Dopets välsignelser

Predikan i sammandrag

“Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst; men den som icke tror, han skall bliva fördömd.” Mark. 16: 16.

Detta är Jesu egen undervisning om fräls- ningens väg.

Enkelt och okomplicerat och utan att ge möj- lighet för någon att misstolka Hans ord, säger

Han: Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst . .. " Apostlarna förkunnade ej heller någon annan

lära än denna. Hela deras budskap kan samman- fattas i orden: “Tro på Jesus så blir du frälst

• stå upp och låt döpa dig.” - Och Paulus fastslår med övertygelse: “.. . en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som är allas Fader.” Efs. 4: 5. Det finns ingenting i Nya Testamentet, som säger, att var och en blir salig på sin tro. Den

frälsande tron vilar på apostlarnas och profeter- nas grundval, där hörnstenen är Jesus Kristus

själv. Kyrkofäders och andra s. k. andliga auk- toriteters kompliment får icke sättas jämsides

med Jesu ord och apostlarnas lära. Nej, i det territorium där Jesus är suverän, där härskar en ande, där finns bara en tro och ett dop. Halleluja! Jag skall ej här dröja vid olika dopläror, utan

nöja mig med att konstatera vad Nya Testamen- tet lär om dopet och dess välsignelser.

Många i vår tid vill ej tillmäta dopet någon nämnvärd betydelse. Ja, många anser att denna handling saknar all betydelse. - Om jag är begjuten som barn, eller döpt som vuxen, spelar

väl ingen roll, säger andra. Och sedan man för- nekat betydelsen av dopsättet går det också lätt

att förringa dopets innebörd. Under tiden glöm- mer man att både Jesus och apostlarna, som vi

har sett, gav dopet en mycket betydelsefull plats i sin undervisning. Själv går man så också miste om alla de välsignelser Guds ord knutit till denna handling. Andra har försökt inlägga en betydelse i vissa påståenden i Nya Testamentet, vilka måste anses som felaktiga antaganden. De läror man bygger på sådana antaganden är därför vilseledande. Exempelvis har man sagt att i fångvaktarens hus i Filippi fanns säkert också minderåriga barn, som blev döpta tillsammans med dem vilka ägde en medveten tro. Det finns dock ingen

orsak att göra ett sådant påstående, ty ingen- stans i Nya Testamentet talas om spädbarns- dop. - Jag kan ej undgå att säga något om

detta, ty denna lära har åstadkommit en omätlig förbannelse och blivit en direkt orsak till att

skaror av människor gått miste om, och fort- farande går miste om, dopets välsignelser. Det

är ju ett faktum att största delen av vårt folk

fortfarande bär sina späda barn fram till dop- funten och detta utan att veta vad dopet verk- ligen innebär. För de flesta av dem har dopet

degraderats till enbart en ceremoni, som endast har traditionens värde. - På detta “dop” följer senare konfirmationen. Utan att äga en kristen bekännelse eller vara personligt medveten om sin tro, har så en människa upptagits i Jesu Kristi

församling och bjudits plats vid nattvardsbor- det. - Detta är en ohygglig och upprörande vill- farelse, som Guds ord inte ger något som helst

stöd för. J ag är medveten om att här ha kolliderat med en för många oantastbar tradition, men då vårt

mål är att söka få uppleva dopets alla välsignel- ser måste vi bortse från alit annat än det Nya

Te~tamentet lär. - Nej, låt oss hålla fast vid det Jesus sagt: “De som tror och bliver döpt han skall bliva frälst.” - Dopet får betydelse och medför välsignelse endast i samband med en personlig, medveten tro. J.

Tron är ett personligt ställningstagande till Jesus själv, men också ett underordnande av Hans vilja. Den som kommit till tro är ställd under Kristi lydnad. “Den som icke tager sitt kors på sig och efterföljer mig; han kan icke vara min lärjunge”, säger Jesus. (Matt. 16: 24.) Å ven om vi ej på alla punkter kan jämföra Jesu eget dop med de troendes dop, så är det dock därför fullt riktigt när vi talar om att följa Jesus i dopets grav.-

“Låt det nu så ske; ty det höves oss att upp- fylla all rättfärdighet”, sade Jesus vid sitt dop.

Därmed gav Han till känna att dopet för Honom var ett underordnande av Guds vilja. Då Jesus själv nu instiftat de troendes dop innebär denna akt också för oss ett underordnande av Hans vilja. Dopet är en plikt, men främst en förmån på vägen i Jesu efterföljelse. Att underordna sig Jesu vilja, är att säga ja till korset, till döden.

