Hemmet och förbönens makt

Här bo … nu~r den första a"tibeln o … Kärråkra-Karlsson. Han berättar om …

Hur är det Tnöjligt att en ung Tnan, SO’ln från

tidiga år varit omslu- ten av kärlek, guds- fruktan och varma för- böner, kan hamna i

kriTninalitet, synd och elände? - Betyder då

inte en mors uppoff- rande l(,ärlek och en

fars goda föredi)’lne

något? Skall inte för- äldrars omsorg och en

atmosfär av gudsfruk- tan läm,na intryck i

barnens hjärtan? Är inte förbönerna en

elds’lnur o’lnkring bar- nen och en bevarande

makt mot det onda i tiden?

Frågorna är brännan- de aktuella!

Det finns Tnånga “bö- nebarn”, som går. den

breda vägen ’lnot evigt fördärv …

Bevisligen har de flesta ung- domsförbrytare växt upp i hem

där äktenskapliga schismer,

moralisk normlöshet och sed- lig slapphet varit förhärskande.

Hemmet och dess miljö är utan tvivel en mycket viktig faktor när det gäller bestämmandet

aven ung människas livsut- veckling.

Trots att Gunnar, alias Kärr- åkra-Karlsson hade fördelen av

att växa upp i ett varmt gud- fruktigt hem, kom han i alla

fall tidigt på glid, och hamna- de, via skinnknutte- och ’ rag- gargängen på förbrytarens ba- na.

Varför? frågar man sig.

Betyder då inte en mors upp- offrande kärlek och en fars go- da föredöme något? Skall inte

föräldrars omsorger och en at- mosfär av gudsfruktan lämna

outplånliga intryck i barnens hjärtan? Skall inte förbönerna

vara en eldsmur omkring bar- nen och en bevarande makt

mot det onda i tiden? Frågan är brännande aktuell!

Det finns ju tiotusentals för- äldrar som beder för barn, vilka

valt att gå sina egna vägar. Hur är det möjligt att en ung . man, som från tidiga år varit

omsluten av kärlek, gudsfruk- tan, och varma förböner, kan

hamna i kriminalitet, synd och elände? Det kommer alltid en varm glimt i Gunnars ögon då han

talar om sitt hem och sina för- äldrar.

• Jag har de allra bästa in- tryck från mitt hein - jag

kommer aldrig att upphöra att tacka Gud för mina föräldrar. Fars och mors allvarliga och innerliga gudsfruktan har jag alltid betraktat som en stor tillgång, säger han.

• Mina kompisar hade inte så bra ställt på det området.

Jag har hört ungdomar förban- na sina föräldrar därför att de

gjort hemmet till en rövarkula, och med sina äktenskapsgräl, sina slagsmål och sitt fylleri tvingat barnen att tillbringa kvällarna på gatan, där man

sedan sökt sig till gängbildning- ar och brott.

Men hur kunde du, som hade ett så annorlunda hem, råka illa ut? Jag framställer frågan så försiktigt jag kan, och Gunnar svarar utan att tveka:

• Jag har upplevt det så, att ett “bönebarn”, eller en annan

person, som är föremål för myc- ket förbön, inte länge kan leva

ett, i vanliga människors ögon, “normalt” liv; antingen måste man bli frälst eller kommer

man att spåra ur. Att vara nå- got mitt emellan är svårt -

den påverkan man utsättes för är så stark - åtminstone var detta min erfarenhet.

• Och du valde att inte bli frälst?

– Ja, tyvärr. Man lockas av äventyret att få gå sin egen väg – man har ju djävulen i

kroppen vare sig man har tro- ende föräldrar eller inte – inte

förrän det är försent begri- per man vad som håller på

att ske. – Men visst tyckte jag

hela tiden att det var för- skräckligt att så illa löna mina

föräldrars kärlek och handla tvärtemot vad de lärt mig vara det rätta.

– Det är dock med krimina- litet, som det är med . all an- nan synd – den blir en drift,

en makt, ett begär – alldeles som alkoholism och narkomani. Man hatar sin last och föraktar sig själv, men ändå tvingas man att fortsätta. – Och din barnatro? Dina föräldrar lärde dig naturligtvis

tro på Gud och att bedja? skju- ter jag in.

– Javisst, och trots all synd och alla mina brott visste jag

MIDNATTSROPET

hela tiden att det fanns en rätt- färdig Gud, en himmel och ett

helvete och jag fruktade för

den dag, då jag inför Gud skul- le ställas till ansvar för mina

handlingar. ytterst var det väl också denna tro som kom mig att vända om och söka Jesus, som min personlige Frälsare. På detta sätt blev det i alla fall de intryck jag mottog av mina föräldrar, som blev mig till frälsning – de hade lärt

mig vägen till korset, till Gol- gata, till Jesus.

• Under de långa fängelse- åren upplevde jag också myc- ket starkt förmånen av att ha

troende föräldrar. Mina föräld- rar var alltid vid min sida när

jag behövde dem. De stod i

ständig kontakt med mig ge- nom brev och besök och hem- mets dörr stod alltid öppen för

mig. Det finns inga gränser för vad en fars och mors kärlek orkar med när den värmts vid Golgata kors. – Tack far och

mor! !Tack för att ni inte stötte bort mig och kylde ut mig med

förnedrande förakt eller .pinan- de och förödmjukande tillrätta- visningar!

– När jag sedan stod inför det stora avgörandet visste jag mig också ha ett säkert stöd

i mitt hem och i mina föräld- rars tro och förböner – det

hjälpte mig igenom den trånga porten, mer än något annat. – Då anser du det inte vara en belastning att du växt upp i ett troende hem? Och att det skulle ha varit lättare för dig i livet utan detta? inflikar jag till slut.

– Nej, nej – nu talar Gun- nar mycket bestämt – näst Je- sus är det mina föräldrar och

mitt hem jag har att tacka för att jag inte gick under, utan är frälst i dag. Och till alla föräldrar som beder för sina barn vill jag säga: Tröttna ej – bönesvaret kommer – förr eller senare.