Herre förnya i dessa år ...

“Herre, jag har hört om Dig

och häpnat. Herre, förnya i des- sa år Dina gärningar, låt oss

förnimma dem i dessa år. Mitt

i din vrede må Du tänka på för- barmande.” . Hab. 3: 2.

Habackuk levde i en tid vil- ken i många avseenden liknade

vår: Gudsförakt, laglöshet och

andlig dekadens vor o förhärs- kande tendenser. - Guds eget

Israel levde under trycket av

främmande ok - en förnedran- de fångenskap i vilken inga pro- feter föddes eller andens stor- män fostrades. -

Här är i alla fall nu en ung

man, som känner sitt folks his- toria - en historia i vilken Gud

gång på gång gripit in och up- penbarat sina väldiga gärning- ar, då män och kvinnor hel- hjärtat vågat förlita sig på Ho- nom. -

“Herre, jag har HÖRT OM DIG och häpnat … " säger den unge mannen.

Han hade hört om Mose, Gi- deon, David, Elia och alla pro- feterna - om dessa som blevo

starka efter att ha varit svaga. ——’- Han hade hört om män vars hjärtan Gud rört, om män och kvinnor som i både medgång och motgång vågat tro - utan att ha några egna resurser att förlita sig på. De hade aldrig

kommit på skam - utan stän- digt fått se Guds gärningar up- penbarade. Han hade hört om

vägen genom Röda havet, om

hur Jerikos murar föll, Gide- ons segrar, Goliats fall och el- den på Karmel …

Habackuk var säkert inte den

ende, som hade hört samma sa- ker berättas i synagogan varje

sabbat. De gladdes kanske åt allt detta, som fordom skett, och uttryckte kanske också sin stolthet över att få tillhöra ett

folk som ägde sådana traditio- ner, men därvid blev det …

Den unge Habackuk var dock inte tillfreds med att bara veta

vad som skett förr! I hans hjär- ta uppsteg en djärv tanke: Är

inte Gud densamme - jo, ännu går Han de vägar Han fordom gick. Skulle Hans kraft vara slut eller Hans makt bruten?

N ej, nej! Och med jublande för- vissning började han bedja:

“Herre, förnya i dessa år dina gärningar, låt OSS förnimma dem.” - Gud, du är inte en

Gud för de döda utan för de le- vande! Vi vet vad Du gjort i

tider som flytt - de förkunnar

för oss Din makt och Din stor- het - men de räddar inte oss

och vår situation. Vi vill i dessa

år - idag - nu, se dina gär- ningar!

Jag sade nyss att profeten

Habackuks tid hade mycket ge- mensamt med vår - det är

verkligen sant!

I kallt förakt har de flesta

människor vänt Gud ryggen, he- liga ting drages i smutsen,-krist

na normer och rättsbegrepp

skrattas ut; våld, hat och onds- ka triumferar. Av Guds folk -

det folk som är uppkallat efter

hans namn som blev deras Fräl- sare – har skaror hamnat i för- nedrande träldom under “denna

världens makter!” – Sions sånger har tystnat, harporna hänger i pilträden, det höres inga fröjderop i de rättfärdigas

hyddor över Guds mäktiga gär- ningar. Det andliga avfallets is- kyla har bitit ihjäl varje livs- yttring; glädjen, frimodigheten,

kraften, tron. - Men, pris ske Gud, det finns även idag män och kvinnor, som vet vad Gud förmår; som hört

vad Gud gjort i förgångna ti- der ! Det är människor som kän- ner sin egen begränsning men

tror på Gud, och skaran av dessa tätnar för varje dag.

överallt, i alla landsändar re- ser sig människor - reser sig

ur sin otros och sitt avfalls för- nedring, men böjer sig i stoftet

inför Gud. Deras böner förenas

till en trosfrisk, mäktigt bru- sande kör, som stiger mot höj- den: Herre, förnya dina gär- ningar .. . ! –

Och Gud svarar på bön. - Anders B.