Det blir ofta kamp, nöd och tårar då avgöran- det skall träffas. Men är man gripen av Jesus

finns där ett kärlekens förunderliga måste - ett inre tvingande måste. Ofta förstår vi ej vilken kamp många har att utkämpa innan de fattar sitt beslut att gå denna väg. För en kort tid sedan kom en ung kvinna . till mig för att få råd och vägledning i dessa spörsmål. Jag visste att jag ej kunde vara en fadder för henne - hon måste gå vägen själv. Denna kvinna kom från en helt annan miljö än vår egen. Hon kom från det högkyrkliga lägret och hon menade sig ha särskilda omständigheter att åberopa för att dröja med att följa Jesus i dopets grav. Jag försökte inte övertala henne. Har man invigt sitt liv åt Jesus får man själv taga konsekvenserna därav. Jag hänvisade till Jesu ord: “Den som älskar fader eller moder mer än mig, han är mig icke värdig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är mig icke värdig. Den som finner sitt liv kan skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.” (Matt. 10: 37-39.) Hon berättade då, att hon var förlovad med en mycket känd man, och att han besökt ett par Maranatamöten, men efteråt sagt att han aldrig

skulle kunna tänka sig att fortsätta besöka så- dana sammankomster. -

“Vad skall jag göra?” frågade hon. “Du får själv avgöra! Du står här med din själ i din hand”, svarade jag. “Vi beder”, sade hon och kastade sig på knä. Jag förnam att det utkämpades en våldsam kamp i hennes inre. - Hon ville ingenting hellre än att följa Jesus, men detta innebar också att säga nej till något annat hon älskade mycket högt. Efter en stund började hon gråta hejdlöst. Men så helt plötsligt hörde jag henne säga - först som en svag viskning och sedan som ett förlösande jubelrop från hennes hjärta: “Ja .. . ja … ja … !” Då föll den Helige Ande över henne. Högljutt började hon tala i tungor och prisa Gud. - Kampen var utkämpad och en underbar frid och kraft fyllde henne. Vid vårt onsdagesmöte· påföljande vecka steg hon ner i dopgraven. - I ,öftesordet träder i funktion när vi underord-·

nar oss Jesu vilja och handlar efter Guds anvis- ningar. Detta är den innersta hemligheten till

dopets välsignelser. - Jesus fick vid sitt dop på ett alldeles särskilt. sätt uppleva Guds välbehag. Om detta läser vi: “Och när Jesus var döpt, steg Han strax upp ur vattnet; och se, då öppnades himmelen, och Han. såg Guds Ande sänka sig ned såsom en duva och komma över Honom. Och från himmelen kom en.

röst, som sade: Denne är min älskade son, i vil- ken jag har funnit behag … " (Matt. 3: 16-17.)

När aposteln Petrus predikade den första. pingstdagen fick de som hörde honom stygn i sina hjärtan och frågade: Vad skall vi göra?

Petrus hade samma svar till alla - alla hade- samman väg att gå! “Gören bättring och låten

alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra syn- ders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå

den helige Ande. Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren vår Gud kallar. " (Apg. 2: 38-39.)

II.

Dopet är liksom nattvarden instiftat av. Jesus

själv. Och liksom det i vårt deltagande l natt- varden ligger en ordlös, men ändock mäktig för- kunnelse om vår delaktighet i Jesu död - det

fullbordade försoningsverket och Hans triumf över andevärldens furstar och väldigheter - dels också i Hans återkomst (1 Kor. 11: 26) , är dopet en ordlös bön vari vi anropar Gud om ett rent samvete. - Aposteln Petrus skriver: “Efter

denna förebild bliven nu ock I frälsta genom vat- ten - nämligen genom ett dop, som icke betyder

att man avtvår kroppslig orenhet, utan betyder, att man anropar Gud om ett gott samvete - i kraft av Kristi uppståndelse . . . “. (1 Petr. 4: 21.)

När vi stiger ned i vattnet, stiger ett bönerop- upp till Gud.

