Tagen bort stenen

J oh. 11: 39-42.

Det berättas här om ett hem, som ofta fick besök av Jesus ~ ett hem i en liten by, som hette Betania i Judeen. I det hemmet bodde tre syskon, Marta, Maria och Lasarus. De älskade Jesus, och Jesus hyste stor kärlek till dem - det är underbart, när det är på det sättet. - Det finns många hem, som inte är öppna för Jesus - andra saker har tagit den plats, som Jesus skulle ha. Men det finns också hem i vår

tid, som likt dessa vänner i Betania ofta får be- sök av Mästaren. Den underbara atmosfär, som

han har med sig, dröjer länge kvar. - Nu hade dock nöden stigit över tröskeln till detta hem. Lasarus var sjuk, och systrarna sände bud på Jesus och läto säga: “Herre, se han, som du har så kär, ligger sjuk. - När Jesus fick detta bud, stannade han dock först två dagar,

där han var, men därefter sade Han till lär- jungarna: “Låt oss gå tillbaka till Judeen!” -

Varför dröjde Jesus så länge med att komma till Betania ? Jag tror, att det var för att Marta och Maria och Lasarus skulle få mera tro och kärlek till Jesus. - Jesus möter oss ofta, när det ser som mest hopplöst ut, han kommer aldrig för sent - för Jesus finns inga hopplösa fall. Vi tycker ibland att allt är hopplöst och slut, men så kommer

Jesus och möter oss - allting blir förvandlat- böneämnen blir tacksägelseämnen. Vi prisar

Jesus för Hans hjälp, och tilliten och kärleken till Honom växer. - “Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud: Ty jag skall åter få tacka Honom för frälsning genom Honom.” _

Psalmsångaren visste att Herren hade en under- bar lösning i beredskap åt honom, därför vill

han intala sig själv tro och hopp, och när hjälpen kom, utbrister han: “Vänd nu åter till ro, min själ, ty Herren har gjort väl mot dig.” - Herren

hjälper - ingen som tror på Honom skall kom- ma på ‘skam. Låt oss aldrig vara negativa, hur

mörkt det än ser ut. När nöden är störst är hjäl- pen närmast. När Marta och Maria voro som

mest förtvivlade, då var Jesus på väg till hem- met.

Han stannade först i två dagar, där Han var, . innan Han gick - en underlig frälsare tycker vi! Men Jesus visste, vad Han skulle göra - Han hade planen klar! Han lät Lasarus dö, innan Han kom, ty Han ville visa folket sin makt, syndare skulle se, och tro på Gud. - När Jesus .sade till lärjungarna, att Han skulle gå tillbaka till Judeen, sade dessa: “Rabbi, ny- ligen ville judarna stena dig, och åter går du

dit.” - Jesus följde varken sina egna eller and- ras känslor. Jesus vandrade alltid i tro, och Han

upplevde alltid en gudomlig ledning, i det han

gjorde. Han frågade aldrig människor, men stän- digt sin himmelske Fader till råds. När denne

sade gå, då gick Han - gick huru det än kändes, ty Han visste, att Hans Fader, som hade sänt Honom, också skulle vara med Honom. Det är alltid mycket, som går oss emot, när vi skall utföra Guds gärningar och gå dit Anden leder oss. Vinden och vågorna ligger oss ofta emot. Man kan till och med bli hotad till livet, men vi äger ett liv, det eviga, och det livet kan · ingen taga ifrån oss. Jesus sade: “Och frukten icke för dem, som väl kunna dräpa kroppen, men icke hava makt att dräpa själen utan frukten fastmer honom, som har makt att förgöra både kropp och själ i Gehenna. -

Hade Du varit här så hade min broder inte varit död Det ligger förebråelse i Martas ord - och

otro. Hade du bara varit här i tid, då hade La- sarus varit frisk, men nu är han död. Jesus sade

då till henne: “Din broder skall stå upp igen.” Marta svarar honom då: “J ag vet, att han skall

stå upp vid uppståndelsen på den yttersta da- gen.” -

Marta trodde således, att Jesus skulle ha gjort under i förfluten tid och att han också skulle kunna göra under i framtiden. Men att Han just i den situationen man befann sig skulle kunna gripa in och göra under, det trodde hon inte. Många idag liknar i detta Marta. Man tror, men man har ingen tro för NUET. Jesus ÄR. Många stora män har varit men är icke mer. Jesus var mäktig, och Han förbliver mäktig, men Jesus

ÄR också mäktig. Jesus Kristus är alltid den- samme! Halleluja! -

När Livets furste kommer, då blir det en härlig atmosfär. Då försvinner dödens stämning, och hopplösheten utbytes mot jublande segersång. —:- Jesus upptändes i sin ande över allt gråtande, som mötte Honom i Betania, och Han frågade: “Var haven I lagt honom?” - Och de svarade

Honom: “Kom och se!” - Nu gråter Jesus ock- så - gråter över otron, som Han möter. Månne

Han inte gråter över oss också många gånger, när vi tvivlar på Hans allmakt och godhet? -

Tag bort stenen!

