Lydnadens väg

Och Herrens ord kom till J ona, Amittias son: Han sade: “Stå upp och begiv dej till Nineve, den stora staden, och predika för den; ty

deras ondska har kommit upp in- för mitt ansikte.” Jona 1: 1- 2.

Här ser vi h,ur Jona mottog Guds kallelse att gå ut med ett budskap till människorna, men vi läser vidare och ser, hur han i

olydnad stod upp och ville fly un- dan Herrens ansikte. När han

gjorde så hamnade han till slut

i fiskens buk, mörker omslöt ho- nom.

Då bad J ona till Herren. Han sade: “Jag åkallade Herren i min nöd, och Han svarade mig, från dödsrikets buk ropade jag och du hörde min röst. Du kastade mig i djupet, mitt i havet och strömmen omslöt mig, alla dina svallande böljor gingo över mig. Jag tänkte då: Jag är bortdriven ifrån dina ögon. Men jag skall åter få skåda upp mot

ditt heliga tempel. Vatten om- värvde mig in på livet, djupet

omslöt mig, sjögräs omsnärjde mitt huvud. Till bergens grund sjönk jag ned. Jordens bommar slöto sig

bakom mig för evigt. Men du för- de upp min själ ur graven, Herre

min Gud. När min själ försmäkta- de i mig, då tänkte jag på Herren

och min bön kom till dig i ditt heliga tempel. De som hålla sig till avgudar de låta sin Guds nåd fara. Men jag vill offra åt dig med högljudd tacksägelse! Vad jag har lovat vill

jag infria, frälsningen är hos Her- ren!”

Och på Herrens befallning kas- tade fisken upp Jona på land.

Detta är vad jag själv har upplevt. Jag mottog Guds kallelse att gå ut med evangelium och vinna

människor för himmelen. Jag off- rade allt för min tro. Guds eld

brann i mitt hjärta och jag läng- tade att få ·gå ut på fältet. Men så

kom det många hinder i min väg. Det drog ut på tiden och till slut. försökte jag resonera bort det hela, med den påföljd att jag

hamnade i djupaste mörker. Jag- såg till slut ingen utväg ur detta.

I mitt innersta låg dock denna kallelse och längtan kvar. Guds' ord säger, att lydnad är bättre än offer. Till vad nytta har jag då. offrat allt, om jag ej i fortsätt– ’ningen lyder? Då ropade jag lik- .som Jona · ur mitt mörker, och Herren svarade mig. Jag tycker mig ha fått uppleva, hur Gud har kastat mej upp på land. Så fick

jag liksom Jona gå ut med bud- skapet till människorna. Pris ske

Gud! När jag ser tillbaka på den här

.sista tiden, och ser Guds under- bara ledning, står jag helt för- undrad. Tänk, att Gud bryr sig så

mycket om oss människor! Vi kan

inte fatta det. Tänk, att Han sän- de sin Son, Jesus Kristus till för- soning för mina och hela världens

synder! Jag kan för min inre syn

se ett enda stor ord över en män- niskas liv, ordet: “NAD!” Våra

synder. sjukdomar, svagheter, fel

(Jch brister. Jesus var ensam. Vil- ken kärlek! Jag vill utbrista med

konung David: “Mitt hjärta flö- dar över av sköna ord, lik en

snabb skrivares penna är mih

tunga.” 0, att vi icke vore så trög- hjärtade i tro, lydnad och efter- följelse, vad skulle vi då icke få

uppleva?

Vi har ju en hel ocean av löf- ten i Guds ord. Låt oss ta för oss,

av de rikt dukade borden, taga Gud på allvar. Må vi alla vara lydiga och tjäna på det sätt som Gud har kallat oss till! Låt intet hindra dig! Det går ej att med ord beskriva den glädje och vila som man får uppleva i Herrens vilja. Tiden är kort, snart kommer Jesus! Då skall vi få lön för vad · vi försakade här nere. Vilken urf. der bar dag det skall bli! Halle~ luja, Amen! Nu har Gud låtit mig och mit unga kamrat Christina AkerbladL ,, verka i Trollhättan och trakte’ l’. däromkring. Du, som läser detta bed för oss, att Gud må få bruka .. oss till välsignelse! Bed att en mäktig väckelse får bryta loss på hela västkusten! Gud välsigne varje bedjare! Elin lseryd Evangelist i Trollhättan