Det som i världen är ringa föraktat

En målsättning, som är ganska utbredd hos alla människor, är att söka efter det, som i världens ögon är stort. Hur många människor är det, som kan se något stort i det, som i världens ögon är litet? Det är som hela människan vore besatt av detta, att bli något stort och betydelsefullt. Detta kämpar man om inom alla områden, ja till och med i den bekännande

kristenheten smyger detta världs- väsende in, och snart är man i

allians med denna världens furste, och snart är maktstriderna i full gång inom Guds församling. Den

gamla syndanaturen gör sig gäl- lande, och härleder sig från ho- nom, som en gång sade till vår

Frälsare: “Jag skall giva dig hela världen med dess härlighet, om du faller ned och tillbeder mig.”

Att bli ärad, att ta emot till- bedjan, är den fallna människans

innersta natur. Och för detta mål kämpar hon, med större eller

mindre . framgång, ända till gra- vens mörka famn öppnar sig för

henne. Människan är förblindad av högmod, och älskar vällust mer än Gud. Hon kan visserligen ha ett

sken av Gudsfruktan, men vill ab- solut inte veta av dess kraft, där- för att den ligger på ett plan, som

hon inte vill ge sig in på. Till detta fallna sräkte säger ordet : “Det som i världen är ringa och föraktat, ja det som ingenting är, det utvalde Gud, ty han ville inte

att något kött skulle kunna be- römma sig inför honom.”

Det är en märklig utkorelse och ligger helt i strid med den fallna människonaturen, som inte vill veta av varken det som är ringa eller det, som är föraktat. Och ändock finns något inom varje människa, som tilltalas av Guds

erbjudande och uppmaning: “Lå- ten frälsa eder från detta vrånga

släkte.” Paulus skriver: “Det goda som jag vill, det gör jag icke, men det onda som jag icke vill det gör jag.” Hur skall jag då bliva frälst från denna dödens kropp? Jo, pris ske Gud, igenom Jesus Kristus vår Herre. Att bli frälst innebär att bli löst ifrån denna gamla syndanatur, vilken följer fursten över luftens härsmakt och göra hans vilja, med resultat av synd och överträdelser så länge som människor har vistats på denna ~ord.

“Du måste födas på nytt”, sä- ger Jesus. Det måste bli en ny

natur, en ny syn på tingen, nya

mål för vandringen här. Det be- hagade Gud, att igenom den “dår- skap” han lät predikas, frälsa den

som tror, då den gamla syndana- turen, överbevisad av den Helige

Ande, böjer sig för den predikan som för världen är en dårskap samt handlar i överensstämmelse

med den mottagna undervisning- en. Då sker något med din själ.

Du får dina ögon öppnade för helt andra värden, du blir E:om ordet säger, född på nytt, och blir lika förvånad som de vetenskapsmän, som en gång insåg atomkraftens styrka, att i det som för ögonen ingenting var, där låg en mäktig kraft dold. Denna upptäckt får den pånytt- födda människan göra. Hon bör- jar med sina nyöppnade sinnen se

och förstå och uppskatta saker, som hon tidigare inte trodde hade något värde. Ja, de blir för henne

så dyrbara, så hon kan med skrift- ordct utropa: “Det som förut var

för mig en vinning, det har jag

för Kristi skull räknat såsom för- lust, ja jag aktar det såsom av- skräde på det att jag må vinna

Kristus. Jag förgäter det som är bakom mig och sträcker mig mot det som är framför mig och jagar mot målet för att få den segerlön som hålles framför oss genom Guds kallelse ovanifrån i Kristus Jesus.” Den som ödmjukar sig, säger ordet, den skall bliva upphöjd, den som förlorar sitt liv i denna världen, han skall vinna det, den

som tror på mig han har över- gått från död till liv, det gamla

är förgånget, se, något nytt har kommit. Att bära Kristi smälek, fyllas av hans kärlek, att leva i detta Som anses vara ringa och föraktat, ja, det som ingenting är, och som den allra fåkunnigaste kan gyckla med, tänk, att i detta finns frid och en glädje, som världen varken kan ge eller taga emot! . När en människa kommer in i detta nya liv, fylls hon av längtan

att vinna andra för himmelen, dri- ven av två starka krafter, en egen

längtan att själv kunna bestå och hålla provet inför Honom, som har ögon såsom eldslågor, samt av den kärlek Herren själv lägger ned i sin lärjunges hjärta, en längtan att få dela med sig av kunskapen om Honom, som kom för att vi skulle ha liv och över nog.

Den glädje, som fyller en tjä- nande Jesu lärjunge, överträffar

vida den sorg och smärta, som denne satan åstadkommer för en helöverlåten kristen. Ty det blir

alltid motstånd för den pånytt- födda människan. Hon förstår

snart att i världen har hon inte sitt rätta hem.

“Världen skall hata eder”, sä- ger Jesus, “därför att I haven av

mig blivit tagna ut ur världen”, men så tillägger han: “Varen vid

gott mod, jag har övervunnit värl- den.” Snart födes en annan läng- tan i hjärtat, en längtan som kom- mer att växa starkare hos mången

Herrens lärjunge ju mer veder- mödans tid nalkas, och när skör- detiden lider mot sitt slut.

Maranata, Maranata, Du, vår Herre, kom. Jag är en främling, jag blott här nere gästar. Du, som ännu inte har släppt Jesus in i ditt liv, kom och pröva själv, min vän, vad som finns i frälsningen!

Du får giva honom dina begrän- sade livsdagar, i gengäld ger han

dig sin fullhet.

Fridshälsningar K . E . Svensson