Här vittnar några ungdomar från Göteborg om sin frälsningsupplevelse

Likt Filippus, som blev ledd av Gud på ett, till en början underligt men också underbart

sätt, har jag också liksom apos- teln och lärjungen på ett under- bart sätt förnummit Guds led- ning. Säkert undrade Filippus

över varför han blev ledd ut på en öde väg vid middagstid, som var tom på folk. På samma sätt

har jag undrat varför Gud led- de mig till Maranata, denna rö- relse som jag innan jag kände till den, ej kunde acceptera. Men idag tackar jag Gud för Hans ledning med mig. Många ställer sig frågande inför, hur jag kunde välja att tjäna Gud i Maranata. Kanske de tror, att jag vill vara där för den glada sångens och de fina mötenas skull. Detta är i så fall fel. Men jag känner att jag vill vara där Gud ställer mig. En

del kristna vågar inte gå utan- för lägret och bära Hans smä- lek, utan stannar kvar i sina

församlingar, där den andliga friheten och lovprisningen har det rätt så trångbott ibland. Men, tack och lov, Gud verkar i oss med sin Ande, om vi bara överlåter oss åt Honom. Att bli frälst från synd och ondska är underbart. Intet finns som är så skönt, som att säga världen farväl och gå över och kämpa mot det onda på den goda sidan. Jag tackar Gud, att jag får vara frälst av bara nåd. Men sedan gäller det att fort- sätta på vägen och växa upp.

Det är viktigt att vi får dop- sanningen klar. Vi får läsa som

det står, tro som det står, göra. som det står och då får vi det som står. Jag har nu varit döpt i drygt tre månader. Och jag känner. det är bäst att gå hela vägen

med Jesus. Sedan är jag så lyck- lig över att få vara med och

prisa Gud i Maranata. Gud mås- te ständigt vara i centrum, allt

religiöst krims krams som hobbykvällar, trivselträffar och

nöjesaftnar måste bort, om An- den inte skall hindras verka.

Många anser maranatavän- nerna idag som mer eller mindre

överspända individer. Och man kan förstå dem. Ty har de inte upplevt Guds kraft och nåd, tror de att sådana som prisar Gud högljutt, antingen gör det i sin överspändhet eller också för att störa mötena. Och många s. k. religiösa gör sitt yttersta för att, som de säger, andakt och

stillhet skall få råda i guds- tjänsterna. Men, tack och lov,

när vi ser mäktiga gärningar :måste vi lova Honom. Dessutom

ser vi uppåt och hemåt och det- ta: ingiver glädje och förtröstan.

Många stirrar sig blinda på KDS, världsligt liv och ljumma kristna och därför ter sig till- varon dyster för dem. Men vi vet, att Jesus kommer snart och då skall dessa hämtas hem, som levat för Honom under sitt liv. Jag är så oändligt glad, att jag är med i den skaran, som sagt ja till Jesus. Håll ut i tro, kära Maranatavänner och levande kristna i andra läger. Är vi trogna, får vi dela härlighet och ära, då Jesus kommer. Upp. 2: 10 Lars-Olof Glans Göteborg