När Jesus sade detta, då kom den stora otros- protesten : Han luktar redan - låt stenen vara,

det finns inget mera hopp! Men Jesus var inte upptagen med de yttre förutsättningarna - Han såg redan segern. Många äro idag upptagna med

lukten, med den andliga döden, med svårighe- terna, med det omöjliga i de yttre förutsätt- ningarna. Då Livets furste kommer, då blir det

annorlunda. Vad hjälper religiösa stämningar, högtidlig sång och väl utformade p redikningar,

om inte livets ande är närvarande med sin le- vandegörande kraft. Livets furste måste få kom- ma in och operera, som Han vill. Många är så

rädda om det formfulländade i gudst jänsten, men vad vi behöver är liv, överflödande liv. Låt livet bestämma formerna, annars kommer formerna att taga död på livet! Låt oss taga bort stenen och giva Jesus fria händer. - Många säger idag: Herre möt mig - Herre välsigna mig! - Man är gång på gång med ibland dessa, som. önska förbön i våra möten. Man är svag, nere, sjuk och det blir aldrig bättre. Vems är felet? Jesus säger: Tagen bort stenen! - “Bekänn edra synder :för varandra.

och bedjen för varandra på det ’ att I mån bliva botade.” - Jag tror på en revolutionerande kristendom. En kristendom som gör oss till segervinnare! Nu skall vi in i övernogslivet, in i detta underbara liv, som Jesus vill, att vi skall leva. - Han luktar redan!

Många gånger känner jag i anden, hur satan och otron resonerar om atmosfären i våra möten.

Satan säger: Har du känt så stängt och tillbom- mat det är ikväll. - J a, ja och vad trött man

blir, svarar otron. - Ja, säger satan, det är svåra

tider nu. Lovsången tystnar och hänförelsen ta- ger slut. Den materialistiska anden tar överhan- den, och det skall ju vara så i den yttersta ti- den. - ’ .

Men under tiden, som satan och otron resone- rar om atmosfären, lukten och döden, så samtalar

J esus och tron om Frälsarens makt och Guds möjligheter, om segern på Golgata, om Guds barns härliga frihet, om himmelens härlighet, om själar, som skall bärgas, innan vedermödan kommer. Och under de samtalen växer tron och samtidigt ökar glädjen och förlossningen. Satan och otron måste fly, och trons folk intager nya områden. De ser inga hopplösa fall längre, och

själar, som kommer till tro, födes inte till träl- dom utan till frihet. Knorr och jämmer försvin- ner för tacksamhet och glädje.

Lasarus kom ut ur graven med händer och

fötter inlindade i bindlar och med ansiktet in- höljt i en duk. Många kommer i denna ställning

till mötena idag också. De äro så stela och bund- na. De reagerar mot den frihet vi ha i Kristus:

det är för livligt, för högljutt, för mycket rö- relse, för mycket handklappning. Och ju mer

rörelse det blir i mötena ju mer bundna blir de. J esus säger också till oss idag: Lösen honom och låten nonom gå!

Lasarus kunde inte se, inte gå, inte röra hän- derna, men lärjungarna löste honom.

Du behöver också bli löst, så att du får se världens nöd och Guds barns härliga frihet! Du behöver bli löst ifrån de bindlar, som håller dina fötter fångna, så att du kan med fröjd löpa Konungens ärenden, du behöver få dina händer fria, så att du kan tjäna din Mästare! - Låt oss i Jesu namn ta bort de stenar, som ligga ivägen för vår andliga utveckling och som hindrar de andligen döda att komma till tro och liv, och så skall vi bedja till Herren om himmelsk

auktoritet till att lösa de bundna, så att de kom- mer in i Guds barns härliga frihet. - Låt oss tro

på härliga segrar för himmelen. Amen.