Upprättelse eller avfall?

Det finns väl ingen, som vill förneka att tiden vari vi lever är ond. Den som läser sin Bibel och följer med i det andliga,

moraliska och politiska skeen- det måste inse att vi står inför

märkliga händelser. - Vad vill då Gud göra i den yttersta tiden? Vad gör Han i den yttersta tiden? - Jo, Han utgjuter sin Ande över allt kött

(Joel 2: 28-32) och andeutgju- telse är återupprättelse för Guds

folk. Både unga och gamla får

del av andeutgjutelsen : yng- lingar och gamla män, söner

och döttrar - ungdomsproble- men finner här sin lösning -

och här får också de gamla vara med och tjäna, utrustade med

profetisk ande och kraft. I san- ning är det just ett sådant verk

som Gud för fram idag, trots

alla gudlösa strömningar i ti- den. -

Avfallets ande är också i verksamhet och kännes igen på att den vill föra bort människan

från Kristus, bort från ‘smörjel- sen och Andens liv, ja, hela för- samlingar har på detta sätt bli- vit förda på sidan om mönster- bilden och Ordets väg. - Men

när· profets ian s ande kommer i verksamhet, kommer allt på sin rätta plats - där profetsia ej

finnes blir folket tygellöst, sä- ger Skriften. -

Vi läser om Adonias som ville bli konung och placerade sig själv på en plats han ej var

smord till. Men en dag kom pro- feten Natan och smorde Salomo,

den man som Gud hade utsett. Då blev det ett sådant jubel att jorden kunnat rämna och hela staden kom i rörelse. Varför? Jo, den Smorde hade kommit på tronen! Pris ske Gud! -

Efter pingstdagens andeut- gjutelse var det sedan ingen väntan på Anden. När lärjung- arna lade sina händer på de ny- frälsta blev de strax döpta i den

Helige Ande. I Kornelii hus föll den Helige Ande medan Petrus ännu talade. I Efesus kom den Helige Ande över de nydöpta omedelbart då Paulus lade sina händer på dem. Medan detta skedde och många upplevde Ordets genomträngande makt och sjuka blev helade i Jesu namn, så skulle man ju kunna tro att ingen skulle vilja stå utanför det som skedde. Men, ack nej, med vemod läser man om Ananias, Safira, trollkarlen Simon, Skevas söner, och många andra. Mitt uppe i en mäktig andeutgjutelse, mitt i denna tid av upprättelse fanns människor som tog sig före olovliga ting, beträdde förbjudna områden

och öppnade sina liv för avfal- lets ande trots att de hade möj- lighet att uppleva rening, fri- görelse och seger. -

Kära syskon, vi lever i den yttersta tiden, vi är nu mycket nära Jesu tillkommelse. Bibelns profetsior säger oss att denna

tid skall vara en tid av ande- utgjutelse och upprättelse, men

också av avfall och gudlöshet. Vad är det som har gripit dir;? Låter du dig uppfyllas av anden

och förnyas genom Anden och förbliver i Jesus som grenen i vinträdet, då kan aldrig avfallet gripa dig. Nej, då upplever du upprättelse! Men låter du dig

icke uppfyllas av Anden, för- nyas du inte och fördrager du

inte den sunda läran, då blir den

yttersta tiden för dig en avfal- lets tid. - Många som låter sig

gripas av avfallets ande blir sedan öppna motståndare mot Andens verk. Bibeln kallar dem som går i täten för detta avfall för “lögnpredikanter”, 1 Tim.

4: 2. Den som förbliver i smör- jelsen drages ej med i avfallet:

“Ty vad Hans smörjelse lär oss om allting är sanning.” 1 Joh. 2: 28. Det finns idag många källor

varur man kan ösa sin inspira- tion. Den rätta inspirationen är

den som gör Jesus levande för oss. Då Petrus och Johannes

talade inför Stora Rådet i Jeru- salem fyllda av Helig Ande, pla- cerade männen i rådsförsam- lingen dem genast i förbindelse

med Jesus, och Guds ord fort- satte att ha framgång. - När

tjänsteflickan i Filippi ropade efter Paulus blev han illa till

mods. Varför? Det var guds- tjänarna och redskapen och inte

Jesus som hennes rop förhärli- gade. Förhärligandet av männi- skor skapar en dålig luft och

andliga människor tar avstånd. Paulus tackade ej flickan för de uppmuntrande orden, utan då han mötte avfallet i denna unga kvinnas liv, befallde han istället den onde anden att lämna henne i Jesu namn. - ' Jag skulle vilja fråga dig, min vän: lever du i avfallet eller i Anden? Ett faktum är då en

del fröjdar sig, beder och käm- par i befrielseverket och förnim- mer Andens friska vindar blåsa

över vårt land, då drager sig andra undan. Hänförelsen, det

heliga allvaret, elden, inspiratio- nen förloras och avfallets mak- ter smyger sig in och tar herra- väldet i förut rena själar. “Vi

höra dock inte till dem som draga sig undan, utan till dem

som tro och så vinna våra sjä- lar.”