Vad vi själva rätteligen skall bedja veta vi ofta inte. Men när Jesus instiftade dopet, inlade Han i denna handling en sådan betydelse att denna bön täcker alla våra behov. Det är en bön om att den frälsning som Gud uppenbarat genom .Jesus Kristus, med allt den rymmer: försoning, ‘frigörelse, rening, rättfärdiggörelse och helgelse, skall bliva vår egendom. Vattnet åstadkommer -ej detta. Lika litet som brödet och vinet vid nattvardsmåltiden kan göra underverk. De lik- .som dopvattnet är de synliga medel tron får gripa om för att tillägna sig välsignelserna. Men bakom dessa yttre, synliga ting står Jesus själv. Vad tror du fångvaktaren i Filippi och hans husfolk hade för teologisk bakgrund? Inte visste <lessa människor mycket i andliga frågor! Men de hade sett den övernaturliga tryggheten och glädjen hos två fångar, som med sönderslagna ryggar och inlåsta i stocken sjöng lovsånger till sin Gud, och de kände och förstod, att dessa två ägde något de själva saknade. De hade också sett manifestationerna av Paulus och Silas böner. Förunderliga krafter hade kommit i rörelse. Det gamla fängelset hade skakats, kedjorna hade fallit från de fångna och fängelsets portar hade öppnats utan att människohänder hade rört vid <lem. Mest skakad var fångvaktaren själv - <larrande låg han vid apostlarnas fötter och frågade: “I herrar vad skall jag göra för att bliva frälst.” De svarade: Tro på Herren Jesus, så bliver du med ditt hus frälst” (Apg. 16: 30-31). Fångvaktaren ville bliva frälst och genom tron

på Jesus skulle han bliva detta. Vad var då natur- ligare än att han redan vid samma timme på

natten också lät döpa sig. Då fångvaktaren steg ned i dopvattnet anropade han alltså Gud om ett rent samvete. Han bad en bön som ej var en produkt av hans eget förstånd. Han trodde på Jesus och handlade efter apostlarnas ord. -

Han anropade Gud och Gud svarade - fång- vaktaren blev frälst och fröjdade sig över att han

med hela sitt hus hade kommit till tro. m. Dopet är inte endast en ordlös bön, dopet är också ett vittnesbörd utan ord. “Ty tre äro de som vittna: Anden, vattnet och blodet; och de tre vittna ett och detsamma” (1 Joh. 5 : 7-8). Blodet vittnar i himmelen. Efter fullbordat verk på Golgata har vår store överstepräst, Jesus Kristus, inte med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget dyra blod ingått i själva himmelen för att framträda där, oss tillgodo. Blodet vittnar där om att försoning är bringad, att seger är

vunnen, att lösepenningen är erlagd. Blodet vitt- nar om att syndaren kan bli frälst, renad och

rättfärdiggjord då han tror på Jesus. Andens vittnesbörd äger vi i våra hjärtan. Guds Ande vittnar med vår ande att vi äro Guds barn. Jag är inte längre träl, jag är barn, jag är

Guds arvinge och Kristi medarvinge. Guds rike- domar hör mig till. -

Vattnet vittnar inför världen. Det vittnar om en definitiv skilsmässa från det gamla. Vattnet, som på Noa tid blev till död och förbannelse blev också till frälsning och liv. Det vatten som lyfte Arken, det dränkte hela den övriga världen. Noa blev frälst. Inte för att han var en så förträfflig människa, men därför att han trodde Gud och handlade därefter. - Paulus säger: “Veten I då icke, att vi alla som hava blivit döpta till Jesus Kristus vi hava blivit döpta till Hans död? Och vi hava så genom detta dop till döden blivit begravda med Honom, för att, såsom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet, också vi skola vandra i ett nytt väsende, i liv. Ty om vi hava vuxit samman med Honom genom en lika död, så skola vi ock vara sammansvurna med Honom genom en lika uppståndelse… Hava vi nu dött med Kristus, så tro vi, att vi ock skola leva med Honom” (Rom. 6: 3-8). Det är detta vattnet vittnar om inför världen.

• Den gamla människan är död och ett nytt liv

har börjat. Världen står där som åskådare. Vatt- net vittnar för dem, för kamrater, vänner, mor

och far och för alla. Det vittnar om att du är förlorad för världen, för syndalivet och för allt det gamla. Nu hör du Jesus till - du har ditt medborgarskap i himlen. Ty vattnet vittnar inte bara om död, det vittnar också om liv. Hava vi dött med Kristus skall vi också leva med Honom. Leva i Anden. Och Andens sinne är liv och frid. Vi har inga förpliktelser mot köttet mera. Nu lever icke mera jag utan Kristus lever i mig. Halleluja! När köttet kommer med sina krav och fordringar på den gamle Adam får vi hänvisa till att han är död - död och begraven. Och du kan hänvisa till dödsattesten - den är utfärdad av den store Läkaren, av Jesus själv. Det är detta vattnet vittnar om. Pris ske Gild! Vi borde verkligen prisa Jesus mera, tillbedja och lovsjunga Hans namn. Det var i Hans namn vi fann frälsning. Det var i Hans namn vi steg ner i dopgraven. Och

det är i Hans namn himmelrikets alla välsignel- ser tillhör oss. Vi hör nu Honom till. Vi tillhör

inte längre denna världen - vi är frälsta från detta vrånga släkte. Himlen hör oss till, ty den som tror och bliver döpt skall bliva frälst.