250 kg kläder från Sverige delas ut bland fattia i Brasilien

Våra två skolpojkar, Bo och

Lars, har just börjat sina fe- rier, så därför kan vi denna

gång resa hela familjen upp till

norra delen av denna stat: Mi- nas Gerais.

Vi ska besöka flera platser,

ha många möten och dopförrätt- ningar samt utdelning av de

utomordentligt fina och bra kläder vi fått oss tillsända från Sverige. Gud ska rikligen löna var och en som har varit med och spritt glädje och värme åt de behövande. “Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.” Med undantag av litet som vi givit av kläderna här i Belo

Horizonte samt något till Barn- hemmet i Sao Paulo togo vi res- ten med upp till norra Minas,

där den största fattigdomen är. Kl. 7 på söndagsmorgonen den 4 juli kom flygbolagets bil och hämtade oss till flygfältet, men på grund av dimma kom vi inte iväg förrän kl. 10 och kl. 13 anlände vi till Nanuque. Här mötte en stor skara glada och saliga syskon, vilka vi sedan följde till Serra dos Aimorez.

Vi färdades med lastbil och ef- ter en timme var vi framme. Det var en stor högtidsdag för församlingen och stora skaror

hade redan samlats när vi an- lände . . Först var det frilufts- möte med dopförrättning, då 11

saliga syskon döptes i vatten i

en stor dopbassäng som försam- lingen låtit göra på tomten till

lokalen. I kvällsmötet verkade Guds kraft mäktigt och J ose

Gonzalves, som på sina affärs- resor vinner själar uppe i Mon- tes Claros, avskildes som evan- gelist. Ett eget hus som han

äger där uppe, har han låtit in- reda till lokal, och kallar för- samlingen “Pingstförsamlingen

Maranata”. Gud gör stora och underbara ting här på hela fältet. Många har blivit Andedöpta den sista tiden och HERREN har delat ut av de andliga nådegåvorna. Det är underbart att se hur Gud också bekläder med vishet och nåd, så att detta härliga Guds

verk kan fortsätta i sunda ba- nor.

Den duktige evangelisten An- tonio, som underhålls av Ma- ranataförsamlingen, Jönkö- ping, har den senaste tiden ar- betat här i Serra dos Aimorez

till stor välsignelse. Han ska nu gå till en liten stad och öppna

arbete där inget evangeliskt ar- bete finns. Det katolska mot- ståndet är hårt på en sådan

plats, så han höll knappt på att få tag i någon bostad när man fick veta vem han var. På tisdag eftermiddag åkte vi med buss till Nanuque. Här

uppe finns inga asfalterade vä- gar, så det dammar oerhört.

Här hade vi på kvällen ett möte

som vi se~t ska glömma. Guds- ordets kraft och Andens inspi- ration, spontan glädje och lov- prisning, sång och handklapp- ning och en underbar enhet i

anden behärskade hela mötet. På onsdag eftermiddag gjorde vi en två timmars resa med buss

till en annan stor stad som he- ter Montanha. Här har Gud ut- valt och frigjort en liten skara

gedigna vänner som hyrt en lo- kal och börjat arbeta för Jesus.

Vi hade här flera härliga möten och fick bedja med fem själar. På fredag väntade oss arbete med klädutdelning i Nanuque. Vi hade bett pastor Joao göra

upp listor med namn på de fa- miljer som voro mest fattiga.

Efter dessa namnlistor iord- ninggjorde vi paket som vi se- dan delade ut efter mötet. Vi

hade förberett det hela med mycken bön så allt gick så bra.

Söndagen den 11 blev i san- ning en dag i Herrens gårdar.

Då åkte vi en buss last med vän- ner från Nanuque och Serra dos

Aimorez till Posto da Mata, som är en resa på drygt två timmar. Lokalen som vännerna där samlas i visade sig alldeles för

liten. Det är en katolsk affärs- man, känd i hela sta’n, som utan

kost~ad upplåtit den för evan- gelisk verksamhet. Men vädret

var utmärkt för friluftsmöten,

och vi tågade iväg ner till flo- den där åtta syskon döptes till

Kristus. BI. a. en liten pojke tio

år gammal, andedöpt och utrus- tad med profetians gåva. När

han blev döpt i den Helige An- de blev han också ett vittne och

predikar nu evangelium under Andens kraft och inspiration. Å ven här delade vi ut en hel pass. Med gruppledarens hjälp kallade vi fram de behövande familjerna i tur och ordning och allt var som förberett. Vad jag

tog fram så passade det ut- märkt. Vilken glädje och tack- samhet!

Kvällsmötet blev ett väldigt jubelmöte som sedan fortsatte hela vägen hem i bussen. Två

fick uppleva sitt Andedop i bus- sen, tungotal och profetia, lov- sång och jubel, En broder blev

helt hastigt väldigt sjuk, förla- mad i hela kroppen, men efter

trons bön med handpåläggning,

upplevde han underbar helbräg- dagörelse.

På måndag kväll hade vi

klädutdelning i Serra dos Ai- morez. Det var något av hög- tidlighet blandad med spontan

glädje när en syster tog av sig sin lilla tunna duk, som skulle vara ett skydd mot den kalla vinden, och fick sätta på sig en

fin svensk dräkt. På eftermid- dagen kom en evangelist, som

utan underhåll tjänar Gud, och

bad oss, att vi inte skulle glöm- ma de fattiga vännerna där han

arbetar.

Ett enda rop från alla vän- nerna var, att vi så snart som

möjligt skulle komma tillbaka. Deras tillgivenhet och kärlek

kunde man inte ta fel på. Över- allt i hemmen där vi bodde och

gästade bevisades vi stor gäst- vänlighet.

Glada vände vi hem igen och

tacksamma över att Gud så un- derbart välsignat vår missions- resa och bevarat oss alla. Också

vår lilla 8 månaders Nils Zaca- rias var lika rosig och pigg när

vi kom hem som då vi for.

Vi sänder härmed våra hjärt- ligaste hälsningar till alla vän- ner. Det är glädjande att se vil- ken förståelse och intresse vän- nerna i Sverige visar för mis- sionen i Brasilien.

Ester Höglander