Kristi kärlek tvingar oss

“2 Kor. 5: 14: Ty Kristi kärlek tvingar oss, eftersom vi tänka så: en har dött för alla, alltså hava vi alla dött.” Min kallelse att bli ett Herrens

vittne, var jag viss om fyra må- nader efter min frälsningsupple- velse. Flera personliga budskap

banade väg för mig. På nätterna drömde jag ofta hur jag var ute och vittnade om min Jesus, hur syndare låg böjda vid korsets fot.

En helig glöd av kärlek och nit- älskan för syndare tändes i mitt

hjärta. Halleluja! När kallelsen

nådde mig, höll jag på att stude- ra. Men under skolarbetet gick

tankarna bara till den kallelse, Gud hade lagt i mitt inre. Jag kunde inte koncentrera mig på ämnena, hur stora ansträngningar jag gjorde. Men Gud övertalade mig att avsluta mina studier. Pris ske Gud! Jag fick i sanning och nåd uppleva Guds trofasthet, att den Han kallar, leder Han också på rätta vägar för sitt namn skull. Men det var många skavanker som skulle bort, innan Gud kunde ta ut mig helt. Jag fick gång på gång uppleva samma sak som psalmisten: “Väl tuktade mig Herren, men Han gav mig icke åt döden.” Psalm 118: 18. Jag ville själv gärna hjälpa till att slipa på skavankerna, men då blev alltid

följden att jag slipade mig i fing- rarna. Då blev det ännu mer ar- bete för Jesus att förbinda de så- ren. Nej, vi bestämmer inte hur

krukmakaren skall forma leret. Romarna 9: 20, 21. “O, människa, vem är du då som vill träta med Gud? Icke skall verket säga till sin mästare: Varför gjorde du mig så? Har icke Krukmakaren den makten över leret, att han av samma lerklump kan göra ett kär! till hedersamt bruk, ett annat till mindre hedersamt?”

Vi skall. blott vila tryggt i mäs- taren/:; händer, s~. formar han oss,

som han vill. På krukmakareski- van får vi hålla till beständigt. “Vi hava alla syndat och äro i sak- nad av härligheten från Gud.” Det

är rena nåden att Jesus vill ha

med oss att göra. Så många gång- er vi sårat vår dyre Frälsare.

Nu ligger mitt liv helt på of- feraltaret. Halleluja! Det är inget

annat än Kristi kärlek som manar att offra allt. Men inte bara offra, vi. kommer att vinne. allt. Du, som äger en kallelse, men sitter fast i människofruktan och försagdhet, vill jag ge några ord. Hebreerna 13: 6: “Herren är min hjälpare, jag skall icke frukta; Vad kunna människorna göra mig?” Vi är alla fattiga syndare, frälsta av

bara nåd, varför sitta fast i fruk- tan för varandra, när en stor ska- ra löper mot ett evigt fördärv?

Då måste du och jag ge en räd- dande hand. NEJ, låt oss vara helt

frimodiga och oförfärade att gå emot synden, ty så har Herren

bjudit oss. J osua 1: 9. Djävulen_

behöver ingen frukta, ty hans hu- vud har blivit krossat genom Jesu

Kristi blod på Golgata. Om du. tycker, att du är för ung för att. tala så läs Jeremia 1: 6-9: “Men. jag svarade: Ack Herre, Herre! Se, jag förstår icke att tala, ty jag är för ung. Då sade Herren till mig: Säg icke: Jag är för ung, utan gå åstad, vart jag än sänder dig, och tala vad jag än bjuder dig. Frukta icke för dem: ty jag' är med dig och vill hjälpa dig, säger Herren. Och Herren räckte ut sin hand och rörde vid min : och Herren sade till mig: Se, jag lägger mina ord i din mun. Är det icke underbart? Halleluja, Herren tar hand om oss helt och fullt. Skynda dig att lägga ut från land, för tiden är mycket kort och skörden måste bärgas in. Christina Akerblad Evangelist i Trollhättan