen.

Det finns naturligtvis de) som i sin kortsynt- het) i dessa angrepp ser en efterlängtad upp- görelse med pingströrelsen och vädrar morgon- luft för många hämmade aggression er. Vi önskar

dock under inga förhållanden vara ett språkrör för en sjuklig hämndlusta) som på grund av

oförrätter eller personliga misslyckanden skade- glatt riktar sig mot det ena eller andra hållet.

Här är det fråga om en ideologisk kamp för and- liga värden) vilka helt eller delvis håller på att

spolieras genom den invasion av m a terialism och världslikställighet hela kristenheten utsatts för. . Då pingstväckelsen framträdde v ar fältropet: ))Ut från lägret!)) Det är säkerligen ingen överdrift att påstå att

situationen i de samfund pingstpio njärerna be- stormade) aldrig tedde sig så dyst:er och kata- strofal) som den gör i den modern a frikyrklig- heten - inklusive pingströrelsen. Deras kamp

var på sitt sätt en intensiv uppgörelse mot makt- missbruk och godtycke de i formalism stelnade

samfunden utövade mot enskilda m änniskor. - Radikalt troende och visionära k ristna) vilka

levde ett rikare gudsliv än samfund en kunde er- bjuda och acceptera) behandlades 8 0m orosstif- tare och uppviglare. Hade de levat o ch verkat nu

är det högst sannolikt att de haft: sina största fiender i kretsar) som idag åberopar dem såsom sina fäder) och under tårar bekr ansar deras gravar. - M ed det sanningskrav dessa orädda förkunnare ställde på sig själva och andra var deras strid i högsta grad befogad. Vi vågar pås"/;å att samma strid är om möjligt ännu mer berättigad i vår tid. Det vi sysslar med är ingalunda så ömtåligt att det icke tål kritik och offentlig belysning. Då denna kraftmätning mellan ljus och mörker, sanning och lögn upphör är det nog stor risk för att döden trätt in på slagfältet) och Lagt trons arme under sitt välde. Vi kan icke förstå varför en rörelse) som fallit offer för en utveckling dess pionjärer med livet såsom insats bekämpade) skall kunna undgå att drabbas av denna absolut nödvändiga konfrontation. - I pingströrelsen har detta dödens inflytande dragit in genom köksingången - det har kommit inifrån genom dess egna barn) som via många kontakter i samhälls- och kulturliv banat vägen för en helt ny mentalitet. Detta under det de gamLa kämparna vid huvudingången - fasadens väktare - rider sina gamla käpphästar och med tillsynes samma attityd som tidigare söker ge

intryck av att pingströrelsen kompromisslöst be- håller sina positioner som väckelserörelse. * ->:-

Men då detta är sagt bör med eftertryck till- läggas) att de mörka) och enligt vårt sätt att se

på tingen) negativa företeelser) vilka just i dessa dagar hänsynslöst och smädande kastas fram till allmänt åtlöje) icke är hela sanningen om pingströrelsen.

Då de förhållanden) som idag bibringar allmän- heten en ensidig bild av pingströrelsens folk

dragits fram i rampljuset) bör man icke glömma att det står många enskilda mycket gudfruktiga och för Guds verk mycket nitälskande människor i ledet) såsom ett verkligt brohuvud för andligt

liv och nytestamentlig väckelse. Dessa männi- skors varma böneliv är en oskattbar andlig till- gång - kanske den största! - v årt land äger)

och de representerar en tyst och förtvivlad pro- test mot en utveckling deras trogna insatser

icke tycks förmå hejda. Bland dessa finns det

fortfarande djup resonans för det enkla väckelse- budskapet mer än någon annanstädes) men de

isoleras genom det olyckliga system framåtsträ- vande predikanter och partitrogna äldstebröder

i framstående positi oner hjälpts åt att bygga för att bevara rörelsen homogen. ~ Den andliga skapardriften att bygga upp fria församlingar har i stor utsträckning mi ssbrukats av ett relativt fåtal inflytelserika personer till

att åstadkomma gemensamma organ, vilka uppen- barligen blivit institutioner med stora mer eller

mindre självtagna befogenheter. Genom dessa överbyggnader över de lokala församlingarna är i praktiken friheten och självständigheten starkt beskurna. Teoretiskt är församlingarna fria, men

praktiskt är makten koncentrerad till olika cen- trala organ, som alla församlingarna genom sitt

beroende blir mer eller mindre styroo av och därför i realiteten äventyrar församlingarnas suveränitet. Denna utveckling kan drivas nästan hur långt som helst, ty här är - som i alla

totalitära system - all opposition bannlyst var- för lojaliteten utan att stöta på något sensatio- nellt motstånd kan drivas ända till självutplå- ning. Vi har otaliga exempel på att en väckelse

icke kan bryta igenom utan att kollidera med

och totalt förinta alla såoona livsfientliga an- ordningar.

Så lätt går det naturligtvis ej. Som regel säger oss historien, och icke minst pingströrelsens egen,

är det omöjligt att rubba redan etablerade sam- fund i deras fastlåsta ställningar. De söker sig

nämligen icke fram på trons revolutionära och smala väg, utan förfaller alltmer i den religiösa konservatismens förnöjsamhet, självtillräcklighet och fariseism. Det religiösa systemet kan nog aldrig räddas! Men det är heller icke nödvändigt,

ty en väckelse kommer icke såsom en räddnings- aktion för kyrkor och samfund som överlevt sig

själva utan oftast som en protest mot dessa. De individer som anser att de icke kan bära det

moraliska ansvaret för denna högtidliga proces- sions stilla marsch mot en allt djupare religiös

träldom måste ta konsekvensen av sin tro och syn och förlossas ur fångenskapen, ty annars kommer ljuset att förvandlas till mörker och uppenbarelsetron gå förlorad. Då den evangeliska friheten trängts ut smyger sig den katolska förmyndarmentaliteten lätt in

och skapar organ med bibliska formler som bin- der människorna allt hårdare till auktoritära

kyrkoblock. Detta kan väl knappast uttryckas tydligare än i en officiell avhandling, vilken den finska pingströrelsen accepterat, som normativ för de enskilda församlingarna. Detta mycket

märkliga dokument, som Midnattsropets redak- tion har tillgång till, är underskriv et av två

kända profiler i den finska pingströrelsen, som säger sig vara redo att under ed bekräfta det de undertecknat. Vi citera: Församlingen är ledd av en predi kant, vilken samtidigt har enda auktoritet i lärararbetet, samt i tolkningen av Ordet. Som m edhjälpare åt honom

finns det äldstebröder, som vanligtv is blir ut- v alda på predikantens förslag av äldre medlem- mar, vilka åtnjuter församlingens förtroende …

De större församlingarnas predikanter kallas för ledare och de uppträder både in- och utåt,

t . ex. inför myndigheterna samt dessutom i för- samlingen och i hela pingstv äckelsens led såsom

herdar och lärare . .. D en p erson, som innehar den här pTesenterade predikant-ledar-läTar-ställningen har en märkbar

auktoritetsställning inför sina församlingsmed- lemmar och även en sedlig makt utåt . . .

Den person, som under predikan eller samtalet